Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Deja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
DEJ
DEK
grundsatser. — 2) (om person) Som hyllar,
bekänner sig till deismen.
DE JA, f. 4. 4) Qvinna, som förestår en
ladugård. Man säger äfven Ladugårdsdeja. — 2)
Betydde i äldre tider detsamma som hushållerska.
Kallades äfv. Redeja.
Anm. Ordet betydde äfv. fordom: Amma, och
kommer af del gamla Dtggja, uppföda.
Drottning Margareta kallades af konung Albrekt på
spe Munkedtja (munkeamma), emedan hon
uyn-nade munkarna med sköna gods och således
födde, bespisade dem väl.
DEJELIG, DEJLIG, se Ddgelig.
DEJEUNER ell. DEJEUNÉ, deschöné. m. 3.
(fr.) Frukost. D. dinaloire (dinätåar), frukost,
som passerar för middag, frukoslmiddag.
DEJEUNERA, deschönèra, v. n. 4. (fr.
Dé-jeuner) Spisa frukost.
DEJSA, v. n. 4. (sjöt.) Säges om ett fartyg,
då det svänger akterul, med aktern åt lovart.
DEJSNING, f. 2. (sjöt.) Svängningsrörelsc
akterut, med aktern åt lovart.
DE JURE. (lat.) På grund af lag och rätt.
DEKAD, -åd, m. 3. (af gr. deka, tio) 4)
Antal af tio. — 2) (litter.) Afdelning, som
innehåller tio böcker af ett arbete. En d. af LMus.
— 3) Vecka af tio dygn, cfler fordna franska
republikanska kalendern. [Dccad, Decadc.]
DEKAGON, –gå’n, m. 3. Liksidig och lik—
vinklig tiohörnig figur. [Dcc —.]
DEKAKORD, –kå’rd, rn. 3. Elt slags
musikinstrument, med tio strängar, något liknande
en harpa. [Dechakord, Decacord.]
DEK/kN, - ån, m. 5. 4) Domprost. — 2) Se
Dccanus. [Dccan.]
DEKÅTERA, v. a. 4. (tekn.) Pressa kläden,
under det de genomträngas af heta ångor, för alt
derigenom, med bibehållande af glansen,
förekomma deras hopkrympning. Ångkrympa. —
Dcka-terande, n. 4. [Dec —.]
DEKATERARE, m. 5. Person, som
dekale-rar kläden. (Dcc —.]
DEKATERING, f. 2. 4) De särskilta
förrätt-ningarne, då kläde dekateras. — 2) Den
bc-skalTci)het, kläde derigenom får. Ångkrympning.
[Dec —
DEKATERINGSMASKIN, m. 3. Ett slags
ugn med cn dcröfvcr hvilande stark jernplåt, uppå
hvilken flera hvarf af genomblött linne uppläggas,
ofvanpå hvilket kläde, som skall dekateras, läggcs
och tillpressas hårdt, under det man upphettar
ugnen, för att förvandla vattnet till ångor, sorn
genomtränga klädet. [Dec — machin.]
DEKLAMATION,–––––tschön, f. 3. 4)
Föredraget af clt tal, med afseende på ton och
uttryck. Föredrag, Ulföring. — 2) Se
Deklama-Uonskonst. — 3) (fig.) Grant klingande tal, ulan
inre betydelse. Ordprål. — Ss. D-söfning.
[Dccl —
DEKLAMATIONSKONST, — tschönsklnnst,
f. 3. Konsten att i afseende på ton och uttryck
så framföra ett tal, att det på åhörarens öra och
sinne gör det lyckligaste intryck. D-en var
hos dc Gamle uppdrifven Ull en i vår tid
knappt anad höjd. Utförskonst, Ulförsgåfvor.
[Decl —.]
DEKLAMATORISK, a. 2. 4) Som angår
deklamation eller föredraget af ett tal. — 2) Som
med lif och känsla i ton och uttryck deklamerar
eller deklameras. [Decl —.]
DEK LAMATÖR, m. 3. En, som förstår
konsten atl deklamera. [Decl —.]
DEKLAMERA, v. a. 4. 4) Konstmessigt, med
afseende på ton och uttryck, uppläsa, föredraga
(ett tal, o. s. v.). — 2) (fig.) I tal eller skrift
(isynnerhet det förra) ifra mot. D. mot tidens
fördcrf. — Syn. Se Ifra. — Deklamerande,
n. 4. o. Deklamering, f. 2.
