- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
213

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bokmalm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOK

BOK

215

oaflåtligt sysselsätter sig ined böcker, ytterst
träget studerar, och föga känner eller bryr sig om
lifvets öfriga förrättningar. — Syn. Se Läsvurm.

BOKMALM, m. 3. Malm, som skall bokas.

BOKMARKNAD, m. 3. Särskilt marknad för
bokhandels-artiklar, såsom t. ex. den i Leipzig.

BOKMJÖL, n. 5. Malm, bokad så fin, att den
liknar mjöl.

BOKMÅNGLARE, m. 5. -ERSKA, f. 4.
Person, som handlar med gamla böcker i mindre skala.

BOKMÄRKE, n. 4. Märke, bestående af band,
tråd, pappersremsa, som begagnas alt lägga mellan
sidorna i en bok, för att utvisa ett ställe, som
man önskar ihågkomma. Faslhäfladt band lill b.

BOKNA, v. n. 4. Blifva boken. Säges endast
om frukt. — Boknande, n. 4.

BOKNARR, m. 2. (föga brukl.) Se Bokvurm.

BOKNING, f. 2. Se Bokande.

BO K NÖT, f. 3. pl. — nötter. Sc Bokollon.
BOKOLJA, f. 4. Olja, som pressas af bokollon.
BOKOLLON, n. 5. Bokträdets frukt.

BOKORD, n. 5. (föga brukl.) Ord, som
brukas i böcker, men ej i allmänt tal.

BOKPAKET, bökpakét, n. 3. o. 3. Paket,
innehållande böcker (bcm. 4).

BOKPERM, m. 2. Sc Perm.

BOKPLUNDRARE, m. 3. (föga brukl.) Se
Plagiatör.

BOKPRESS, m. 2. 4) Se Bokbindarpress.
— 2) Se Boklryckarpress. — 3) (fig.) Samtcliga
boktryckerierna i ett land, med afseende på deras
verksamhet, de böckcr, som af dem utgifvas,
dessas innehåll, o. s. v. Brukas mest i definit
form och förkortas vanligtvis till Pressen. B-cns
alster.

BOKPULPET, bdkpullpét, m. 3. Se Bokslol.

BOKQVARN, f. 2. Inrättning lill malmers
bokande, beslående af stampar, beslagna med jern,
som upplyftas ulaf armarna i en bjulstock,
vanligtvis ett vattenhjuls.

BOKREM, f. 2. pl. — remmar. Rem,
hvarmed permarne på somliga gamla böckcr hopknytas.

BOKRULLE, m. 2. pl. — rullar. Rulle af
sammanlagda skrifna pergamentblad, i fordna tider
(hos Greker, Romare, m. fl.) motsvarande sednare
tiders bundna böcker.

BOKRUM, n. 3. Rum, större eller mindre,
der böcker förvaras. — Syn. Bokkammare,
Bokmagasin.

BOKRYGG, m. 2. Betäckningen på baken af
en häftad eller bunden bok.

BOKSAL, m. 2. Större rum, der böcker
förvaras, uppställda i ordning på hyllor. — Syn.
Bibliotekssal.

BOKSAMLARE, m. S. En, som samlar ihop
en mängd böcker, antingen af vurni, eller för
studier och tycke för läsning.

BOKSAMLING, f. 2. Större eller mindre
samling af böcker, förvarade på ett ställe. — Syn.
Se Bibliotek.

BOKSKATT, m. 3. Samling af sällsynta och
dyrbara böckcr.

BOKSKOR PION, bökskårrpiön, m. 3. (nat . hist.)
Ett slags skorpion, platt, brun, med 2 ögon och
utan gadd, som träffas ibland böcker, papper, i
skåp, och der utrotar insekter. Kallas äfven
Klokrypare. Chelifer cancroides.

BOKSKRIFNING, f. 2. BÄckers
sammanskrif-vande, författande.

BOKSKRIFVÅRE, m. 3. En. som skrifver
böcker. Bnikas nästan i föraktlig mening. —
Syn. Bokmakare.

BOKSKRIFVERI, n. 3. Böckers
samman-skrifvande, såsom yrke eller sysselsättning
betrak-ladt. — Syn. Bokmakeri.

