Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brännsår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 BRÄ
BRÄNNSÅR, n. 5. Sår, tillkommet genom
bränning.
BRÄNNSÅRSPOMADA, f. 4. En sort
poma-da, som nyttjas alt hela brännsår.
BRÄNNSÅ KSS ALVA, f. L Se Brännsalva.
BRÄNNTORF, m. 3. sing. Fossilt bränsle,
som erhålles ur torfmossar och är bikladt af
växllemningar.
BRÄNNUGN, m. 2. Ugn. hvari genom
bränning med eld något bcrcdcs, t. cx. tegel.
BRÄNN VA BEL, m. 2. pl. — vablar. (nat.
hist.) Se Manet.
BRÄNNVED, m. 2. sing. Ved. som användes
till bränsle. Brukas vanligtvis i förkortad form:
Ved.
BRÄNNVIDD. f. 3. (opt.) Brännpunktens
af-stånd ifrån medelpunkten af ett brännglas eller
en brännspegel.
BRÄNNVIN ell. BRÄNVIN, n. 3. En
blandning af alkohol och vatten, erhållen genom
vin-jäsniiig hos något jäsning underkastadt ämne. B.
tillverkas i allmänhet af säd eller potatcs, men
äfven af vin, då det kallas Franskt Brännvin.
Bildar sammansättningarna: Sädesbrännvin,
Po-talesbrännvin. — Sä. B-s för säljare,
-försäljning, m. n
Anm. Hette ursprungligen Brcnnuvin, hvarföre
Brännvin är cl! riktigare skrifsätt an Bränvin,
ehuru det sednare allmännare brukas, och
dermed öfverensslämmer äfven analogien i alla
öfriga sammansätlningsord af Bränna.
BRÄNNVINSADVOKAT,––––––åt, m. 3. (fam.
föraktl.) Advokat, som utan betänkande åtager
sig hvilken sak som helst, om än aldrig så
orättfärdig, och genom krångel och lagvrängning söker
vinna processen. [Bränvinsadvocal.]
BRÄNNVINSBAD, n. 5. Ett slags ångbad, då
den sjukes kropp omgifves af ångorna från
brinnande brännvin.
BRÄNNV1NSBRÄNNARE, m. 3. En, som
tillverkar brännvin. — Ordet brukas äfven stundom
i samma mening som Brännmästare.
BRÄNN VINSBRÄNNER l, n. 3. 4) Inrättning,
med tillhörande redskap, för brännvinstillverkning.
— 2) Hus, ställe, der brännvin tillverkas. —
Ordet förkortas vanligtvis i allmänt lal till Bränneri.
BRÄNNVINSBRÄNNING, f. 2. Tillverkning
af brännvin.
BRÄNNVINSBRÄNNLNGS-FÖRBUD, n. 5. Af
en regering ulfäidadt förbud emot
brännvinsbränning.
BRÄNNVINSBRÄNNINGS-FÖRORDNING, f. 2.
Förordning rörande brännvinsbränningen och
dermed sammanhängande ämnen.
BRÄNNVINSFAT, n. 3. 4) Fat (laggkärl), som
begagnas alt dcruti förvara brännvin. — 2)
Sådant laggkärl, fvldt med brännvin.
BRÄNNVINSFINNE, m. 2. pl. — finnar.
Säges om finnar af elakartadi slag, som ofla slå ut
på fyllhundars ansigten.
BRÄNNVINSFISKAL. –ftsskåh m. 3.
Krono-tjensteman, hvilken det tillhör alt åtala
förbrytelser emot en brännvinsbrännings-förordning.
BRÄNNVINSFLASKA, f. 4. 4) Flaska af glas,
tenn eller koppar, alt dcri förvara brännvin. —
2) En sådan, fylld med brännvin. I obestämd form
säges hellre: Flaska brännvin.
BRÄNNVINSFYSIONOMI, - - fyschånåmi’, f. 3.
