Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bönsyrsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
BÖN
BÖR
BÖNSYRSA, f. 4. Ett slags insekt i de varma
länderna, hvilken, då den uppreser framdelen af
sin kropp, får liksom en knäfallandc ställning.
Kallas äfv. Spåman eller Det vandrande Löfvct.
Mantis religiösa.
BÖNSYSTER, f. 2. pl. — systrar. Skenhelig
qvinna. som vill gälla för att vara mycket
andäktig och derförc ofta förrättar sin bön samt flitigt
besöker bönstunderna i kyrkorna.
BÖNSÖNDAG, m. 2. Fernte söndageh cfler
påsk.
BÖNTRÄD. n. 5. Södcrländskt trädslag med
guldgula blomklasar och bönskidor. Kallas äfven
Guldregn. Cylisus Laburnum.
BÖNVÄLLING, m. 2. Supamat, tillredd af
välska bönor och mjölk, vanligtvis med tillsats
af persilja och skurna.morötter.
BÖNÅKER, m. 2. pl. — åkrar. Åker, der
välska bönor äro satta och växa. — Syn. Bönland.
BÖNViCKER, m. 2. sing. Se Bondbönor.
BÖNÅS. se Bönhas.
BÖR, m. 2. (gam. sjöt.) God, förlig, gynnande
vind.
BÖRA, v. n. auxil. 2. Prcs. ind. Bör. Impf.
Borde. Sup. Bort (ej bordt). Part. akt.
Börande. 1) Betecknar pligl eller moralisk
nödvändighet. Man bör hålla sitt löf le. Du borde
hafva lydl honom. Man bör icke förakta
nå-yon menniska. Jag tror mig b. följa hans råd.
Så borde han hafva gjort. Jag anser mig b.
svara, all . . . Del bör ske. Hon talar mer,
än hon bör. Man bör ej klaga. — Impersoncll
säges: Som sig bör, såsom det bör vara, l. ex.:
Del är allddes som sig bör, alt du yör
uppvaktning hos honom. Del bör mig, dig, honom,
etc., all .. . ., föråldradt uttryck, i st. för: jag,
du, han bör. — Syn. Måste, Vara skyldig,
plig-tig, förbunden, förpligtad. — 2) Uttrycker äfven
cn nödvändighet såsom följd af gifna förhållanden,
omständigheter, och brukas då ofta impersoncll.
Han bör vara rik, då han kunnat köpa en så
stor egendom. Du bör icke kunna förlora på
del förelaget, ulan tvärtom bör du vinna
betydligt. Del bör icke förundra någon, all....
Det bör förarga dig, all ... . Jag har noga
öfverlänkl alli: del bör lyckas. — Syn. Måste,
Skola.
BÖRD, m. 2. Se Bör, m.
BÖRD, rn. 2. sing. (af Böra) Tur, ordning
(för någon all göra något). Nu är del din b.
all lata. Jag får vänta, Ulls b-en kommer
till mig. — Ordel börjar föråldras. — Syn.
Se Tur.
BÖRD, m. 3. sing. (af Bära, i bem. föda) 4)
Födande. Förekommer i denna bem. numera
endast i sammansättningarna: Barnsbörd,
Barnbörds-hus, Efterhörd, m. fl. — Syn. Förlösning. — 2)
Födelse. Nyttjas äfv. i denna bem. sällan, utom
i uttrycket: Före, efter Chrisli b., t. ex.: År
e/ler Chrisli b. det Ettusen åttahundrade och
femtionde. Härvid anmärkes, all della
uttryckssätt endast begagnas i synnerligt högtidlig,
parlamentarisk, embels- och expedilionsslil. — 3) a)
Härkomst. Till b-en Svensk. Vara af god,
adlig b , af låg, ringa b. — Syn. Se Härkomst.
— b) Förnäm härkomst. En man af b. B-cn
ger der i landet rättighet Ull alla högre
em-belen. — 4) (lagt.) a) Bördande, Bördning. Han
har fått det huset genom b. — b) Bördsrätt.
Dela (tvista) män om b., vare den närmare,
som närmare är all laga arf. Gå i b., vara
bördsrätt underkastad, kunna bördas.
