Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Delningsskifva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEL
DEM
319
lers förfärdigande, cirklar och linier kunna
indelas med största noggrannhet.
DELNTNGSSKIFVA, se Delskifva.
DELO, f. indekl. (egentl. ablativ af fordna
ordet Deila) Tvist. Brukas endast i talesätten:
Ligga, vara i d. med, tvista, vara i tvist. hafva
tvist med. Komma i d. med, råka i tvist, få
tvist med.
DELOMAN, m. 5. pl. — män. (föga brukl.)
Se Delningsman o. Skiljedomare.
DELPHIN, se Delfin.
DELPHIMN. dälltinin, n. 3. sing. (kem.)
Besk, giftig växtbas, som finnes i fröen af
Del-phinium staphisagria.
DELS, adv. Till en del, för en del, å en
sida, i ett afseende. Brukas aldrig, ulan att
efteråt i samma mening upprepas, t. ex.: D. stora,
d. små, till en del stora, till en del små, både
små och stora. Han dr d. för lat, d. för
okunnig alt göra del, å ena sidan . . . ., å den
andra .... — Syn. Se Både . . . . och ....
DELSKIFVA, f. 4. (lekn.) 1) Pjes på
skär-tyget eller hjulskärningsmaskinen till kugghjuls
förfärdigande. — 2) Pjes, hvarmedelst rcfllorna i
en gevärspipa bestämmas och afmätas.
DELTA, da lita, n. sing. 1) Grekisk bokstaf
(J), svarande mot bokstafven I) i svenska
alfabetet. — 2) (geogr.) a) Landskap i nedre Egypten,
omflutet af Nilflodens armar, och hvars trekantiga
form hade likhet med ett grekiskt Delta. — b) I
allmänhet benämning på hvarje af en flod vid dess
utlopp omfluten trakl, som har sådan form.
DELTAFORMIG, dä‘lllafå’rrmigg. a. 2. (bot.)
Som till formen liknar ett grekiskt Delta. Säges
om blad.
DELTAGA, v. n. 3. (böjes som Taga)
Efter-följes alltid af prep. uti. i) Taga, hafva del uti,
tillsammans med en eller flere andra njuta,
förrätta, bivista, o. s. v. D. med någon i vinsten
af ell förelag. D. i ens förmåner. D. i elt
förelag, en spekulation, ell arbete med flere
andra. D. i ell val, en öfverläggning, ell
lustparti, ell nöje. D. i rådslagen, i ell måls
af-dömande. D. i ell brott, en stöld, en
sammansvärjning. — Brukas någon gång absolut, t. ex.:
D-ger du i lustfärden? Ja, jag d-ger. — Syn.
Vara med om, Vara delaktig uti. Bidraga till. —
2) (fig.) Hysa medkänsla för en annan (i afseende
på sorg, glädje, lycka, motgång, o. s. v.). Jag
d-ger i allt hvad er rör er. D. i ens sorg,
glädje, lycka, framgång, öden. Min vänskap
d-ger i alla era framgångar. D. för någon,
hysa deltagande för, medlidande med någon. —
Syn. Taga del uti, Intressera sig för.
DELTAGANDE, n. 4. 4) Omständigheten, att
man deltager i något. D. i ell arbete, ett
företag, en spekulation, en affär, en öfverläggning,
ell lustparti, ell nöje, ell brott, en komplott,
en sammansvärjning, o. s v. Bäkna på
någons d. i en sak. Han skall nog ulan andras
d. lyckas i sitt förelag. — Syn. Medarbetande,
Biträde. — 2) (fig) a) Medkänsla för andra;
önskan af framgång åt någon eller något. Han
inger mig myckel d. Känna, hysa d. för någon.
Vara utan allt d. för andra. Visa d. i
någons sorg, glädje, lycka, framgång, olycka,
o. s. v. Ulan hennes d. i min nöd hade jag
varit förlorad. — Syn. Medkänsla, Sympati,
ömsinthet, Medlidande, Medömkan,
Varkunsam-heL — b) Lifvad uppmärksamhet, lifvad håg.
Höra någon med d. Höra, läsa något med d.
Följa något med d.. med störsla d. — Syn.
