Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Digestivsalva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 DIG
DIGESTI VS AL VA, dijästfvsållva, f. 4. (med.)
Salva, som begagnas, för alt befordra
matsmältningen, och hvaruti terpentin är hiifvudlngrediensen.
DIGESTOR, dijässtårr, m. 3. Se Papins
gryta.
DIGIFNING, f. 2. Handlingen, da man ger di.
DIGIF VANDE. n. 4. Se Digifning. — Adj.
4. Som ger di. D. moder, qvinna.
DIGITALIN. dijitalin. n. 5. sing. (kem.) Elt
bittert, narkotiskt exlraklivämne i örten Digitalis
purpurea.
DIGLYF, -y’f, m. 3. (byggn.k.) Konsol ell.
kragsten, med tvenne rännlade lister. [Diglyph.]
DIGNA, v. n. 4. 4) Nedfalla af maktlöshet.
D. under bördan. D. néd, sc Neddigna. —
Syn. Se Falla. — 2) (fig.) Uppgifvas, blifva
alldeles uttröttad, tillintetgjord. D. under bördan
af sorg, bekymmer, arbete. — Syn. Se Utmattas.
DIGNANDE, n. 4. Nedfallande af trötthet, af
vanmakt.
DIGNITET, digpiitét, f. 3. (räknek.)
produkten af ett med sig sjelft ett visst antal gånger
multipliceradt tal. Andra d-en af ell lat är
dess qvadral, Iredje d-en dess biqvadral. o. s. v.
DIGNITÄR, diggnilä’r, m. 3. Person, som
bekläder cn hög värdighet i statens eller kyrkans
tjenst.
DIGRESSION, digrässchön, f. 3. 4) Afvikelse
från hufvudämnct i tal eller skrift. — 2) (aslron.)
Den vinkel, som bildas utaf afståndet emellan
solen samt planeterna Mcrcurius och Venus, sedda
från jorden.
DIGRIS, m. 2. Gris, som ännu diar, icke
blifvit afvand ifrån spenarna.
DIHORN, n. 5. Ett slags kärl, som begagnas
för små barn, bestående af ett urhålkadt horn,
som i ena ändan slutas med elt litet rör, hvarvid
cn genomborrad skinnlapp är fästad, genom
hvilken barnet suger i sig den i hornet hällda mjölken.
DIJAMB, -jåmmb, m. 3. (pros.) Versfot af
fyra stafvelser, af hvilka den första och tredje äro
korta, den andra och fjerde långa (—––––).
DIKA, v. a. o. n. 4. Gräfva fortlöpande, i
allmänhet lika djupa och breda fördjupningar i
marken, till afiopp för vatten. D. en åker. D.
utmed väg. D. af, ut, se Afdika, Utdika.
DIKALF, m. 2. pl. — kalfvar. Kalf, som
ännu diar. icke blifvit afvand ifrån spenarna.
DIKANDE, n. 4. Se Dikning.
DIKARE, m. S. Arbetare, som gräfver diken
(genom åker, vid väg, o. s. v.).
DIKE, n. 4. Gräfd, mer eller mindre djup
och bred, fortlöpande fördjupning i marken,
vanligtvis för vattnets afiopp, t. ex. på åker, vid väg,
o. s. v., men äfven som inhägnad, då likväl Graf
är den riktigare benämningen. Gräfva d-n
genom åker, äng, vid väg, o. s. v. Gräfva
stora d-n genom ett moras, för alt utdika vattnet
derur. Täckta d-n, åkerdiken, som blifvit
öf-verläckta, så att de icke synas på* åkern. Bildar
sammansättningarna Afloppsdike, Åkerdike,
Ängs-dike, m. fl. — Ss. D-sgräfning,
-sgräfva-re, -skanl.
Anm. Emellan Dike och Graf är den skilnad,
all det förra är grundare och smalare, den
sednare djupare ocb bredare, saml begagnad
för flera ändamål, såsom vid fästningar, o. s. v.
Jfr. Graf.
DIKESMOSSA, f. 4. (bot.) Elt moss-slägte.
Fissidens.
DIKNING, f. 2. Ett dikes eller dikens
gräf-vande. Åkerns d. Genom d. afledes vattnet.