DEKLARATION.––––-tschön. f. 3. 4)
Förklaring. — 2) Uppgift af ut- cllct ingående >aror
i tullen. [Dccl —.]
DEKLINATION, –-tschön, f. 3. 4) (astr.)
En stjernas afvikelsc från eqvatorn, eller dess
ine-ridianhöjd öfver eqvatorns plan. — 2) (fys.) En
magnetnåls afvikelsc från riktningen rätt i norr,
ellcr den vinkel hon bildar med den astronomiska
meridianen. Afvikelsc. Missvisning. — 3) (gram.)
Böjningssätt för artikel, nomcn cllcr pronomen.
I svenska språket antagas vanligtvis fem, af
somliga sex d-er. (Decl —.]
DÉKL1N ATIONSCIRKEL,––––-Iscbdnssirrkl,
m. 2. pl. — cirklar, (astr.) Benämning på de
cirkelplancr, som föreställas gå genom
vcrldspo-lerna och himlasferens axel, samt vinkelrätt
af-skära den himmelska eqvatorn och motsvara
meridianerna på jordklotet. [Decl —
[-DEKLINATIONSSKILNAD,––––-tschonsski’ll-nadd,-]
{+DEKLINATIONSSKILNAD,––––-tschonsski’ll-
nadd,+} f. 3. (astr.) Skilnad i läge mellan tvenne
stjcrnor, svarande mot laliludskilnaden emellan
tvenne ställen på jordklotet.
DEKL1NERA, v. a. 4. (gram.) Böja ett ord.
Brukas orn artikel, nomen och pronomen. I fråga
om vcrbcr säges Konjugera. — V. n. 4) (astr.,
om stjcrnor) Afvika från eqvatorn. Säges om
stjcrnor. — 2) (fys., om kompassen) Missvisa. —
De-klinerande, n. 4. o. Deklinering, f. 2.
(båda för v. a.) [Dccl —.]
DEKOKT, dekå ckt, m. 3. Upplösning, som
fås, då etl växt- cllcr djurämne kokas med vatten.
Afkok. (Dccoct.)
DEKOMPONERA, v. a. 4. (kem.)
Sönderdela i sina beståndsdelar. — Dek o mponer
ande, n. 4. o. Dckomponering, f. 2. [Dec—.]
DEKOMPOSITION.–––––tschön, f. 3. (kem.)
Söndcrdclning i beståndsdelar. [Dcc —.)
DEKONTENANSERA, dekånntenanngscra, v.
a. 4. Bringa ur fattning. [Dec—.]
DEKORATION, - –tschön, f. 3. 4)
Försköning. prydnad. — 2) Målning till prydnad för en
lealer, cn skådeplats. — 3) Äretecken,
ordenstecken. [Dec —
[-DEKORATIONSFÖRÄNDRING,–––––-tschdns-förä’nndrinng,-]
{+DEKORATIONSFÖRÄNDRING,–––––-tschdns-
förä’nndrinng,+} f. 2. Ändring, som göres i
dekorationerna på en lealer, under clt skådespel.
[Dec -.]
DEKORATIONSKONST, f. 3. sing. Konsten
att dekorera, isynncrhcl en teater, genom
målning. [Dcc —.]
DEKORATIONSMÅLARE, m. 3. Målare, som
isynnerhet egnar sig ål atl måla
teatcrdekoralio-ncr. Äfv. Teatermålare. [Dec —.J
DEKORATIONSMÅLNING, f. S. 1) Målning,
som tjenar till dekoration. — 2) Konsten all
genom målning dekorera. [Dcc —.1
DEKORATÖR, m. 3. Konstnär, som
isynnerhet sysselsätter sig med att dekorera rum,
byggnader, o. s. v. [Dec —.1
DEKORERA, v. a. 4. 4) Pryda, smycka,
försköna (rum, byggnader, teatrar, o. s. v.)« — 2) (fig.)
Hedra med äretecken, orden, o. s. v. —
Dekorerande, n. 4. o. Dekorering, f. 2. [Dec—.]
DEKREDITERA, v. a. 4. Betaga aktning,
anseende, förtroende. — Dekrediterande, n. 4.
o. Dckrcditering, f. 2. (Decr—.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