Intresse, Uppmärksamhet. — A. 4. 4) Som
deltager (i ett företag, ett arbete, ett nöje, o. s. v.).
Alla i lustpartiet d. herrar och damer samlas
kl. 4. — 2) (fig.) Som hyser medkänsla för någon.
Han är mycket d. för andra. — Syn. ömsint,
Medlidsam, Ömmande. — S. rn. o. f. 5. Person,
som deltager i något. Substanlivt nyttjadt, bar
ordet ej figurlig bemärkelse.
DELTAGARE, m. 5. Person, som deltager i
något. D. i elt förelag, ell arbete, ell nöje, ell
broll. Brukas äfv. stundom för feminin, ehuru
man numera dertill börjat upptaga:
DELTAGARINNA ell. DELTAGERSKA, f. 4.
Qvinna, som deltager i något. D. i ens öde, ens
sorger och fröjder.
DELTAGELSE, f. 3. Se Dcllagande, n.
DELTAMUSKEL, dä’lltamüsskl, m. 3. pl. —
muskler, (anat.) Stor, trekantig muskel på
armens öfra del, lätt vid axeln.
DELVIS, adv. 4) För vissa delar, här och
der. D. är del bra, d. dåligt. — 2) Del efter
del, en del i sender. Arbelel förrättas d.
DELÄGANDE, n. 4. Omständigheten, att man
har del uti något. Ständernas d. i
lagstiftningen. D. i en firma, ell bolag. — Syn.
Delhaf-vande, Delaktighet, Del. — A. 1. Som äger del
i något. Alla i ell bolag d. personer. — S. m.
o. f. Se Delägare, Delägarinna.
DELÄGARE, m. 3. Person, som äger del i
något. D. i ett bruk, en handelsfirma, elt
bolag, ett förelag, en spekulation, en affär. —
Syn, Intressent, Bolagsman, Delhafvare. —
Brukas äfv. stundom för feminin, ehuru man dertill
börjat upplaga:
DELÄGARINNA eller DELÄGERSKA, f. 4.
Qvinna, som äger del i något. D. i ell bruk,
ell ångfartyg, ell aktiebolag.
DEM, dal. o. ackus. plur.: 4) af personella
pronomen Han, Hon, Del, t. ex.: Tian sade åt
dem; jag gaf dem del; han vördar dem; —
2) af demonstrativa pronomen Den, Del. l. ex.:
Dem kan du gifva det, men icke ål oss; dem
skall jag nog lukta; — 3) af relativa pronomen
Den, Det, l. ex.: Menniskor, dem man gifver
beröm; personer, dem alla älska.
DEMAGOG, –gög, m. 3. (af grek.
Demagogos, folkledarc) 4) (hos Greker och Romare)
En, som vid folkförsamlingarna ledde folkets
beslut. — 2) (under franska revolutionen) Anförare
för det exalterade folkpartiet eller medlem af
detsamma. — 3) (under närvarande lid) Hvar och en,
som sträfvar emot den monarkiska principen, och
anstiftar eller befrämjar oroligheter, eller som
hyser grundsatser, hvilka gynna ett sådant
slräf-vande.
DEMAGOGI,–––––gi’, f. 3. Folkledning,
anförande af elt folkparti. [— ie.]
DEMAGOGISK, –gögissk, a. 2. Som
tillhör en demagog; har afseende på eller syftar åt
demagogi, sträfvar efter folkledning, välde öfver
folkets sinnen.
DEMANT, - ånnt, m. 3. Se Diamant.
Brukas stundom i den högre och poetiska stilen.
DEMARKATIONSLINTE, — tschdnslfnje, f. 3.
(hist.) 4) Den gränslinie, som påfven Alexander VI
år 4493 uppdrog på karlan, emellan Spaniorernes
och Portugisernes upptäckter. — 2) Gränslinie
mellan stater. — 3) (fig.) Utstakad gräns emellan
tvenne makters eller corpsers rättigheter.
DEMASKERA, demasskèra. v. a. 4. 4)#
Aftaga masken af någon. — 2) (fig.) Afslöja någons
karakter och afsigter. — Syn. Afslöja, Blotta. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
