Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C - Carnaval ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CAR
CAV
289
CARNAVAL, CARNEOL, sc Karnaval,
Kar-neol.
CAROLIN, –fn, m. 3. 4) Benämning på
Carl XII:s krigare. — 2) Ett guldmynt,
motsvarande ungeFär 5 R:dr 16 sk. sv. b:ko. — 3) (i
Sverige) Ett silfvermynt, svarande mot cn
fjerde-dcls riksdaler, hvilket i medlet af förra
århundradet kom ur rörelsen. — Äfv. Karolin.
CAROLINGER, –linngr, m. 5. (mest i plur.)
Benämning på franska konungarna af Carl d.
Stores ätt.
CAROLINGISK, a. 2. (hist.) Som tillhör eller
har afseende på Carolingcrna (sc föreg. o.) eller
någon af dem.
CAROLINSK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på någon af dc svenska konungar, som haft
namnet Carl. Så t. ex. har Carolinska
medico-kirurgiska institutet sin benämning deraf, att
del stiftades under Carl XI:s regering.
Carolinska Akademien kallas universitetet i Lund,
efter Carl X. — Äfv. Karolinsk.
CAROTIN, - -in, n. 3. sing. Ett
kristalliserande färgämne i morötter.
CAROTTE, kara It, m. (fr.) 4) Torkade
tobaksblad, som sammanbindas och malas till snus.
— 2) På detta sätt malet snus.
CARRARA-MARMOR, karåramårrmårr, m.
sing. Fin, hvit marmor till bildstoder, ifrån
trakten af Carrara uti Italien.
CARRIÉRE, kariä’r, m. 3. (fr.) 4) Ridbana;
löpbana. — 2) a) (fig.) Lefnadslopp. — b)
Em-betsbana, embetstid. — 3) (i fråga om rid- eller
vagnshästar) Språng, lopp. I fulle., i fullt språng.
— En och annan har börjat skrifva Karriär ell.
Karrier; ordet är, liksom de flesta andra
utländska, i svenskan obehöfligt.
CARRIOL, CARRONAD, se under K.
CARROSSE, se Kaross.
CARTEL, se Karlel.
CARTESIAN,––––-ån, m. 3. Anhängare af
Cartesii filosofiska system.
CARTESIANSK, a. 2. Som tillhör eller bar
afseende på, står i förbindelse med Cartesii
filosofiska system.
CARTHAMIN, karrtamfn, n. 3. sing. (kem.)
Rödt färgämne, som erhållcs af saflor.
CARTHOW, m. 3. (gam. krigsk.) Ett slags
lång kanon. Kallades äfv. Notslanga.
CARTHUSIANER, se Karthusianer.
CARTON, se Kartong.
CARTOUCHE, karlüsch, m. 3. (fr.) 4) (byggn.k.
o. mål.) Uthuggen eller målad infattning,
bestående af löfverk och andra sirater, och som
innesluter ett vapen, ett namnchiffer, cn sinnebild,
m. m. — 2) (fyrv.) Hylsa till fyrverkeripjeser. —
3) (krigsv.) Se Karlesch och Kar dus. — 4)
Brukas äfv oriktigt i st. f. Patrontaska (Cartouchier).
— Skrifves äfv. Carlusch och Karlusch.
CASCARILLA, –fila, f. 4. sing. Den bittra
och välluktande barken af peruanska trädet
Cro-ton Elutheria, och som användes på apotek och i
parfymerier.
CASCHELOTT, se Kaschelotl.
CASCO, (handelst.) Assurans-benämning på
ett assureradt fartyg.
CASEIN, –fn, n. 3. sing. (kem.) Se
Ost-dmne.
CASEMATT, sc Kasematt.
CASINO, kasi no, n. (ital.) 1) Sällskapshus
för de högre klasserna, med dans-, mat- och
konsertsalar, spelrum, m. m. — 2) Elt slags
kortspel.
