Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Delad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
DEL
DEL
Syn. Afdela. — b) Gifva, taga, hafva en lika eller
nästan lika del uti något. Denne fader d-r lika
sin ömhet emellan alla sina barn. D. sill lif
emellan studier och nöjen. Kärlek och ära
d. hans hjerla. Han d-de med honom dagens
ära. Jag skall med er d. farorna ulaf della
förelag. Jag vill d. ert öde. — c) Hysa samma
känsla (af sorg, glädje, o. s. v.), samma tänkesätt,
mening som en annan. D. ens sorg, glädje,
harm, förtret, kärlek, o. s. v. D. ens
länke-säll, mening, yttrade tanka. D. ens
misstankar, farhågor. D. ljuft och ledl med
hvarandra. — d) Söndra, splittra, förorsaka missämja
emellan. Denna fråga d-de hela nationen i två
partier. — Syn. Söndra, Splittra, Skilja. — e) (i
militärspråket) D. fiendens styrka, genom en
manöver, en diversion tvinga fienden att skicka
en del af sina trupper lill annan ort. — D. sig,
v. r. 4) Skilja sig i särskilta delar. Säges både
egentl. o. fig. Vägen, floden d-r sig der i Ivå
grenar. Meningarne a-de sig om denna fråga.
— Syn. Skilja sig, Söndra sig. — 2) (fig.) Vara
skild i delar. Talet d-r sig i fyra delar.
Representationen d-r sig i fyra stånd. — Syn.
Vara delad, afdelad, skild, Sönderfalla (i delar).
— 3) (fig.) Egna, Öfverlemna sig delvis åt två ell.
flera (personer, känslor, sysselsättningar, o. s. v.).
D. sig emellan två gunstlingar. D. sig
emellan arbete och nöjen, emellan kärlek och
stridens värf.
DELAD, a. 2. eller DELT, a. 4. Egentl. part,
pass, af verbet Dela. Skiljaktig, stridig, olika.
Bondeståndet var af d-e tankar, meningar,
åsigler i denna fråga. Meningarne, rösterna
voro myckel d-e. — Bildar flera
sammansättningar, såsom Tvådelt, Trcdelt, &c., Mångdelt,
Flerdelt.
DELAKTIG, a. 2. 4) D. af. som tillika med
någon annan eller andra har eller får del af
något. Vara d. af en annans lycka, förmåner.
Göra någon d. af sin glädje, sin sorg, sina
bekymmer, meddela, gifva honom del deraf.
Blifva d. af, komma i åtnjutande af; äfv. få de)
af, få kännedom om. — 2) D. uti, sorn tillika
med någon annan eller andra är skyldig till (brott,
förseelse, o. s. v.). Vara, göra sig d. i ett brott,
en förbrytelse. D. i cn sammansvärjning, en
komplott, cn anläggning, en plan lill
omslört-ning af regeringssättet. D. i ell fel, en
förseelse, en skuld. — Syn. Medskyldig (till).
DELAKTIGHET, f. 3. Omständigheten att
vara delaktig af, uti (sc Delaktig, båda bem.).
Konstrueras mest rned prep. uti. Hela Europa
har d. i fredens välgcrningar. D. i Jesu
Chri-sli förljensl. D. i ell brott. — Syn. Del, Andel.
DELANDE, n. 4. Handlingen, då man delar
(i alla bem.).
DELARE, m. 5. (mindre brukl.) En, som
delar (bem. 2).
DELBAR, a. 2. Som kan delas. Brukas mest
som vetenskapligt uttryck. Materien är d.
DELBARHET, f. 3. Egenskapen att vara
delbar. Jfr. Delbar. Materiens d.
DELEGATION,––––––Ischön, f. 3. Uppdrag
alt handla å någons vägnar.
DELEGERA, –gè-, v. a. 4. Gifva
uppdrag att handla å ens vägnar, förordna till
fullmäktig, afsända sorn ombud lill en förrättning.
