Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brungul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRU BRÜ 251
BRUNGUL, a. 2. 4) Gul, skiftande i brunt.
— 2) Af en färg, som u!gör en lika blandning af
brunt och gult. — Brun gul het, f. 3.
BRUNHET, f. 3. Egenskapen att vara brun.
BRUNHÅRIG, a. 2. Som har brunt hår.
BRUNKALK, m. 3. Ett mineral, bestående af
kolsyrad kalk med kolsyrad jernoxid och talkjord.
BRUNKOL, n. Ö. Organiskt mineral, som
håller kol, jemte väte, syre och något qväfve. Till
dess arter hörer Gagat.
BRUNKULLA, f. 4. Ört af slägtet Satyrium,
med svartbruna, välluktande blommor. Satyrium
nigruin.
BRUNKÅL, m. 2. sing. 4) Ett slags högväxt
kål med stora, brunakliga blad. Brassica rubra.
— 2) Maträtt af denna växt.
BRUNKÅRA, f. 4. Ört af slägtet Brunskära,
med gula blommor och strålblommig kant.
Co-reopsis bidens.
BRUNLETT, a. 4. Se Brunett.
BRUNMÅL A, v. a. 4. Måla brun. —
Brunmålande, n. 4. o. Brunmålning, f. 2.
BRUNN, m. 2. 4) Djupt hål, gräfdt i jorden
och innantill på sidorna vanligtvis omgifvet af
stenmur, gjordt enkom i ändamål att dcrur hämta
dricksvatten. Artesisk b., se Artesisk. — 2) a]
Helsobrunn. Dricka b., en längre tid, under
iakttagande af diet, dricka på morgnarna vissa
glas vallen ur en helsobrunn, eller äfven af ett
artificiell helsovalten. Se Helsobrunn, Surbrunn.
— b} Ställe, der en sådan helsobrunn finnes, och
der sjuke sommartiden vistas, för alt begagna dess
vatten. Medevi. Porla, Ramlösa b.
BRUNNACKE, m. 2. pl. — nackar. En
fågelart af Andslägtet. Anas Glaucio.
BRUNNEN, a. p. 2. neutr. — et. Väl b.
gödsel, som legat tillräckligt länge, för att vara
väl användbar till åkerns gödning.
BRUNNTNG, f. 2. (i pcrgamentsmakeri)
Blöl-Ding i svagare kalkmjölk.
BRUNNSBAL, m. 3. Bal, som anslälles vid
en helsobrunn.
BRUNNSBÄCKEN, n. 5. Kringmurad
fördjupning, hvari brunnsvatten hålles samladt, eller
hvar-uti vattnet från en springbrunn faller.
BRUNNSDOKTOR, brünnsdå’cktårr, m. 3.
(uttalas i pl. — dåcklörärr.) Se Brunnsläkare.
[- doctor.]
BRUNNSDRICKNING, f. 2. 4) Begagnande af
en helsobrunn eller af artificiell helsovalten. B.
är ofta ganska välgörande. — 2) Tiden,
hvar-under någon dricker brunn. Under hennes b.
hände en dag, atl ... .
BRUNNSGRÄFVARE, m. 5. 4) En, som är
sysselsatt med atl gräfva en brunn. — 2) En, som
äger mycken erfarenhet i brunnars gräfvande.
BRUNNSGYTTJA. f. 4. Mineralisk gyttja,
som finnes vid vissa brunnar, och som begagnas
för helsobad.
BRUNNSGÅRD, m. 2. Inhägnad gård vid en
helsobrunn.
BRUNNSGÄST, m. 3. Person, som vistas vid
en helsobrunn, för alt begagna dess vatten för sin
helsa.
BRUNNSHINK, m. 2. Brunnsämbar, fastgjordt
vid nedra ändan af en lång stång, som hänger ned
ifrån brunnssvängeln.
BRUNNSHJUL, n. 6. Hjul med en
kring-löpande jernkedja eller lina, vid hvars ända ett
ämbar är fästadt, som nedsänkes eller uppdrages
ur brunnen, då man kringvrider hjulet åt ena eller
andra sidan.