BÖRDA, f. 4. (af Bära) 4) a) Tyngd (af
saker, varor), som en menniska eller elt lastdjur bär
ifrän ett ställe till ett annat, eller uppehåller,
underslöder, ulan atl flylta sig ifrån stället. Hafva
en tung b. på ryggen. Lasla en tung b. på
hästen, åsnan. AU hålla ell barn pä armen,
blir på längden en tung b. (Fig.) Lägga sten
på b., genom ord eller handling ytterligare öka
någons bedröfvelse, harm, bekymmer, nöd. Kasta
b-n på en annan, belasta honom med hela
arbetet, besväret, o. s. v. — Syn. Last. — b) Så
mycket, som på en gång kan bäras af menniska
eller lastdjur. En b. ved. Vid flyttning gifva
en bärare visst för b-n. Han /år 24 sk. b-n.
Så stor b,, som Llamadjurel kan° bära. —
Ingår i en mängd sammansättningar, såsom:
Vedbörda, MansbÖrda, ÅsncbÖrda, m. fl. — Syn. Last.
— 2) Säges om allt hvad som tynger på ett liflösl
föremål. Om man lägger för tung b. pä ett
bräde, så brister del. (Fig.) Jorden har ingen
lyngrc b. än en otacksam. — Syn. Tyngd. —
3) (tig.) a) Hvad som hårdt trycker, besvärar,
plågar. Han är fallig och har många all
försörja: del är en tung b. för honom. Folket
suckar under b-n af sina skatter. Lägga
svåra b-dor på det arma folkel. — Ingår i några
sammansättningar, såsom Skattebörda. — Syn.
Tunga, Last, Besvär.
BÖRDA, v. a. 4. (lagt.) B., b. igén cll. å ter,
i kraft af bördsrätt inlösa fastighet.
BÖRDANDE. n. 4. Se Bördning.
BÖRDESFRÅGA, BÖRDESTVIST, sc
Börd-tvist.
BöRDESKlLLING, sc Bördskilling.
BÖR DESM AN, m. S. pl. — män. Den, som
bördar en fastighet.
BÖRDFRI, a. 2. (lagt.) Säges om fastighet,
som cfler lag icke kan bördas. — Bördfrihel,
f. 3. — Börd fri ll, adv.
BÖRDIG, a. 2. I. Härstammande. Nyttjas
endasl i förbindelse med ett ortnamn, t. ex.: B.
i frän Sverige. Holland, Marocko.
BÖRDIG, a. 2. II. Fruktbar. Säges om jord,
länder, större och mindre trakter. Jorden är i
denna provins ganska b. Ell b-l land. En
b. provins, Irakt, nejd, dal, släll, o. s. v. —
Syn. Sr Fruktbar.
Anm. Båda föreslående adjektivcrna Biirdig äro
ulledda frnn verbet Bdra, i bemärkelserna af
Föda, Frambringa.
BÖRDIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
bördig (se d. o. IL). Jordens, elt lands, cn trakts b.
BÖRDING, m. 2. (sjöt.) Sc Liklare.
BÖRD KÖP, n. 5. (lagt.) Köp, som sker i
kraft af bördsrätt.
BÖRDKÖPA, v. a. 2. (lagt.) Köpa i krafl af
börd.
BÖRDNING, f. 2. (lagt.) Handlingen, dä man
bördar; inlösning af fastighet i krafl af bördsrätt.
— Syn. Bördande, Börd.
BÖRDSADEL, m. 2. sing. Adel, som grundar
sig på börd (bem. 3). Säges till skilnad ifrån
Förljenstadel. Jfr. Adei, 2.
BÖRDSARISTOKRATI. böTdaarislåkrali’, f. 3.
Aristokrati, som grundar sig på börd (bem. 3). Jfr.
Aristokrati, 3. a. o. b.
BöRDSFRÅGA, f. 4. Se Bördlvisl.
BÖRDSHÖGFÄRD, f. 3. Egenskapen hos en
person, all högmodas öfver sin börd. Nästan
lik-lydigt med Adclshögfärd.
BÖRDSKILLING, m. 2. (lagt.) Den
penningsumma. som skall betalas för bördköpl fastighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
