Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Domare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOM
DOM
343
Låt X. fälla d. i vår tvist, låtom oss höra
hans d. — Syn. Sc Omdöme. — 3) (i religiös
mening) Guds d-ar. Guds rådslag. Äta och
dricka sig sjelfvom d-en, genom ovärdigt
begående af den hel. nattvarden ådraga sig evig
fördömelse. Yttersta d-en, Christi högtidliga
handling, hvarigenom han på yttersta dagen skall
afgöra menniskornas eviga tillstånd, gifva dc trogna
den eviga saligheten, men döma de otrogna och
förtappade till evigt straff. — 4) (under
medeltiden) Guds d., ett tvistemåls afgörande genom
envig, då man ansåg alt Gud sjelf fällde domen
till den segrandes fördel.
DOMARE, dömmarc, m. 5. 1) (i allmänhet) Den,
som dömer, äger rätt och makt att döma. Gud är
den högste d-n. — 2) (uti inskränktare mening)
a) Person, tillsatt af öfverheten att vara
ordförande i en domstol och tillika med dess öfriga
ledamöter (bisittare, råder, assessorer, nämdemän)
afdöma alla dit instämda mål. En god, rättvis,
obeslicklig, sträng d. En dålig, fal, orättvis d.
Behörig d. D. i en sak, elt mål. D. i första,
andra instansen. Utnämna, lillsälla, förordna
en d. Slå inför sin d. Ingen kan vara på
en gång d. och part. Ingen kan vara d. i
egen sak, ingen kan opartiskt döma i hvad
honom sjelf rörer. — Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom: Öfver-, Under-, Handels-,
Fredsdomare, m. fl., hvilka ses på sina ställen. — Syn.
Domhafvande. — b) Säges äfven om ledamöterna
utaf en domstol, helst en högre. En domslol,
bestående af lolf d. Hans d. äro honom icke
betågna. Ställa ordet till sina d. Domrarne
(äfv. domarena) voro obeveklige. — Hit hörer
sammansättningen Häradsdomare. — Syn.
Dom-slolsledamot, Rättsledamot, Bisitlare, Råd (t. ex.
Hofråd), Assessor, Nämdemän. — c) Person, som
af tvistande frivilligt utses, för att slita deras tvist.
Välja någon till d. i en sak. — Syn.
Skiljedomare, Skiljemän, Kompromissdomare. — 3) a)
Person, som anmodas att fälla sitt omdöme i en sak,
en fråga. Jag lager herr N. till d. i den
saken. — b) Säges i utsträckt mening om den, som
äger förmåga att döma i cn sak. Han är icke
behörig d. i poesi, i musik. Upphäfva sig lill
d. i en sak, döma i en sak med anspråk på alt
dertill äga behörighet, förmåga. — 4) Säges i
figurlig mening om sinnena, samvetet, o. s. v.
Sinnena äro stundom bedrägliga d. Samvetet
är d. öfver sedligheten af våra handlingar.
Förnuftet är en sträng d. — 5) (hist.)
Benämning på rcgenlerna i judiska staten under liden
före konungadömets införande. — Ss.
D-embe-te, -förrättning, -göromål.
DOMAREBOKÉN, f. 3. sing. dcf. Benämning
på en bok i bibeln, som handlar om Judafolkets
öden under de så kallade Domarenas regering.
DOMAREED, m. 3. Embetsed, som domare
▼id tillträdet af sitt embete är skyldig alt afgifva.
DOMAREFÖRORDNANDE, n. 4. Förordnande
för någon att sköta en domhafvandcsyssla, under
dess ordinarie innehafvares sjukdom eller
tjcnst-ledighet, eller vid tilirälle af dödsfall, då den står
obesatt.
DOMAREMAKT, f. 3. sing. (moralfil.) Den
del af statsmakten, som äger rätt all tillämpa
lagen i enskilta fall.
DOMAREREGLOR, f. i. pl. Benämning på cn
gammal skrift, som plägar åtfölja upplagorna af
den svenska, nu gällande lagen, innehållande
moraliska reglor till rättesnöre för domare i deras
em-betsutöfning. Antages vara författad af Olaus Petri.