BRUNNSHUS, n. 8. 4) öfverbyggnad öfver en
brunn. — 2) Hus, uppbygdt öfver en helsobrunn,
der brunnsgäster samlas, under del de dricka af
helsovattnet, der gudsljenst hålles och äfven nöjen,
såsom baler, konserter, tillställas.
BRUNNSHÅL, n. 3. Det gräfda och
kringmurade hålet till m brunn.
BRUNNSINTENDENT, brünnsinntänndä’nnt,
m. 3. Person, som har öfveruppsecndet vid en
helsobrunn.
BRUNNSKANT, m. 3. Inre kanten af ett
brunnskar.
BRUNNSKAR, n. 5. Stenbeläggning ofvantill
omkring brunnshålel.
BRUNNS KEDJA, f. 4. Kedja, vid hvars nedre
ända brunnsämbaret är fästadt, hvaruli vatten
upphämtas ur en brunn.
BRUNNSKRANS, m. 2. Se Brunnskar.
BRUNNSKROK, m. 2. Krok, hvari ett
brunns-ämbar hänger.
BRUNNSKUR, m. 3. Nyttjandet af
mineralvatten till någon viss sjukdoms botande eller till
en svagare helsas återställande.
BRUNNSLINA, f. 4. Lina, groft låg, som
användes till vatlnets upphmkning ur en brunn.
BRUNNSLOCK, n. 5. Lock öfver ett brunnshål.
BRUNNSLÄKARE, m. 5. Läkare, som sköter
helsovårdcn vid en helsobrunn.
BRUNNSMÄSTARE, m. 3. Underordnad
person, som har närmaste tillsyn öfver sjelfva
brunnen vid en helsobrunn, upphämtar och ihäller i
glasen vattnet, när brunnsgästerna vilja dricka,
o. s. v.
BRUNNSNÖJE, n. 4. Förlustelse, tillställd för
brunnsgäster.
BRUNNSORT, m. S. Ort, ställe, der en
helsobrunn är belägen.
BRUNNSPUMP, m. 2. Pump, hvarmcdelst
brunnsvatten uppfordras.
BRUNNSRENSARE, m. 5. En, hvars yrke är
alt rensa brunnar.
BRUNNSREP, n. S. Se Brunnslina.
BRUNNSRÖR, n. 6. Rör af trä, jern, bly,
sten eller lera till ledning af brunnsvatten.
BRUNNSSAL, m. 2. eller
BRUNNSSALONG, brünnssalå’ng, m. 3. Stort
rum i ett brunnshus, beläget närmast intill sjelfva
brunnen, och der brunnsgästerne samlas, när de
dricka af helsovattnet.
BRUNNSSALT, n. 3. Salt, som finnes i
brunnar eller i någon viss brunn. Sådana äro
kalk-och talksalter, kolsyradt och svafvelsyradt natron,
m. fl.
BRUNNSSKRANK, n. 5. Skrank omkring en
brunn.
BRUNNSSVÄNGEL, m. 2. pl. — svänglar.
En i ena ändan gröfre och tyngre svängel eller
balk, fästad upptill i en stark ståndare eller
stolpe, och vid hvars lättare och smalare ända en
lång stång hänger, med en jernkrok i nedra ändan,
hvarvid brunnsämbaret är fästadt.
BRUNNSSÄLLSKAP, n. 3. o. 6. Sällskap af
brunnsgäster.
BRUNNSTAK, n. 5. Tak öfver en brunn
(bem. 4 o. 2).
BRUNNSTAPP, m. 2. Tapp, vid hvars
kring-vrrdande vattnet rinner fram ur rörel på en
brunn.
BRUNNSTERMIN, brunnstärrmfn, m. 3. Viss
bestämd tid under sommaren hvarje år, då
helso-brunnar få besökas af brunnsgäster. B-erna ära
för hvarje år vanligtvis två.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
