- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
291

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C - Cementkoppar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CEM

CER

291

CEMENTKOPPAR, m. sing. Koppar, som
afsätter sig ur kopparvitriolhalliga grufvatlcn, då
dessa ledas Öfver hvarjchanda jernskräp.

CEMENTKÄLLA, f. 4. Källa, hvars vatten
håller koppar.

CEMENTPULVER, n. 5. Se Cement. 3.

CEMENTSTÅL, n. S. Stål, som crhålles
ge-nom cementering. Kallas äfv. Brännstål.

CEMENTVATTEN, n. 5. (tekn.) Det
koppar-vitriol-haltiga vatten, hvarur cementkoppar ulfålles.

CEN0TAPH1UM. senotåfiumm, n.3. pl. — phier.
(af det grekiska Kenolaphion) Grafkulle eller
grafvård till minne af en annorstädes begrafvcn
person. Skrifves äfv. Kenolaf.

CENSOR, sä’nnsårr, m. 3. (lat.; uttalas i plur.
sännsörärr) 1) Embetsman, i det gamla Rom, som
hade inseende Öfver beskattningen, polisen och
sederna. — 2) Person, tillsatt af en regering att
granska böcker, som författare ämna utgifva, och
att pröfva, huruvida de få tryckas eller ej. Heter
egentligen C. librorum, d. v. s. Bokcensor. —
3) C. niorum, person, som vid ett läroverk har
uppsigt öfver sederna och vakar Öfver ordningens
vidmakthållande. Sedegranskare, Scdedomare. —
Sj. C-xembele, -svärdighet.

CENSUR, sännsür, f. 3. 1) En Censors (bem. 1)
embete, värdighet, embctstid. — 2) Af regering
förordnad granskning af böcker, teatcrpjescr,
innan de få tryckas eller uppföras på teatern.
Bokgranskning.

CENSURERA, v. a. 4. Granska, klandra.

CENSUS, sä’nnsuss, m. sing. (lat.) 1) (i det
gamla Rom) Skattskrifning; äfv. uppgift dertill af
hvarje romersk medborgare; äfv. den förmögenhet,
som fordrades, för att tillhöra någon af klasserna
i samhället. — 2) (nu, i Frankrike) Beloppet af
årliga utskylder, som fordras, för att vara valman
eller kunna väljas till deputerad.

CENT, sännt, (förkortning af lat. Centum) Ett
hundra.

CENTAUR, sänntaür, ni. 3. (myt.)
Fabclak-tigt djur, hälften häst och hälften menniska.

CENTER, sä’nntr, m. 3. pl. centrer, i)
Medelpunkt. — 2) (krigsv.) Mellersta delen af en
slagordning.

CENTERBORR, sanntrbå’rr, m. 2. Ett slags
borr, hvars egg ligger långs åt radien af den
cirkel, borren beskrifver, och som i denna cirkels
midt har en spels till borrens ledning.

CENT1M, sänntim, m. 3. (fr. Cenlime)
Hun-dradedelen af en franc (se d. o.).

CENTIMETER, sännliméler, m. 5. (fr.
Centi-métre) En hundradedels meter (se d. o.).

CENTNER, sänntnr, m. 5. Vigt af hundra
skålpund.

CENTNERTUNG, sännlnrlünng, a. 2. (fig.)
Öfvermåtlan tung.

CENTONAL, sänntonål. m. 3. (kameral.)
Numera upphäfven beskattning på embctsinäns löner,
till 1 proc, af lönens belopp.

CENTRAL, sänntrål, a. 2. Som angår eller
är belägen i eller omkring medelpunkten, eller
verkar deråt. Medelpunkts.......

CENTRALELD, sänntrålefid, m. 2.
Jordklotets smälta eller glödande tillstånd i del inre,
enligt vissa filosofers antagande.

CENTRALFÖRVALTNING, f. 2. Förvaltning,
som utgår ifrån en medelpunkt, i hvilken alla
dit-hörande grenar förena sig.

CENTRALISATION. sänntralisalschön, f. 3.
Förening i en medelpunkt.

CENTRALISAT1ONS-SYSTEM, sänntralisa-

lscbdns-systä’m, n. 3. (pol.) Sträfvandel att i
regeringens hand förena all makt i staten.

