Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brädspelare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 BRÄ BRA
bord o. b. v., hvardera afdelningen mod sex
tungor eller utskjutande kilformiga figurer på
hvardera sidan, hvarjemle till ett sådant brädspel höra
<5 brickor för hvardera spelaren och två
tärningar. — 2) a) Hvarje särskilt slags spel, sorn
spelas sålunda med brickor och tärningar. Dit höra
Verkchrcn, Trictrac, Schuster, m. fl. — b) Se
Vcrkchren.
BRÄDSPELARE, m. 5. 1) En, som håller pä
att spela bräde. När jag kom in i rummet,
fann jag der ett par b. — 2) Person, som är
Öfvad i brädspelning. År du schackspelare? Nej,
men b. är jag.
BRÄDSPELSBLOMMA. f. i. Se
Kungsängs-lilja.
BRÄDSPELSBORD, n. S. Bord, med löst
lock och inuti inrältadt som ett vanligt brädspel
(se d. o. 4). när delta uppslås.
BRÄDSPELSBRICKA, f. 4. Bricka (bem. 3),
som användes till brädspel och ofta äfven till
damspel.
BRÄDSPIK. m. 2. Spik, som begagnas för
bräder, omkring 3 tum lång, med två smala och
två bredare sidor, samt lakformigt hufvud.
BRÄDSTAPEL, m. 2. pl. — staplar.
Uppstaplad hög af bräder.
BRÄDSTUMP, m. 2. Stump, liten ände af
ett bräde (bem. 1).
BRÄDSÄG, f. 2. 4) Sågblad till brädsågning.
— 2) Se Sägg var n, Sågverk.
BRÄDSÄGARE. m. 5. 4) En. som är
sysselsatt med att såga bräder. — 2) En, som är
kunnig i brädsågning och ulöfvar den som yrke.
BRÄDSÅGNING, f. 2. Handlingen, då man
sågar bräder.
BRÄDTAK, n. 5. 4) Hustak af bräder. —
2) Tak af bräder inuti rum.
BRÄKA, v. n. 2. 4) Säges om det naturliga
läte, sorn får och getter hafva. —• 2) (fig. fam.)
Sjunga illa, på elt salt som liknar fårens
bräkande; äfv. tala mycket bredl, med elt dylikt ljud.
Han b-ker, när han talar, B. i stället for
all sjunga. — Bräkande, n. 4. o.
Brukning, f. 2.
BRÄKEN, m. o. n. 2. sing. (bot.) Ett
orm-bunkslägte. n Aspidium.
BRÄKFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. Se
Bcrg-fink.
BRÄM, n. 5. 4) Med pelsverk eller dyrbart
tyg beprydd bred kant på kläder. Sälla b. af
pelsverk på en klädning. B. af purpur
(vanligare Purpurbräm). — Syn. Se Kanl. — 2) (bot.)
En blomkronas öfre, på åtskilligt sätt utvidgade
och figurerade kant. — 3) (forlif.) Se Berm.
BRÄMA, v. a. 4. Se Bebräma.
BRÄND, a. p. 2. (af Bränna) B. lukt, se
Brännlukt. Lukta b-t, hafva lukl af något, som
blifvit brändi. Väl b. aska, aska efter någonting,
som blifvit fullkomligt ulbrändt. B-a mandlar,
sötmandel, kokad med socker, tills den blifvit
öfverdragen med en brun sockerskorpa. (Fig.
ordspr.) B-t barn skyr elden, af skadan blir
man vis; man aktar sig för del, som en gång
ådragit en skada. Här osar b-t horn, här
vankas hugg, slag, hårda ord.
BRÄNN, n. 5. 4) Se Bränning. — 2) Så
mycket som på en gång brännes (af tegel, kalk,
porslin, brännvin, o. s. v.). Ell b. på 200
kannor.