CASSIA, kåssia, f. 4. sing. 4) Ett trädslag af
Ärtskidväxterna, hvaraf finnas flera arler; växer i
Egjpten, Nubien och Ostindien. Till arterna höra:
C. lanceolata eller Sennelsträdet, och C. Fistula,
som växer i Ostindien, och hvars skidor, i fot
långa och 4 tum tjocka, nyttjas på apoteken och
innehålla en sötsur, angenämt smakande mcrg,
som har laxcrandc verkan — 2) (farm.) Mcrgen
af nyssnämdc träd, hvilken användes till laxaliv.
— Skrifves äfv. Kassia.
CASSIABARK, kåssiabårrk, m. 2. sing.
Barken af trädslaget Cassia Fistula, hvilken har
mycken likhet med kanel. Kallas äfv. Cassia lignea.
— Skrifves äfv. Kassiabark.
CASSIASKIDA, f. 4. Skida utaf trädet Cassia
Fistula; se Cassia. — Skrifves äfven
Kassia-skida.
CASSIATRÄD, n. 3. Se Cassia, 4.
CASSONAD, - - åd, m. 3. Ett slags råsocker.
Kallas äfv. Pudersocker.
CASTAGNETTER, se Kaslanjetler.
CASTELLAN, se Kaslellan.
CASTIGATION,–––––tscbön, f. 3. (från latinet)
Tukt, aga. Brukas föga. — Äfv. Kastigalion.
CASTIGERA, v. a. 4. (af lat. Casligare)
Tukta, aga. Brukas föga. — Äfv. Kasligera.
CASTOR, se Kaslor.
CASTOR OCH POLLUX. 4) (astr.) Tvenne
stjernor i sljcrnbilden Tvillingarna. — 2) (nat.
hist.) Benämning på tvenne dagfjärilar. — 3) (fys.)
Små elektriska lågor, som visa sig i ändarna af
master och rår, vid ett annalkande åskväder.
Kallas äfv. St. Elms-eldar eller Hafssken.
CASTORIN, –fn, n. 3. sing. (kem.) En art
krislalliniskt, icke tvålbart fett, som innchålles i
bäfvergäll.
CASTRAT, m. fl., sc Kaslral, m. fl.
CASTRUM DOLORIS, kåsstrumm doldris, n.
pl. caslra — (lat.) Svartklädt och rikt upplyst
likrum, hvari en furstlig eller annan förnäm
persons lik är utstäldt till åskådande.
CASUARIE, sc Kasuarie.
CASUISTIK, m. fl., se Kasuistik, m. fl.
CASUS, kåsuss, m. 3. (lat.) 4) Händelse, fall;
tillstånd, ställning, belägenhet; rättegångssak, mål.
Tänk, om cn sådan c. skulle inträffa! Befinna
sig i en svår c. — 2) (gram.) Betecknar de olika
ställningar eller förhållanden, som elt nomen,
pronomen eller particip har till andra ord i en
mening. — Skrifves äfv. Kasus.
CATECHU, se Kateku.
CATHETER, CATHOLJK, m. fl., se Kalcler,
Katolik, m. fl.
CATO, kåto, nom. propr. m. 3. pl. Catoner.
4) Namnet på tvenne för sina stränga seder
ryktbara män i det fordna Rom. — 2) (fig.) Sträng,
allvarsam och vis man, sträng sededomare.
CAUSAL, –ål, a. 2. (fil.) Som har
afseende på orsak och verkan. Örsaklig. — Äfv.
Kausal.
CAUSALITET, –––––ét, f. 3. (fil.)
Förhållande af orsak och verkan, hvari två ting stå till
hvarandra. Orsaklighet. — Äfv. Kausalitet.
CAUTEL, kautä’1, m. 3. (fr. Caulèle)
För-sigtighctsåtgärd vid juridiska handlingar. — Äfv.
Kaulel.
CAUTION, CAVERA, m. fl., se Kaulion,
Ka-vera, m. fl. ,t
CAVAL, kavåll, m. 3. Figur, som föreställer
en ryttare, på tvenne kort i en cambiolck.
CAVÅLCAD, CAVALLERI,’ CAVALIER, sc
under K.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