DELFIN, dällfi n, m. 3. 1) (nat. hisL) a) Ett
»lagte af Hvalarncs ordning med spetsiga tänder
i begge käftarna, hvilka sammansluta sig till ett
slags snabel, ryggen försedd med cn fena, huden
naken, slät och Ijock; utblåser den inandadc luften
genorn näsborrarna. Till detta slägte höra
Sprin-gare och Tumlarc. Delphinus. — b) Ett slags
roflisk, af de Taggfeniga fiskarnes ordning, 3 till
4 fot lång, blå, grön och gul, öfverallt
guldskim-rande; jagar isynnerhet flygfiskar, och finnes i
Atlantiska och Medelhafvet. Coryphæna
Hippu-rus. — 2) (artil.) Handtag på kanoner och
mörsare. — 3) (astr.) En nordlig sljernbild.
DELFINFETT, dällfi nfétt, n. 5. (kem.) En
flytande olja, som erhålles genorn utsmältning af
bukspäcket utaf Delphinus phocæna och D.
glo-biceps.
DELFINOLJA, f. 4. (kem.) Ett slags
flytande fett, som erhålles af Delfinfell.
DELFINSYRA, f. 4. (kem.) En tunn,
flytande, färglös olja, utgörande cn flygtig syra, som
erhålles af delfinfett.
DELFÅENDE, n. 4. (jur. o. adm.)
Omständigheten, att rnan får del af handlingar,
förklaringar, o. s. v.
DELG1FVANDE, n. 4. (jur. o. adrn.; mindre
brukl.) Handlingen, då man gifver del af
(rättegångshandling, förklaring, o. s. v.).
DELHAFVANDE, a. i. o. n. 4. Se Delägande.
DELHAFVARE, m. 5. Se Delägare.
DELI BER ATION,––––tschön, f. 3. Råd-
plägning, öfverläggning.
DELIBERERÄ, v. n. 4. 4) Rådslå,
öfvcrläg-ga. — 2) öfverlägga med sig sjelf, Öfverväga. —
Delibcrerande, n. 4.
DELICIÖS, –schö’s, a. 2. Läcker, kostlig,
högst behaglig.
DELIKAT, - -åt, a. 4. 4) (om sak) Läcker,
finsmakandc. En d. fisk, rätt, frukt. — 2) (oni
person) Finkänslig, grarinlaga. — 3) (om person)
Kinkig, ömtålig, laggrann. — 4) (om sak) Kinkig,
brydsam, benig. [— cat.]
DELIKATESS,––––tä’ss, f. 3. 4) Läckerhet.
— 2) Finkänslighet, grannlagenhct, varsamhet. —
3) Läcker sak, läckerhet. Har i denna bem. plur.:
D-er, läckerheter. [— catessc.]
DELINQVENT, delinnkvännt, m. 3.
Förbrytare. Säges isynnerhet om dem, som blifvit
fängslade och dömde.
DELIQUESCERA, —kvässcèra, v. n. 4. (kem.)
Säges om åtskilliga fasta kroppar, som ur fuktig
luft draga till sig fuktigheten och deruli upplösas
till en vätska. — Deliquescering, f. 2.
DELNING, f. 2. 4) Handlingen, då man delar
(se Dela, v. a., alla bem., med undantag af 4, c).
D. af ell arf, ett rike, cn bataljon. En
summas d. emellan flere. (Lagt.) Gå i d. med
någon, dela med. En summa af 1000 R:dr till
lika d. emellan fyra personer. — Syn.
Afdel-ning. Indelning; Skifte, Skiftande, Skiftning,
Fördelning, Utdelning. — 2) Sättet, huru något delas
eller blifvit deladt. Denna d. är jag icke nöjd
med. En rättvis, orättvis d. — Syn.
Delnings-sätt. — 3) (fig.) Söndring, stridighet. D. i
meningar, vola.
DELNINGSFÖRDRAG, n. 5. (hist. o. pol.)
Fördrag emellan makter om delning af land eller
länder.
DELNINGSINSTRUMENT, ––ä’nnt, n. 3.
o. 6. (adm.) Handling, som innehåller
grunderna och vilkoren för en fastställd delning. — Syn.
Skiflesinstrument.
DELNINGSMAN, m. S. pl. — män. En, som
förrättar en delning. — Syn. Skiftesman.
DELNINGSMASKIN,––––-in. m. 3. (tekn.)
Maskin, hvarmcdelst, vid vissa finare instrumen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