D1K
DIKOTYLEDON, dikålyledön, m. 3. (bot.)
Växt med två hjertblad.
DIKT, f. 3. 4) Alster af diktkonsten, diktad
berättelse, skaldestycke. En episk, lyrisk,
dramatisk d. Wiclands d-er. — Syn. Se
Skaldestycke. — 2) Skaldekonst. Brukas i denna bem.
aldrig utom i bestämd form, och i högre stil.
D-ens gyllne svan. — Syn. Se Skaldekonst. —
3) Uppdiktadt tal, diktad förevändning, lögn,
osanning. Han sade mig, all herr N. var död,
men del var en ren d. — Syn. So Lögn.
DIKT, adv. (t. dicht; sjöt.) Tätt. Segla d.
Ull vinden, tätt bidevind, dock så, att seglen
förblifva fulla.
DIKTA, v. a. 4. L 4) I tal eller skrift
framställa ideala skapelser af inbillningskraften. D.
en berättelse, en roman, cll skaldestycke. D.
vers. — 2) Uppfinna en osanning, en lögn. Han
ljuger: alltihop det der, sorn han berättar,
har han d-l. D. ihop, pa, upp, se Hopdikla,
&c. — Syn. Hopdikta, Uppdikta, Ljuga ihop,
Hopsmida.
DIKTA, v. a. 4. II. (sjöt.) Fylla näten
emellan bordliiggningsplankorna med dref och
sedermera betäcka dem med smäll beck.
DIKTAD, a. 2. (egenll. part. pass, af Dikta, I).
4) Genom inbillningskraflcn frambringad och i tal
eller skrift framställd. D. berättelse. — 2) Som
endast har sin tillvaro i inbillningen, inbillad.
D-e väsenden. — 3) Uppdiktad, lögnaktig. En
d. förevändning. — Syn. Sc Falsk.
DIKTAL, dicktål, m. 3. Förvrängning af
Dykdalb; se d. o.
DIKTAMEN, dicktåmänn, n. pl. — mina.
(lat.) 4) Förestafning af hvad som någon skall
skrifva. Skrifva efter d. D. till protokollet.
Skrifves äfv. Dictamen. — Syn. Dikterande,
Dik-tering. — 2) Hvad som blifvit skrifvet efter
förestafning.
DIKTAN, f. sing. indef. Förekommer endast i
uttrycket D. och traktan, slräfvande, bemödande.
All hans d. och traktan går ut på all blifva rik.
DIKTANDE, n. 4. Handlingen, då man
diktar (för begge verbcrna).
DIKTARE, m. 5. 4) (sällan brukl.) En, som
diktar ihop, uppdiktar (osanningar, o. s. v.). —
Syn. Se Lögnare. — 2) Sc Skald. — 3) (sjöt.)
En, som diktar (se Dikta, 11.).
DIKTATOR, dicktåtårr, m. 3. (uttalas i plur.
— örärr) (lat.) 4) (hos Romarne) Person, som,
då någon svår fara hotade republiken, bekläddes
med högsta makten, den han då ägde alt
oinskränkt utöfva för någon viss tid. — 2) (fig.)
Styresman för ett samhälle, beklädd med oinskränkt
makt. — 3) Titel, som i sednare tider styresmän
i vissa stater och vid vissa tillfällen antagit. Dr.
Francia, Paraguays styresman, kallade sig D.
[Diet—.]
DIKTATORISK, a. 2. 4) Som tillhör, har
afseende på diktaturen. — 2) Oinskränkt
befallande, herrskande; egenmäktig. [Dicl —.]
DIKTATUR, –ür, f. 3. 4) En diktators
embete. — 2) Tiden, hvarundcr en diktator
bekläder sitt embete. [Diet —.]
DIKTERA, v. a. 4. 4) Föresäga, förcstafva
någon, hvad han skall skrifva. D. något för
någon. D. till protokollet, något, som skall föras
till protokollet, — 2) (fig.) a) Föreskrifva. D.
lagar för någon. — Syn. Se Föreskrifva. — b)
ingifva. Kärleken har d-l delta bref. — Syn.
Se Ingifva. — Dikterande, n. 4. o.
Dikte-ring, f. 2. [Diet—.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
