Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Den ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN
DEP
321
Den eller den, hvilken som helst, t. ex.: Del kan
ingen säga, hvarken den eller den.
DEN, III. brukas ofta, både i tal och skrift,
i stället för Honom, Henne, isynnerhet när
dermed hänsyflas på ett nomen af tvetydigt kön
(communis gcneris), t. ex.: Hvar är hallen? den
(honom) har jag sålt. Se der en god bok; läs
den (henne). Hvad tycker du om hennes växt?
Den finner jag ganska vacker.
DEN, DET. DEM, IV. egentl. demonstrativt
pronomen, brukas stundom i stället för dativ och
ackusativ af Hvilken, Hvilket, Hvilka, t. ex.:
En man, den ni väl känner, den alla bevisa
aklning. Elt förhållande, del alla känna.
Personer, dem alla menniskor hala. Vänner, dem
jag skänker hela min tillgifvenhel.
DENAR, - år, m. 3. Etl slags mindre mynt
hos Romarne. Denarius.
DENDRIT, dänndrft, m. 3. (mineral.) Stenart
med träd- eller växllika figurer på ytan.
DENIGRATION,––––––tschön, f. 3. (bildadt
efter det franska Dénigremenl; föga brukl.)
Svärtande, förtal.
DEMGRERA, v. a. 1. (fr. Dénigrcr) Svärta,
förtala. — Föga brukl.
DENNE, rn. DENNA, m. o. f. DETTA, n.
(genit. Dennes, Dennas, Deltas; pl. nomin.
Dcs-se, m., Dessa, m., f. o. n.; genit. Desses, m.,
Dessas, m., f. o. n.; ackus. Dessa) Demonstrativt
pronomen, som utmärker ett föremål bestämdare
och liksom närmare, än Den (se d. o. II). Denne
man är känd för sin ärlighet. Denna gången
lyckades han icke. Del var på denna lid och
ibland dessa folk, som utgången af elt krig
merendels berodde af en seger. Delta folk, så
ståndaktigt i motgången. Den 2:dra dennes
(förkortas vanligtvis till: D. 2 d:s), den andra
dagen i denna månad. — Syn. Den bär,
Ifrågavarande.
DENSAMME, m. DENSAMMA, m. o. f.
DETSAMMA, n. Demonstrativt pronomen. Se Samme.
DENSITET, dännsilét, f. 3. (vetensk.) Täthet.
DENTAL, dänntål, a. 2. (vetensk.) Till
tänderna hörande. D—bokstaf, sådan, vid hvars
uttalande tungan rör vid tänderna. Tandbokslaf.
DENTIST, dänntfsst, m. 3. Tandläkare.
DEPARTEMENT, deparrtcmånng, n. 3. (fr.)
1) (egentl.) En saks fördelning emellan flere, eller
en viss afdelning inom en större krets af föremål.
— 2) (i svenska statsförvaltningen) Särskilt
fördelning af riksärenderna i och för deras
föredragning. Statsråds-dcpartementerna äro sju: Utrikes-,
Justitie-, Civil-, Finans-, Landtförsvars-,
Sjöförsvars- och Ecklesiastik-departcmentet. — 3) (fig.
fam.) Hvad som tillhör ens åtgärd ell. befattning.
Denna sak hörer icke till milt d., till min
befattning. — 3) Visst distrikt i Frankrike, efter
den år 1794 gjorda nyare indelningen af dess
område. D-el Scine-el-Loire. Seine-d-et. —
En och annan har börjat skrifva Departemang.
DEPARTEMENT AL,–––––––-manngtål, äfven
–––––––––––––––männtål, a. 2. 1) Som har afseende på
indelning i departementer (bem. 4) eller tillhör ett
departement (bem. 2). D—styrelse, förvaltning.
— 2) Som tillhör eller angår departementerna i
Frankrike (se Departement, 3) eller deras
styrelse, o. s. v.
DEPARTEMENTS-CHEF,
deparrlemånngs-schä’f, m. 3. (i Sverige) Hvarje ledamot af
statsrådet, som slår i spetsen för något departement
(bem. 2). Svarar emot en styrande minister i
flera andra länder.
