Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bresilja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
BRI
BRÉ
BRESILJA, f. 1. sing. Etl’ färgämne,
bestående af den raspade veden utaf åtskilliga trädslag.
Röd b. fas af Brnsiliclrädel (Cæsalpinia
brasilien-sis) jemte clt par andra trädslag, som växa i
Vest-indien. Blå b., äfven Blåholts kallad, erhålles af
Campecheträdel (Hæmatoxylon campechianuin), som
växer i Honduras och på Yucatan.
BRESILJTRÄD, se Brasilieträd.
BRESS. m. 2. sing. Bröslkörtlarnc af kalf
och lam, förvällda, lagda i kallt vatten och väl
renade från alla hinnor. Användas^aedan såsom
tillsats vid tillredningen af flera olika slags
maträtter.
BRETELL-LINA, breta Il-li na, f. 4. (artil.)
Draglina till lätta fältkanoner.
BREVIARIUM. –åriumm, n. 3. pl. — aricr.
Messbok bos katolikerna.
BRICKA, f. 4. 4) Flat, rund eller fyrkantig
skifva af trä eller bleck (äfven stundom af silfver,
m. m.), rned uppvikta kanter, och som begagnas
att ställa eller sätta någonting på, såsom tallrikar,
glas, buteljer, koppar, m. m. Ingår, allt efter det
olika bruket, i flera sammansättningar, såsom:
Tebricka, Buteljbricka, Glasbricka, ljussaxbricka,
m. fl. — 2) Rund plåt af någon metall, vanligtvis
poleradt eller måladl jernbleck, och sorn begagnas:
a) dels till något slags utmärkande tecken eller
märke, t. ex. de, hvilka vakthafvande olficcfare
bära under hakan; de, sorn polisbetjenter tillföre—
ne hade till tjenstemärke; de, som rnånglcrskor
m. fl. måste bära på sig till tecken af ägande
rättighet till sitt yrkes ulöfvande; och slutligen de.
hvilka sorn brandförsäkringsmärken uppsättas på
hus; — b) dels, försedd rned inskrift, för att
gifva något slags anvisning, såsom t. ex. de,
hvilka med angifvandc af namn och karakter m. m.
sättas på dörren till en persons boningsrum.
Bildar sammansättningen Tjcnstebricka. — 3) Liten
rund, svarfvad skifva af trä, hvilken användes
som pjes i dam- och brädspel. Taga, slå cn b.
Vinna på sisla b-n. — 4) (fam. o. skärntv.)
Bröst. Taga någon i b-n, i kragen.
BRTDONG, bridå nng, m. 3. (fr. Bridon) Ett
slags lindrigare betsel utan stänger.
BRIGAD, -åd, n. 3. Större afdelning af
en armé, beslående af flera regementen. — Ss.
B-chef. (BrigadeJ
BRIGADGENERAL, brigådjenerål, m. 3.
General, som förer befälet öfver en brigad.
BRIGANTIN, –in, m. 3. örlogsbrigg, som
förer ifrån 40 till 20 kanoner.
BRIGG, m. 2. Tvåmastadt fartyg med märsar
på begge masterna, sarnt råsegel och ett
gaffelsegel på hvnrdcra masten, men stagsegel endast
på bogsprölet.
BRIGGSEGEL, n. 5. Aktcrsta gaffelseglet på
en brigg.
BRIGGTACKLAD, a. 2. Tacklad på samma
sätt som en brigg.
BRIGITTINERMUNK, m. 2. -NUNNA, f. 4.
Munk, nunna af:
BRIGITTINERORDEN, rn. 2. Andlig orden
i katolska kyrkan, stiftad år 1544 af den heliga
Brigitla.
BRIKOLLSTÖT, brikå’ llstö’t, m. 2. (bilj.)
Stöt, då bollen träffar genom återstudsning ifrån
vallen.
BRILJANT, brilljånngt, a. 4. (fr. Brillanl)
Strålande, lysande, grann. — S. m. 3. Diamant,
slipad spetsig både på öfra och undra sidan.
BRILJANTERA, brilljnnngtèra. v. a. 4.
Besätta med briljanter.
BRILJANTRING, brilljånngtrinng, m. 2. Ring,
infattad med briljanter.
