Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Defektark ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEF
515
felar, brister; brist, lucka. — 2) (bokb.)
Ofullständig bok, skrift. [Defect.]
DEFEKTARK, defacktarrk, n. 3. (bokh.)
Ark, som fattas eller blifvit skadadt, i bok, skrift.
DEFEKTEXEMPLAR, defäcktäcksämmplar,
n. 5. (bokb.) Ofullständigt exemplar aft bok,
skrift.
DEFEKTIV, defäcktfv, n. 5. (gram.) Ett
böjligt ord, af hvilket icke alla formerna brukas.
Sådana finnas både bland substantiver och verber.
Ofullständigt ord. [Defcctiv, Dcfektif, Dcfectivum.]
DEFEKTPACKE, m. 2. o. DEFEKTPACKA,
f. 1. defa ckt—, (bokh.) Packe, innehållande defekter
(se Defekt, s. m. 2), som af en bokhandlare
återsändas.
DEFENS, defä’nns, m. 3. (fortif.) Försöket
att emotstå och tillintetgöra de anfall, som
företagas.
DEFENSIV, defännsi v, a. 2. Som tjenar till
försvar, till skydd. Försvars-. — Motsats:
Offensiv. — S. m. Försvar. Brukas endast i
dc-finit form, t. ex.: Hålla sig på d-en, endast gå
försvarsvis till väga. [— sif.]
DEFENSIV-ALLIANS, defännsiv-alliånngs, m.
3. Se under Allians. [— if —.]
DEFENSIV-KRIG, n. 3. Krig, hvilket föres
blott försvarsvis. Försvarskrig. [— if —.]
DEFENSIVT, defännsi vt, adv. På ett sätt,
att man endast försvarar sig. Förhålla sig d.,
gå försvarsvis till väga. [— ift.]
DEFENSLINIE, defä’nnsli’nje, f. 3. (krigsk.)
Se Slryklinie.
DEFICIT, dcfisitt, n. (lat.) Brist (i kassa o.
s. v.). — Syn. Se Brist.
DEFILÉ, m. 3. (fr. Défilé) 1) Trång väg,
pass. — 2) (krigsk.) Väg eller passage, så trång,
att en trupp, som der skall tåga fram, måste falla
af till så liten front, att en mindre fiendtlig
styrka med lätthet kan försvara den.
DEFILERA, v. n. 1. (krigsk.) Marschera med
liten front, i öppna eller slutna kolonner. Säges
om trupper. — Defilering, f. 2.
DEFINIERA, v. a. 1. (til.) Tydligt, bestämdt
och fullständigt uppgifva de väsendtliga
kännetecknen på en sak, hvarigenom den skiljer sig
ifrån alla andra; eller, med andra ord: bestämma
ett begrepp genom uppräknande af dess
väscndt-liga kännetecken. — Definierande, n. 4. o.
Definiering, f. 2.
DEFINIT, –it, a. 2. (gram.) Reslämd. D.
artikel, form.
DEFINITION,–––––tschön, f. 3. (fil.) 1) Ett
begrepps bestämning genom uppräknande af dess
väsendtliga kännetecken. — 2) En tydlig och
fullständig i ord framställd bild af ett begrepp.
— Skiljer sig ifrån Beskrifning derigenom, alt den
sednare vanligtvis icke så noga och fullständigt
uppgifver sakens väsendtliga kännemärken, utan
mera håller sig vid de oväsendtliga.
DEFINITIV,–––––-i’v, a. 2. Slutlig, afgörande.
D. dom, fred. [— if.]
DEFINITIVT,–––––i vt, adv. På ett slutligt
och afgörande sätt, [—ift.]
DEG, m. 2. 4) a) Sädesmjöl och vatten,
blan-dadt med jäst och knådadt, för att deraf baka
bröd. Jäst, ojäsl d. Knåda d. Arbeta d-en
på bordet. Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom Surdeg, Limpdeg, m. fl. — b) Kallas så
äfven, när till nyssnämde blandning göres
tillsatser af hvarjehanda andra ämnen, såsom socker,
äggcgulor o. d., för alt deraf bereda åtskilliga
ätbara saker. Man har sålunda Deg till pastejer,
DEJ
tårtor, konfekt, m. m., som sammansätlningsvis
benämnes Pastejdeg, Tårtdcg, Konfektdeg, o. s. v.