DEPENDERA, depanngdèra, v. n. 1. (fr.
Dé-pender) Bero, stå under ens lydnad.
DEPENSE, dcpånngs, m. 3. (fr.) Kostnad,
utgift.
DEPENSERA, depanngsèra, v. n. 4. (fr.
Dé-penser) 4) Utgifva (penningar), kosta ut. — 2)
Förslösa. — Depen serande, n. 4.
DEPESCH, -pä’sch, m. 3. (fr. Dépéche) 1)
Skrifvclse i statsärcnder, som bör skyndsamt
besörjas. — 2) Papper af vigt, som befordras med
kurir. [Depcche.J
DEPHLOGISTICERA, deflåjisslisèra, v. a. 4.
(gam. kem.) Beröfva cn kropp dess phlogiston
(se d. o.).
DEPLACERA, v. a. 4. (fr. Déplacer) 4) Sälla
på annat ställe, flytta något ifrån dess plats,
rubba. — 2) Uttränga någon ifrån dess plats eller
syssla. — Deplacerande, n. 4. o.
Deplace-ring, f. 2.
DEPLOJERA, deplåjèra, v. n. 4. (om trupper)
Förändra sin ställning ifrån kolonn till linie,
marschera upp i linie. — De plöjer ande, n. 4. o.
Dcplojering, f. 2. [Deployera.]
DEPONENS, depönänns, n. 3. pl. — nenlier
(nä’nntsiärr). (lat.; gram.) Verbum d. ell. blott
d., sådant verb, som har passiv form, men icke
passiv betydelse.
DEPONERA, v. a. 4. (jur.) Anförtro, lemna,
nedsätta i förvar. Säges isynnerhet om penningar.
— Depon er ande, n. 4. o. Deponer ing, f. 2.
DEPORTATION, depårrtatschön, f. 3.
Landsförvisning till någon bestämd ort, bclst en aflägsen
koloni eller närbelägen ö.
DEPORTERA, v. a. 1. Landsförvisa till
bestämd ort. Jfr. Deportation. —
Deporterande, n. 4. o. Deporlering, f. 2.
DEPOSITION,––––-tschön, f. 3. (jur.) 4)
Nedsättande i förvar. Brukas helst om penningar. —
— 2) I förvar nedsatta penningar.
DEPOSITIONS-ATTEST,–––––-tschonsaltä^st,
m. 3. Betyg af vederbörande myndighet, att
penningar blifvit deponerade.
DEPOSITOBANK, depositobånngk, m.3.
Bankinrättning, hvarcst förråder af ädla metaller
nedläggas, myntade eller omyntade, hvaremot banken
dera uthändigar qvittenser eller gifver kredit på
sina böcker, i hvilket scdnare fall den kallas
Girobank.
DEPOSITUM, depösitumm, n. pl. — sila, (lat.)
Anförtrodt, 1 förvar insatt, nedsatt gods. Kallas
i gammal svensk lagslil Inlagsfä.
DEPOSITÄR,–––––ä’r, m. 3. Person, som
emotlager eller emottagit något i förvar.
DEPOSSEDERA, dcpåssedèra, v. a. 1. (fr.
De’posséder) Drifva från besittningen af något,
afhända. — Depossederande, n. 4.
DEPOT, depå’, m. 3. (fr.) 4) Nedsatt eller
anförtrodt gods. — 2) Nederlag (af varor eller
krigsförnödenheler). — 3) Förvaringsställe,
förrådsrum, nedcrlagsplats, magasin. — 4) Ställe,
der eflerlemnade soldater af ett regemente, eller
rekryter, äro förlagde; äfv. sjelfva manskapet.
DEPRAVATION,–––––-tschön, f. 3. 4)
För-skämning, försämring. — 2) Sedeförderf.
DEPRAVERA, v. a. 4. Förskämma,
förderf-va, försämra. — Depraverande, n. 4. o.
De-pravtring, f. 2.
DEPRESSION, dcprässcbön, f. 3. (vetensk.)
Nedtryckning, nedplattniug.
DEPRIMERA, v. a. 4. (vetensk.) Nedtrycka,
nedplatta. — Deprimerande, n. 4. o. Dep
rimer in g, f. 2.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
