Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bönblomma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖN
BÖN
283
af naturen är, dels tillredd till mat, t. ex.: a)
Hvad är del, som växer der på landet, på
åkern? Del är b-nor. Ställa b-nor Ull
torkning. — b) Hvad kostar kannan af b-norna?
Koka, förvälla, slufva b-nor. B-nor och fläsk.
— Med samma betydelse nyttjas äfven Turkiska
(i dagligt tal sammandraget till Turska) bönor,
Bruna bönor. Krypbönor, m. fl.
BÖNBLOMMA, f. 4. Blomma af Välska
Bönväxten (Vicia Faba). Brukas äfven stundom om
blommor af Turkiska och Kry pböncvfixlerna.
BÖNBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok,
innehållande bönformularcr, sorn vid enskilt andakt
begagnas. (Fig. fam.) Falla Ull b-en, blifva
ödmjuk och antaga en bönfallande ton.
BÖNDAG, m. 2. Särskilt till offentlig
guds-tjenst förordnad dag, hvars ändamål är, att väcka
folket till besinning af sina andeliga behof och
genom offentliga förböner nedkalla Guds nåd öfver
samhället. 1 Sverige firas fyra sådana, på dc
tider och efter de texter, som regeringen dcrlill
förordnar. — Skrifves äfv. Bönedaq.
BÖNDAGSPLAKAT. –-åt‘, n. 3. o. 5.
Påbud ifrån regeringen angående de fyra årliga
bön-dagarnes firande.
BÖNDAGSTEXT, m. 3. Af regeringen
förordnad text, hvaröfver predikas på en böndag.
BÖNEANDAKT, c. 3. 4) Andakt hos en
person under bönen. — 2) Bön (bem. 2, a o. b),
som göres antingen enskilt eller offentligt.
BÖNEMAN, m. pl. — män. Person, som vid
frieri är friaren följakt ig nch på hans vagnar
framför ärendet. Kallas i vissa landsorter äfv.
Talman.
BÖNFALLA, v. n. 3. (böjes som Falla)
Ödmjukt genom bön anhålla (om något). B. hos
någnn om hjelp. Hon bön föll hos fursten om
nåd för sin man. Jag b-ller, all ers majestät
täcktes låla nåd gå för rätt. — Syn. Se Bedja.
Anm. B. kan icke sprakrikligl nyttjas aktivt,
ehuruväl sa stundom sker; man kan således icke
s;’ga: B. oågoii om något.
BÖNFALLAN, f. sing. indef. 4) Sc
Bönfallande, n. — 2) Innehållet af hvad man bönfaller om.
BÖNFALLANDE, n. 4. Handlingen, då man
bönfaller. — Syn. Bön. — Adj. 4. 4) Som
bönfaller. En b. person. — Syn. Supplicerande. —
2 Som uttrycker en ödmjuk och bedjande
sinnesförfattning. En b. blick, min, röst. — Syn.
Bedjande. — Ordet brukas äfv. ofta substantivt,
för både maskulin och feminin. En b. Flere b.
hade inslälll sig. — Syn. Supplikant.
BÖNFORMULÄR, bö nfårrmulä r, n. 3. o. 5.
Formulär för enskilt eller offentlig böneandakt.
BÖNFÖRRÄTTNING, f. 2. Förrättande af
offentlig bön. Säges med afseende på pvesten eller
den, som vid elt sådant tillfälle läser bönerna för
församlingen med hvad rnera dertill hörcr.
BÖNHALM, m. 2. sing. Samling af flera stånd
utaf Välska Bönväxten, med blad och stjelkar, då
de blifvit upptagna ur .iorden och fatt torka.
BÖNHAS, m. 2. Sådan idkare af slöjd eller
handtverk, som ej genomgått ordentliga läroår
eller i följd af särskilt privilegium förvärfvat
rättighet att drifva det. [Bönas.]
Anm. Ordet kommer af del tyska Bohvhaxe,
hvilket h irledes ifrån Bihne eller Böhne,
vindstak, och llase, hare, emedan sä lana
oberättigade arbetare, af fruktan för husvisilalion,
gömde sig med sill arbete i vindsrum.