BOKSKULD, f. 3. En i räkenskapsbock
antecknad skuld. Brukas isynnerhet om alla sådana,
för hvilka fordringsägaren icke har annan
säkerhet, såsom revers, vexel, o. s. v.

BOKSKÅP, n. 3. Skåp med hyllor till böckers
förvarande.

BOKSLUT, n. 3. 4) En räkenskapsboks
af-slutande genom alla de särskilta räkningarncs
(Contos) sammanförande till ett hufvudresullat.
Göra b. Hålla på med ett b. — 2) Sjelfva
resultatet häraf. Ell gynnsami b. Della årets b.
visar, all våra affärer slå på goda folier.

BOKSPRÅK, n. 3. Del slags språk (ord,
talesätt, ordvändningar, o. s. v.), som brukas i
böcker, men ej i dagligt tal. — Motsatser:
Hvardagsspråk, Dagligt tal, Talspråk. — Syn.
Skrif-språk, Förfatlarspråk, Skriftställarspråk.

BOKSPÅN, f. 4. o. n. 3. 4) Spån af
bokträdet, som begagnas till hvarjchanda ändamål,
isynnerhet taktäckning. — 2) Spån af trä, som
begagnas till bokpcrmar.

BOKSPÄNNE, n. 4. Se Bokknäppe.

BOKST AF, m. 3. pl. — släfver. 4) Tecken,
hvarigenom ^lt språkljud göres åskådligt. Ell
alfabet beslår af alla b-släfvcrna, som tillhöra
etl språk. Slor b., vanligtvis större och af annan
form än Liten b. I boktryckarspråket äro Slora
b-stäfver liktydiga med Versaler och Kapileler,
Små b-stäfvcr med Gemena, d. v. s. allmännast
förekommande. (Fig.) Han har icke skrifvil en
b., icke det ringaste. — Syn. Ljudteckcn. — 2)
(fig.) Ordameningen i en skrift. Förekommer blott
i några få uttryck, och då alltid i definit form.
Efter b-fven, efter ordet eller orden, ordagrant,
t. ex.: Tyda något efter b-fven; del bör förslås
efter b-fvcn. (Bibi.) B-fven dödar, men andan
gör lefvande, se Anda, 4, h. — 3) Tunnstaf,
förfärdigad af bok.

Anm. Benämningen Bokstaf i bem. 4, härleder
sig deraf, att de germaniska och skandinaviska
folken i äldsta lider inskuro sin skrift på tunna
skifvor af bokträ.

ÜBOKSTAFLIG, a. 2. Som är efter orden,
efter bokstafven. B. öfversätlning. B. mening,
motsats till Andemening (se d. o.). — Syn.
Ordagrann.

BOKSTAFLIGEN, adv. Efter orden, efter
bokstafven, efter ordameningen. Det är b. sant.

BOKSTAFSFEL, n. 8. 4) (boktr.) Oriktig
bokstaf i korrektur eller tryckt skrift. — 2) Se
Skri/fel.

BOKSTAFSFÖLJD, f. 3. Alfabetisk ordning.

BOKSTAFSLJUD, n. 3. Ljud, som genom en
bokstaf betecknas.

BOKSTAFSMENING, f. 2. (föga brukl.)
Bok-staflig, ordagrann mening, ordamening.

BOKSTAFSREDE, n.4. (föga brukl.) Sc Alfabet.

BOKSTAFSRIM, n. 5. Så kallades, i den
fornnordiska verskonsten, tre ord med samma
be-gynnelsebokstaf uti tvenne intill hvarandra
stående och sammanhörande versrader.

BOKSTAFSRÄKNING, f. 2. Sc Algebra.

BOKST AFSSKRIFT, f. 3. sing. Konsten att
skrifva med boksläfver, till skilnad ifrån
Hiero-glyfskrift, m. fl.

’ BOKSTAFVERA, v. a. o. n. 4. 4) Sc
Slaf-va. — 2) Vid uppläsning af en skrift tydligt låta
höra alla bokstafsljuden. — Boksläfverande,
n. 4. o. Bokstaftering, f. 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free