(fam.) Rödbrusigt. kopparrödt, med
brännvins-finnar och karbunklar beprydt ansigte, som
vittnar, all dess ägare är en drinkare, f- - [-physio-nomi.]-] {+physio-
nomi.]+}
BRÖ
BRÄNNVINSGLAS, n. 3. Glas, som begagnas,
då man super brännvin, vanligtvis i form af en
upp och nedvänd kon med fot under. För alt
beteckna ell sådant, fyldt med brännvin, säges:
Eli qlas brännvin.
BRÄNNVIN8KAGGE, m. 2. pl. — kaggar.
4) Kagge, sådan som brukas att deri förvara
brännvin. — 2) En sådan, fylld med brännvin.
1 obestämd form säges oflare: Kagge brännvin.
BRÄNNVINSKROG, m. 2. Krog, der
brännvin utminuteras.
BRÄNNVJNSLAGER, n. 3. Större, upplagdt
förråd af brännvin. Brukas vanligtvis i handelsstil.
BRÄNNVINSMINUTERING, f. 2. Försäljning
af brännvin i minut.
BRÄNNVINSNÄSA, f. 4. (fam. skämtv.)
Kopparröd, karbunkelprydd näsa, sådan som
fyllhundar ofta hafva.
BRÄNNVINSPANNA, f. 4. Storpanna af jern,
som användes vid bränvinsbränning, bestående af
tre delar, näml.: sjelfva pannan, bröstet (ett med
hål försedt lock, som antingen är fast eller löst),
och hatten, hvars nedra, mot bröstets öppning
svarande del kallas hals.
BRÄNNVINSPIPA, f. 4. Rör, som leder
ångorna från hallen af en brännvinspanna till
kyl-redskapcn.
BRÄNNV1NSPROFVARE, m. 3. Graderadt
instrument att finna brännvins specifika vigt.
Detsamma som Areometcr. Kallas äfven
Alkoholo-ineler.
BRÄNNVINSPUNSCH, m. 3. Punsch, tillagad
af brännvin.
BRÄNNVINSSUP, m. 2. Så mycket brännvin,
som innehålles i elt brännvinsglas. Vanligare
säges: Sup brännvin eller blott Sup.
BRÄNNVINSSTÄMMA, f. 4. Hes och
hvä-sande röst, sådan man ofla finner hos starka
brännvinssupare.
BRÄNNVINSSUPANDE, n. 4. 4) Förtärande
af brännvin. — 2) Vanan alt supa brännvin.
BRÄNNVINSSUPARE, m. 3. En, som är van
alt förlära brännvin.
BRÄNNVINSÄTTIKA, f. 4. Ättika, som
tillverkas af brännvin.
BRÄNNÅLDER, m. 2. sing. Den äldre tid af
memiiskoslägtels tilharo, då man plägade bränna
de döda. Brukas endast i dcfinit form, och i
motsats till Högåldern.
BRÄNNÄMNE, n. 4. Se Phlogislon.
BRÄNNÖRT, f. 3. örten Clemalis flammula.
BRÄNSLE, n. 4. Hvad som i allmänhet
användes att elda med, såsom ved, kol, lorf, m. m.
BRÄNVIN, se Brännvin.
BRÄSMA, f. 4. örlslägtct Cardaminc, hörande
till klassen Telradynamia och ordningen
Lång-skidade.
BRÄSMAGRÄS, n. 5. Benämning i
Vestergöl-land på Ängbräsma eller Ängkrasse. Cardamine
pratensis.
BRÄSSOR, f. 4. pl. (bot.) Se Renfana.
BRÄTTE, n. 4. (af det gamla ordet Brälla,
vika, böja) Den ut- eller uppvikla kanten
ned-omkring på en hall.
BRÖD, n. 3. 4) Födoämne, som erhålles, då
sädcsmjöl och vatten knådas med jäst, bringas i
jäsning och bakas (gräddas) i ugnshetta. Fint,
grofl, hår dl, mjukt, färskt, gammalt b. Väl,
illa jäst, degigt b. Hembakadl b., sådant som
bakas hemma i hushållen, i motsats till
Bagar-bröd. Kronans b., grofl bröd, som kronan låter
baka åt gemenskapen vid arméen och fiotlan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