— c) Massa af mjöl, knådadt och hoprördt med
åtskilliga tillsatser, hvarmed kalkoner gödas. —
2) Hoprörd massa för hvarjehanda ändamål, som
liknar deg, t. ex. Senapsdeg.
DEGA, v. a. 4. D. ell. d. néd, besmela,
öf-versmeta med deg, göra degig. — D. sig, v. r.
Blifva till deg, få beskaffenheten af deg.
DEGAKTIG, a. 2. Som till utseendet liknar
deg. — Degaktighel, f. 3.
DEGARTAD, a. 2. Som till ämne och
beskaffenhet liknar deg.
DEGBOLL, m. 2. Liten boll af sådan deg,
hvarmed kalkoner gödas.
DEGBÄR, n. 3. Se Måbär.
DEGEL, dègl, m. 2. pl. deglar. Kemiskt kärl,
hvaruti ämnen utsättas för mycket höga
temperaturers åverkan. Man har sådana af platina,
silf-ver, porslin, eldfast lera och blyerts.
DEGELHÅL, n. 3. (tekn.) Hål på en
glasugn, hvarigenom deglarne insättas.
DEGELTÅNG, f. 2. pl. — tänger. Stor lång
med långa, böjda skänklar, hvarmcd deglar tagas
ur elden.
DEGENERERA, v. n. 4. Vanslägtas, urarta,
försämras.
DEGENERATION,–––––-tschön, f. 3.
Urartande, försämring.
DEGIG, a. 2. 4) Som liknar deg. D. massa.
D-t ämne. D-t bröd, illa jäst, och hvars massa
är klibbig som deg. — Syn. Degaklig, Degartad.
— 2) Besmetad mcd deg. Vara d. om
händerna. D-a händer.
DEGIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara degig.
— Syn. Degaktighet.
DEGKAFLE, m. 2. pl. — ka/lar. Kalle,
hvarrned deg utplattas, ulkaflas, då man vill
for-ma den till bullar, kakor, o. s. v.
DEGKN1F, m. 2. pl. — knifvar. Knif, som
begagnas alt dermed afdcla arbetad deg i smärre
stycken till formning i bullar, kakor, o. s. v.
DEGNA, v. n. 4. (föga brukl.) Se Dega sig.
DEGRADATION,–––––tschön, f. 3. 4) Straff,
bestående i en persons nedflyttniog ifrån cn högre
till cn lägre grad. — 2) (fig.) Förnedring,
försämring, förfall.
DEGRADERA, v. a. 4. 4) Till slraff
nedflytta någon ifrån en högre värdighet, post, till en
lägre. — 2) (fig.) Förnedra, förringa, försämra. —
Degraderande, n. 4. o. Degradering, f. 2.
DEGSPAD, n. 3. (föga brukl.) Vatten, som
användes vid degknådning.
DEGSPADE, m. 2. pl. — spadar. Spade,
hvarmcd deg upphämtas ur baktråget och lägges
på bordet, för alt vidare arbetas och beredas.
DEGSPORRE, m. 2. pl. — sporrar. Litet
uttaggadt hjul af mcssing, hvarmcd kaflad deg
utskärcs.
DEGTRÅG, n. 5. Se Vaklråg.
DEGUMMERA, v. a. 4. (tekn.) Betaga rått
silke dess slyfhct.
DEISM, dei ssm, m. 3. sing. Lära om Gud,
på grund af blotta förnuftet, med förnekande af
uppenbarelsen.
DEISMUS, dei’ssmus, m. (lat.) Se Deism.
DEIST, defsst, m. 3. En, som bekänner sig
till Deismen (se d. o.).
DEISTERI, dcissterf, n. 3. Tillgifvcnhel för
deismen.
DEIST1SK, a. 2, 4) Som tillhör eller har
afseende på, cnlig med deismen. D-a läror,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