BRILJANTSATS, brilljånngtsåtts, m. 3. (fyrv.)
Blandning,] bestående af grofl mjölpulver 4 delar
med jernfilspån, stålfilspån eller söndcrstölt
lack-jern 4 del.
BRILJERA, v. n. 4. Blänka, glänsa, lysa. —
Syn. Se Lysa.
BRIMMA, v. a. 4. (skeppsb.) Se Basa, v. a. 3.
BRINGA, f. 4. 4) Bröstet på större fyrfola
djur, isynnerhet hästar, nötboskap, hjortar, elgar
och rådjur. Denna häst är bred i b-n.
Hästen sätter hufvudet i b-n. — 2) (kok.)
Bröst-delen af slagtadt kreatur. Vi ha b. till
middagen. — Ingår för begge bemärkelserna i en mängd
sammansättningar, såsom: Oxbringa. Lambringa,
o. s. v. — 3) (fam. o. skärntv.) Bröst på
menniskor. Bar i b-n. — Syn. Se Bröst.
BRINGA, v. a. 4. o. 2. Ind. pres. sing.
Bringar. Impf. Rringadc o. Bragte. Impcr.
Bringa! Sup. Bringat o. Bragt. Part. akt.
Bringande. Part. pass. Bringad o. Bragt. 4) Föra.
Brukas i denna ordets egentliga bem. sällan
ensamt, ulan för det mesta i förening med vissa
partiklar. B. mig min klädning. B. med sig.
B. hil honom snart. B. ut, tillbaka. B. ihop,
tillsamman, sc Hopbringa, Sammanbringa. B.
åter, se Återbringa. (Fig.) B. till ens kunskap,
underrätta om. — Syn. Se Föra. — 2) Medföra.
Hon b-r alltid lycka, hvar hon kommer. B.
olycka öfver någon, vara skulden till ens olycka.
— 3) Försälta i ett annat tillstånd (fysiskt eller
moraliskt). B. en metall i, Ull smältning,
glödg-ning, hvilglödgning. B. till förruttnelse. B. i
ordning, i oordning. B. ur silt läge. B. till
slut, till fullkomlighet, göra färdig, slut på,
fullkomlig. B. Ull stånd, sätta i verkställighet. B.
å banc, låta komma till tals, leda samtalet på;
äfv. göra till föremål för öfverläggning,
eftersinnande. B. någon åter på benen, (mest fig.)
återställa till helsan; äfv. åter upphjelpa ens
af-förcr. B. i olycka, på obestånd. (Fig.) B. Ull
liggarslafven, göra till tiggare, förstöra ens
välfärd. B. derhän all . . göra så mycket, laga,
att . . . B. om lifvet, se Ombringa. B.
någon på den tanken, all .. . B någon till del
yttersta, försälta honom i det läge, alt han
nödgas tillgripa förlviflade utvägar. B. någon
på sin sida, göra någon till sin anhängare,
medhållare, hjelparc. B. i misstanka (säges
mindre väl), göra misstänkt. B. upp, se
Uppbringa. B. sig upp, ifrån att vara fattig och
ringa ansedd, genom eget bemödande på ett eller
annat sätt uppstiga till rikedom och anseende.
Delta har bragt honom upp, detta har förhjelpl
honom till anseende, rikedom. — 4) Förmå. Hans
ursinniga vrede bragte honom Ull detta beslut,
all fatta detta beslut. B. någon Ull något,
förmå till något. B. Ull lydnad, till bekännelse.
— Syn. Se Förmå.
BRINK, m. 2. Kort, men brant backe.
Tyska B-en.
BRINKHAKE, m. 2. pl. — hakar. Jernhake
i ändan af cn kedja, fästad vid underredet på en
vagn, och som, då man skall köra utför branta
backar, sättes på ena bakhjulet, för att hämma farten.
BRINNA, v. n. 3. Ind. pres. sing. Brinner;
pl. Brinna. Impf. sing. Brann; pl. Brunno.
imper. sing. Brinn! pl. Brinnen! Sup.
Brunnit. Part. akt. Brinnande. Part. pass.
Brunnen. 4) Förtäras af eld. Ett par vedträn
brunno i spiseln. Denna ved b-ner icke bra, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
