Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brinnande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRI
BRO
245
svar alt få alt brinna. — Brukas ofta
im-personell, l. ex.: bet b-ner i kakelugnen. Det
b-ner redan ljus hos honom, bet har
brunnit för honom, han har lidit förlust penom
eldsvåda. — B. åf, ihop, se Afbrinna,
Hopbrin-na. B. inne, omkomma i lågorna af ett
brinnande hus. B. néd. upp, ut, se Nedbrinna, &c.
— Syn. Flamma, Låga, Blossa. — 2) Lysa.
Ljuset b-ner dåligt. — 3) (fig.) Vara betagen af
någon häftig sinnesrörelse eller känsla. B. af
kärlek, af vrede, af längtan, begär, ålrå, af
otålighet, ifver, nit, o s. v. — 4) (om vissa
ämnen, såsom t. ex. hö) Blifva starkt upphettad, råka
i ett jäsningstillstånd, under öfvergången till
förruttnelse. För denna bem. brukas ordet mest i
part, pass., såsom adjektiv, l. ex. Brunnen
gödsel. Se f. ö. Brunnen.
BRINNANDE, n. 4. Verkningen, då något
brinner. — Syn. Brand. — Adj. i. (fig.) I
högsta grad kraftig, våldsam, häftig. B. ögon,
högst eldiga, strålande. B. het, ytterst het. B.
feber, ytterst stark feber. B. törst, smärta,
hunger. B. nit, begär. B. af nit, ytterst nitisk.
B. bön. andakt, af innersta själ och hjerla.
Under b. krig, under del kriget som värst rasar.
Skrika, springa, slåss för b. lifvel, ursinnigt,
förtvifladt.
BRIS, m. 3. (sjöt.) Lagom kullje att föra
brarn- eller toppsegel.
BR1SL1NG, m. 2. En art af Sillsläglet.
Clu-pea Alosa.
BRIST, f. 3. 4) Frånvaro, saknad af
någonting nödvändigt, behöfliga B. på lifsmedcl, på
penningar. Lida b. på något. Han lider b.
på del nödvändiga, pa allt. B. på
uppmärksamhet, på god vilja. — Ib. af, på,
advcrbi-alt uttryck, som betyder: Om det felar, t. ex.:
/ b af, på något bättre, kan man nyttja
träskor. Penningar, eller i b. deraf .... Ingår
för denna bem. i en mängd sammansättningar,
såsom: Sädesbrist, Penningbrist, Pappersbrist,
Vattenbrist, m. fl. — Syn. Saknad. — 2) Frånvaro
af något anförtrodt, som borde finnas och hvarför
inan kan ställas till ansvar. B. i kassa, räkning,
inventarium B. vid emollagning eller
lcvcre-ring. bet har i hans kassa yppat sig en b.
på 100 Rdr. Fylla, ersätta, godtgöra b-en.
Det fins tillgång all fylla b-en. — Bildar
sammansättningen Kassabrist. — Syn. Balans, Deficit.
— 3) Saknad af det nödvändiga för lifvets
uppehälle. Lida b. Lcfva i nöd och b. När b-cn
insläller sig, då fäller något hvar modet. —
Syn. Se Nöd. — 4) Ofullkomlighet (i moralisk
mening). Hafva många b-er. Våra fel och
b-er. — Syn. Sc Fel.
BRISTA, v. n. 3. Ind. pres. sing. Brister;
pl. Brista. Impf. sing. Brast; pl. Brusto. Konj.
impf. Bruste. Imper. sing. Brist; pl. Bristen.
Sup. Brustit. Part. akt. Bristande; part. pass.
Brusten. 1) Säges om fasta kroppar, då
sammanhanget emellan deras delar på något ställe hastigt
npphäfves, antingen helt och hållet eller blott till
någon del. Grenen brast under tyngden af sin
frukt. Repet brast. Akta dig, isen b-er under
dina föller. B. ell. b. upp i sömmen, gå upp
i sömmen. Skeppet brast midl i tu. (Fig.) Vara
nära alt b. af skratt, skratta öfverdrifvet. Milt
hjerta vill b. vid den tanken, det är en
hjert-slilande, ytterst smärtsam tanke. — B. af, se
Afbrisla. B. lös ell. löst, se Lossna. B.
sönder, gå sönder. B. ut, med häftighet tränga ut
igenom något: se äfv. Utbrista. B. ut öfver,
med häftighet fara ut öfver, öfversvämma, t. ex.:
Del instängda vattnet brast ut öfver fälten. —
Syn. Brista sönder, Gå sönder, Gå af, Gå itu.