BRÄNNA, v. a. 2. 4) Förtära, förstöra, döda,
skada medelst eld. B. ved, lorf. / äldre tider
b-nde man de döda. B. någon lefvande. B.
till aska. Min rock har blifvit b-nd nedtill
af en eldgnista. B. hål, bränna något så. att
det blir bal, t. ex.: En eldgnista har b-nl hål
på rocken. B. en stek, steka den för hårdl, så
att ylan blir svarlaklig. — B. af, börl, i nne,
nöd, upp, se Afbränna, Borlbränna. &c. B.
igè-nom, (om eld) förtära, förstöra ända igenom, t.
ex.: Elden har b-nl igenom betäckningen. —
B. ut, genom eld utdrifva, förjaga, t. ex.: B ut
fuktighet. — B. vid, se Vidbränna. — Syn.
Sveda, Svedja, Afbränna, Nedbränna, Uppbränna.
— 2) Säges om den smärtsamma känsla, som man
erfar, då eld eller någon mycket het kropp
kommer i beröring med huden. En eldgnista kom
flygande och b-nde mig i handen. Ni b-ner
fingrarna på mig. Jag råkade all röra vid
ell helt jern, sorn b-nde mig. (Fig. fam.) B.
fingrarna på sig, få en minnesbeta. Brukas
äfv. i fig. mening om den smärta, nässlor
förorsaka, l. ex.: Jag har blifvit b-nd af nässlor. —
3) Använda som bränsle eller lysmedel. B. ved,
kol, lorf. B. ljus. olja. B. rökelse, för atl
uppfylla ett rum med vällukt; (fig.) b. rökelse for
någon, smickra. (Fig. talesätt) Icke hafva någol
för de kol, man b-nl, icke vinna något med sitt
försök att skada en annan. B. upp, genom
bränning göra slut på, t. ex.: Jag har b-nl upp all
min ved, all oljan. — B. ut ell ljus, lata det
brinna, tills det blir slut. — 4) Säges äfven i
fråga om ämnen, hvilka hafva den egenskapen atl
verka såsom eld, genom att fräta eller förtöra
djur- eller växtämnen. Flera syror b. huden.
B. börl, se Borlbränna, 3. — Syn. Fräta. —
o) Märka rncd brännjern. — 6) (kir.) Använda
glödgadt jern eller frätmedel på något ställe af en
djurkropp, för att bota någon skada, motarbeta
något för kroppen skadligt ämnes inverkan. B.
ell sår. B. sår efter belt af en rasande hund.
B. en köllväxl med frälslen. B. ådern på en
häst. — B. börl, se Borlbränna, 3. — 7) Starkt
upphetta, förtorka genom stark hetta. Den
starka solhettan b-ner växterna. Febern b-ner
honom. Solen b-ner hyn, gör den brun.
Likören var så stark, alt den b-nde mig i
halsen. — B. börl, se Borlbränna, 2. — Syn. (om
solen) Förtorka, (i fråga om hyn) Bryna. — 8)
Medelst användande af eld bereda, tillaga. B.
tegel, kalk. B kol, genom eld förvandla ved till
brännkol (jfr 3). B. kaffe, utsätta kalTebönor för
eldens verkan, lilldess de blifva bruna och
passande for målning och kokning. B. mandlar,
koka sötmandel med socker flera gånger, tills den
blir öfverdragen med en brun sockerskorpa. B.
hår, med en upphettad hårtång frisera det. B.
brännvin, tillverka b. B. brännvin af säd,
polales, hvilbelor. B. säd, polates, af säd,
po-lates tillverka brännvin. B. stål, göra stål genom
cemenlalion. — B. öm, se Ombränna. — B.
upp, genom bränning göra slut på, förbruka, t.
ex.: Han har redan b-nl upp 200 lunnor
spannmål. — F. n. 4) öfverdrifvet slarkt hetta;
(i utsträckt mening) göra elt intryck liksom af
någonting brännande. Solen b-ner i dag.
Peppar b-ner på lungan. Vinet är så starkt, att
del b-ner i halsen på mig. — 2) (föga brukl.)
Hafvet b-ner, bryter sig emot en brant och
klip-pig strand. — 3) B. vid, se Vidbränna. —
Anm. B. i neutrum brukas stundom oriktigt i
st. f. brinna, uppbrinna, afbrinna, t. ex.: Staden
b-nde ännu, när posten af gick. — B-s, v.
pass. o. v. dep. 4) v. pass.: Förtäras, förstöras,
dödas, skadas medelst eld. Dömd alt b. B. eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