DOMARERING, m. 2. och DOMARESÄTE,
n. 4. i) Säte, stol, hvarpå en domare sitter till
doms. — 2) Se Domsätc.
DOMBOK, f. 3. pl. — böcker. Samlingen af
de protokoll Öfver ransakningar och utslag, som
föras vid domstolarna och insändas ifrån
under-domstolarna lill hofrätter.
DOMBREF, n. 5. Dom i form af öppet bref.
DOMBROTT, n. 5. Så kallas, då någon ånyo
drager inför rätta en förut afdömd sak, sedan
utslaget redan vunnit laga kraft.
DOMCAP1TEL, se Domkapitel.
DOMDERA, dåmmdèra, v. n. 1. (pop.) Tala
stort och bredt, skrälla.
DOMEDAG, m. 2. Yttersta dagen, då
yttersta domen kommer att skc.
DOMEST1K, domästi k, c. 3. Tjcnslehjon,
tjcnare eller tjenarinna i ett hus. — Syn. Se
Tjenare.
DOMFÄSTA, v. a. 4. o. 2. Bekräfta genom
laga dom. En dom fäst fordran. — Dom
fästande, n. 4. o. Domfästning, f. 2.
DOMFÖR, a. 2. Säges om en domslol. dåden
har de i lag stadgade egenskaper, och behörigt
antal af dess ledamöter är närvarande, för alt
kunna döma i ett må).
DOMHAFVANDE, n. 5. Den, som äger
laglig rätt att föra ordet i en domstol och afdöma
dit instämda mål, vare sig såsom ordinarie eller
tillförordnad. Ordet brukas helst i curial- och
administrativ stil, i st. f. Domare, hvilket nyttjas
mer i det allmänna, samtals- och lagspråket.
DOMHERRE, m. 2. pl. — herrar, (af Döm)
4) Benämning på ledamöterna i ett domkapitel,
svarande mot Consistoriales i lutherska
församlingen. Förekommer i fråga om utländska
förhållanden. — Syn. Kanonikus, Kanik. — 2) Fågel
af Sparffåglarnes ordning, med kort och tjock,
kägelformig och kullrig näbb, hufvud, vingar och
stjert svarta, öfvergumpen hvit, ryggen askgrå,
de undra kroppsdelarna hos hanen cinoberröda,
hos honan rödgrå. Pyrrhula vulgaris.
D0MICIL1ERA, v. a. 4. (handelst.) D. en
vexel, å densamma teckna adressen på en tredje
ort, der den skall betalas.
DOMINANT, –annt, m. 3. (i musik)
Qvin-ten till första tonen på en skala.
DOMINERA, v. n. 4. Herrska, råda. — V. a.
4) Hafva utsigt öfver. — 2) (om batterier,
fästningar, o. s. v.) Bestryka.
DOMINTALGODS,––––ålgödds, n. 3. Se
Domän.
DOMINIKAN,––––ån, m. 3. Se
Dominika-nermunk. [— can.]
DOMINTKANERMUNK, - - - kånrmünngk, m.
2. o. — NUNNA, f. 4. Munk, nunna af
Domini-kancrorden. [— can —.]
DOMINIKANERKLOSTER, n. 5. Kloster,
tillhörande Dominikanerorden. [— can —.]
DOMINIKANERORDEN,–––––kånr-årdn, m.
2. pl. — ordnar. En af Dominicus de Guzman
4215 stiftad klosterorden, hvars medlemmar äfven
kallas Predikaremunkar. [— can —.]
DOMINO, då’mino, m. (ilal.) 4) (ford.)
Mantel, som de andclige brukade om vintern, och som
endast bcläckte hufvud och skuldror. — 2) Ett
slags maskeraddrägt, bestående i en lång
sidenkappa med vida ärmar, till färgen i allmänhet
svart. — D. ell. D-spel, n. 5. Ett slags spel
med små numrerade benskifvor.
DOMKAPITEL, dèmmkapiTtl, n. 5. (af Döme)
4) Se Konsistorium. — 2) Sammanträde af leda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