Springa af, Springa sönder, Springa, Braka af,
Bräckas. Braka sönder. — 2) a) Fallas, vara brist.
Brukas i denna bem. oftast impersonelt, t. ex.:
Det b-1 er mig penningar. Godheten ersätter
hvad som b-ler i antalet. Del b-ler honom
nödig flit, uppmärksamhet, god vilja. — Syn.
Fattas, Felas, Saknas, Tryta. — b) Låta komma
sig till last fel, försummelse, underlåtenhet.
Åtföljes alltid af prep. i rned objekt. B. i
ordhål-lighet, i trohet, bryta sitt löfte, visa sig otrogen,
B. i sina skyldigheter, b. i uppfyllelsen af sina
förbindelser, ej uppfylla dem. B. i aktning, i
uppmärksamhet emot någon, icke visa skyldig
a., u. B. i inställelse inför domstol, ulcblifva
derifrån. B. åt sitt löfte, ej hållo det.
BRISTANDE, n. 4. 4) Händelsen, dä något
brister (se Brista, 4). — 2) fl) Omständigheten,
atl något brister, fattas. — Syn. Rrist. — b)
Underlåtenhet. Delta var en följd af hans b. i
åtagna skyldigheter. — Adj. 1. Som brister,
fattas, felas, uteblifver, urakllåtes. B. betalning,
verkställighet, tillsyn. B. ordh&llighel. För
b. leverering. Del b. beloppet. — Substantivt
säges äfven: Det b., t. ex.: Han måste ersätta
det b. Liktydigt med Brist. — Syn. Felande.
Ej verkställd. Försummad, Uraktlåten, Uteblifven.
BRISTFULL, a. 2. Full med brister (bem. 4).
Brukas endast i retorisk och kxrkostil.
BRISTFÄLLIG, a. 2. Som har brister,
ofullkomligheter. Säges icke gerna om nicnniskor.
Eli b-l arbete. B-a varor, möbler. Ell b-t
hus, i dåligt slånd.
BRISTFÄLLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen atl
vara bristfällig. B-en af ell arbete, ell arbetes
b. — Syn. Felaktighet. — 2) Se Brist, 4. —
Syn. Se Fel.
BRITS, britts, m. 3. Simpelt sängslälle,
såsom i kaserner, vakthus, o. s. v.; fältsäng.
BRO, f. 2. 4) Byggnadsverk, af sten, trä eller
jern, som utgör fortsättning af väg Öfver vatten.
Bygga en b. Slå en b. öfver en ström. I fält
slås b-ar dels af timmer, dels förmedelst
pon-loner, båtar eller tomma tunnor, dels af
fa-schiner; jordsäckar, m. m. Rifva cn b.
Brukas äfv. slundom om väg, lagd öfver kärr, myror
och sumpig mark, såsom i sammansättningarna:
Kafvelbro, Qvistbro. Sc f. Ö. Träbro, Stenbro,
m. fi. — Syn. Brygga. — 2) Slrandbrygga.
Skeppsbro. Gå upp af fartyget på b-n. Vid
prinsessans ankomst var b-n alldeles full med folk.
— Syn. Brygga. — 3) fl) Sammanslagna bräder,
lagda öfver en rännsten utanför portar, o. s. v.
— b) Beläggning med sammanfogade plankor
utanför porten till en förstuga. Bildar
sammansättningen Förstugubro. — c) Beläggning rned
hopslagna bräder på mark, gata, för en procession
att gå på, vid stora högtidligheter. En b. var
lagd, utlagd ifrån slottet till Storkyrkan. —
d) (jäg.) Ünderläggning för lappbuntar och nät i
skallgatan.
BROA, v. n. 4. Slå eller lägga bro. —*V. a.
B. ell kärr, lägga b. (qvistbro. kafvelbro) Öfver det
BROAFGIFT; f. 3. Se Bropenningar.
BROATTIRALJ, bröaltirållj, m. 3.
Bromaterial.
BROBOCK, m. 2. Bock, hvarpå’ en mindre
bro hvilar.
BROBYGGARE, m. 5. Person, hvars
befallning är alt besörja bryggors slående i Tält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