CENTRALISERA, v. a. 1. Förena i en
medelpunkt. — Centraliserande, n. 4. o.
Centralisering, f. 2.

CENTRALKRAFT, f. 3. (fys.) Kraft, som
håller en i kretsrörelse befintlig kropp uti dess
bana. C-en är resultatet af cenlrifugal- och
cenlripelalkraflernas molsalla verkningar.

CENTRALLINIE, sännlrhllinje, f. !i. Linie,
som gär midt igenom en figur eller en kropp.

CENTRALPOSITION, sännlrålposilschön, f. 3.
(krigsk.) Ställning i medelpunkten af
operationerna.

CENTRALPUNKT, m. 3. Sc Medelpunkt.

CENTRALRÖRELSE, f. 3. (fys.) Kretsrörelse
omkring en fast punkt.

CENTRALSKOLA, f. 4. Så kallas i Ryssland
de skolor, som äro upprättade i medelpunkten af
ett distrikt, för att bilda handtverkare, konstnärer
och köpmän.

CENTRERA, v. a. 4. (opt.) Slipa ett optiskt
glas så, att dess axel noga går genom dess
medelpunkt.

CENTRIFUGAL,–––––-ål, a. 2. (fys.) Som
sträfvar att aflägsna sig ifrån medelpunkten.

CENTRIFUGALKRAFT.––––––-gålkråfft, f. 3.
(fys.) En i ccntralrörelse (se d. o.) satt kropps
sträfvande att i rät riktning aflägsna sig ifrån
medelpunkten.

CENTRIPETAL. sänntripetål, a. 2. (fys.) Som
sträfvar att närma sig (ill medelpunkten.

CENTR1PETALKRAFT.––––––-tålkråffl, f. 5.
(fys.) En i ccntralrörelse (se d. o.) satt kropps
sträfvande att närma sig till medelpunkten.

CENTRUM, sänntrumm, n. (lat.) Medelpunkt.
C. gravüatis, tvngdpunkt.

CENTRUMBORR, se Centerborr.

CENTUN, sanngtönng, n. sing. (fr.) Ett
kortspel, som spelas med 36 kort.

CENTUNKEL, sänntünkl, m. 3. pl. — nkler.
(bot.) Ett växlslägtc af fam. Primulaceæ.
Centun-culus.

CENTURIA, — tü-—, f. 3. pl. — rier. (lat.)
4) Antal af 100. — 2) Undcrafdelning af de fem
förmögenhetsklasserna i Rom. — 3)
Truppafdel-ning, hos Romarne, af 50 till 400 man.

CENTURION,–––––ön, m. 3. Befälhafvare
öfver en centuria (bem. 3).

CER. n. Se Cerium.

CERASIN, –i’n, n. 3. (kem.) Ett slags
eget ämne i körsbärs- och plommonkåda.

CERAST, seråsst, m. 3. (bot.) Växlslägle af
fam. Caryophylleæ. Ceraslium.

CERÅT, seråt, n. 3. Vaxpomada, vaxplåster.

CERBERUS, sä’rrberuss, nom. propr. m. (grek,
o. rom. myt.) Trehöfdad hund, som bevakade
ingången till underjorden. Helveleshunden.

CEREALIER, –åliärr, f. pl. Sädesväxter (af
Ceres, sädens gudinna).

CEREBRALSYSTEM, — ål sy stäm, n. 3. (anat.)
Den del af en djurkropps nervsystem, som
innefattar hjcrnan och nerverna.

CEREBRUM, serébrumm, n. (lat.; anal.) Djerna.

CEREMONI,––––-ni’, f. 3. 4) Vederlaget bruk,
som iakttages vid högtidliga tillfallen. Andlig,
kyrklig, verdslig c. C. vid ett hof. C-erna vid
en gudstjenst. — Bildar några sammansättningar,
såsom: Kyrko-, Hof-, Kröningseeremoni, m. fl. —
Höglidlighetsbruk. — 2) Vedertagna höflighetsbruk
emellan enskilta. — 3) (fam.) Besvärlig eller
öf-verdrifven höflighet, krus. Utan c., utan krus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free