BÖNHASJAGT, f. 3. Förföljelse, som
skråmästare eller auktoritetcrna å deras vägnar anställa
mot bönbasar.
BÖNHUS, n. 5.’Särskilt hus, hvaruti offentlig
bön förrättas.
BÖNHÖRA, v. a. 2. Bevilja någon, hvad han
bedt om. B. någon. — Syn. Höra, bevilja
ens bön.
BÖNHÖRANDE, n. 4. Handlingen, då man
bönhör. En bedjandes b. af Gud. — Syn.
Bönhörelse.
BÖN HÖR A RE. m. 5. Den, som bönhör.
Brukas någon gång i kyrklig stil.
BÖNHÖRELSE, f. 3. Beviljande af en bön.
Hoppas b. af Gud.
BÖNKAMMARE, m. 3. o. 5. Särskilt mindre
rum. bestämdt för någons enskilta böneandakt.
BÖNKAPELL. bö’nkapä’H, n. 3. o. 5. Kapell
vid ett furstligt hof eller på elt slott, der fursten
eller slottsherren, med familj, hof och tjenarc
förrätta sin böneandakt.
BÖNKLOCKA, f. 4. Klocka, genom hvnrs
ringning tecken gifves, att liden för en offenllig
bön är inne. B-n ljuder. B-ns ljud.
BÖNKUNG, m. 2. Den person, som vid ett
på Tretlondedagen i vissa länder för delta
ändamål tillstäldt kalas, då bland andra rätter äfven
serveras en bönkaka, hvari blott en enda böna
är inbakad, uti sin portion erhåller densamma,
utnämnes för nästföljande år till Bönkung, äger
all välja egen hofslal och crhåller af de
närvarande vissa skämtsamma hyllningar, m. m. Denna
sed är vedertagen i Frankrike och andra länder,
samt tros härleda sig ifrån den fornromerska
festen Saturnalia.
BÖNLAND, n. 5. Trädgårdsland eller åker,
der välska hönor äro satta och växa.
BÖN MJÖL, n. 5. Mjöl af välska bönor.
BÖNPSALM, bö’nsållm, m. 3. Psalm,
hvarigenom man utbeder sig Guds hjelp, skydd, nåd
och välsignelse, och som isynnerhet afsjunges på
Bönedagar. [- salm.]
BÖNRUM, n. 5. och BÖNSAL, m. 2. Rum,
sal, der bön förrättas, t. ex. vid skolor, fabriker,
fängelser, o. s. v.
BÖNSKAL, n. 5. Den yttre betäckningen, som
omsluter en böna.
BÖNSKRIFT, f. 3. Skriftlig, isynnerhet till
en autorilet ställd ansökning, hvarigenom man
antingen utbeder sig en nåd eller en rättvisa.
En b. ifrån enskilt person, ifrån en
korporation, en kommun, o. s. v. In gifva en b. Ull
regeringen — Skrifves äfv. Böneskrift.
BÖNSOPPA, f. 4. Soppa, tillredd af bönor
och köttspad.
BÖNSTEN, m. 2. (mineral.) Elt slags
stenart, bestående af gul- eller rödbruna, täta, i
brottet jordiga korn, små som hirs, somliga af en
valnöts slorlck. förenade med en rikt jernhallig lera.
Kallas äfv. Phaseolit.
BöNSTJELK, m. 2. Stjelk på Välska
Bön-växten.
BÖNSTOL, m. 2. Särskilt inrättad bänkstol
med en pall nedtill, hvarpå man kan falla på knä,
då man heder. Brukas hos katoliker.
BÖNSTUND, f. 3. 4) Viss stund, tid på
dagen, då någon enskilt vanligtvis förrättar sin bön.
— 2) En till offentlig andakt bestämd stund på
dagen, då bön bor förrättas, några psalmverser
afsjungas, eller vissa stycken ur bibeln föreläsas,
rned förklaringar och betraktelser deröfver.
BÖNSTÖR, m. 2. Stör, som utsättes för
turkiska bönväxten alt klänga sig fast vid.
BÖNSUCK, m. 2. Helt kort bön, som man
uppsänder till Gud. Skrifves äfv. Bönesuck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
