Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Domkraft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
DOM
DON
mötcrna i ett konsistorium, till öfverläggning och
afgörande af under dess domsrätt hörande ämnen.
Hålla d. Det har varit d. i dag.
DOMKRAFT, f. 3. Mekaniskt verktyg, som
begagnas att lyfta svåra tyngder. Kallas äfven
Häfskruf. (Fig.) Med d., med all makt, med
yttersta kraft.
DOMKRETS, m. 2. Rund stensättning af fem
till tio alnars genomskärning, som förekommer på
åtskilliga ställen i Skandinavien, bestående
antingen af större runda stenar, åtskilda genom
betydliga mellanrum, eller af smärre så kallade
kullerstenar, lagda lätt intill hvarandra. Dessa
sten-kretsar, som af allmogen kallas Domaresäten,
hafva af äldre fornforskarc blifvit ansedda som
tingsplatser, men betraktas numera i allmänhet
såsom garnla begrafningsplatscr.
DOMKYRKA, f. 4. Benämning på
hufvud-kyrkan i städer, hvilka äro biskopssäten. Namnet
härleder sig deraf, all sådana kyrkor i äldre tider
oftast byggdes med kupolformigl tak eller så
kallad Dom, hvaraf sedan äfv. benämningen
Domherre, m. fl. — Syn. Döm, Sliflskyrka. — Ss.
Domky rkoförsamlin q.
DOMKYRKOPREDIKANT,–––––––-kånnt, m. 3.
Kapellan vid cn domkvrka.
DOMKYRKOSYSSLOMAN, m. 5. pl. — män.
Prestman, hvars hufvudsakliga befattning är
vården om cn domkyrkas egendom, om de så kallade
domkyrkolunnorna, jcmtc tillsyn å kyrkans
byggnader. m. m. d.
DOM K YRKOTUNNAN, f. 4. dcf. Afgift, som
är anslagen åt domkyrkorna i riket och utgår
med cn till två tunnor spannmål ifrån hvarje
kyrka i stiftet.
DOMLÖSEN, m. 2. sing. 1) Säges, då någon
begär och emot crläggande af i lag föreskrifvcn
afgift utbekommer afskrift af dom, sorn blifvit
fälld i någon rättcgångssak. — 2) Den afgift, som
dervid erlägges.
DOMNA, då’mmna, v. n. 4. (ursprungligen
Dofna, d. v. s. dufna) 4) Förlora känseln.
Foten, handen har d-t. — Syn. Bedöfvas. — 2)
(fig.) a) Sakta sig, stillas. Värken d-de efter en
stund. — Syn. Döfvas. — b) (i andlig mening)
Förlora kraft, lif, verksamlict. Hans själskraft,
hans förmögenheter äro d-de efter detta hårda
slag, men skola snart äter vakna Ull lif. —
Syn. Förfalla cll. sjunka i dvala, Söfvas,
Redöf-vas, Döfvas. — D. af, bort, se Af domna,
Bortdomna. — Domnande, n. 4.
DOM NING, f. 2. 4) Verkningen, då någon
kroppsdel domnar. Kan äfv. brukas i fig. mening.
Jfr. Domna. — 2) Tillstånd, då cn kroppsdel o.
s. v. är domnad. — Syn. Bcdöfning, Dvala. —
Ss. D-stillslånd.
DOMPROST, m. 2. Kyrkoherde i cn
domkyrkoförsamling. — Ss. D-syssla.
DOMPROSTERI, n. 3. En domprosts
embc-lc, värdighet.
DOMQVAL, n. 5. Se Dombrott.
DOMSAGA, f. 4. Distrikt, som hör under en
domstol, hvilken äger att afdörna derinom
förekommande rättegångsmål.
DOMSAL, m. 2. Sal, stort rum, hvari en
domstol har sina sessioner.
DOMSKÄL, n. 5. Skäl, grund, hvarpå cn dom
stöder sig.
DOMSLUT, n. 5. 4) Slutet af cn dom, hvari,
efler förut gjord framställning af målet och
anförande af domskälen, rättens beslut och afgörande
meddelas. — 2) Se Dom, 4.
DOMSRÄTT, m. 3. sing. Rättighet att
skipa lag.
DOMSTOL, m. 2. 4) (egentl.) Slok hvarpå en
domare sitter, när han afdömcr rättegångsmål. —
2) Hvarje af staten för lagskipningens ulöfning
bestämd myndighet; hvarje laga myndighet, som
domsrätt tillkommer. Draga en sak inför d.
D-arne i riket. Högre och lägre d-ar.
Andlig, verldslig d. Konungens högsta d. ell. blott
Högsta d-en, den, som ulöfvar konungens
domsrätt, och hvilken utgöres af 42 ledamöter, 6 frälse
och 6 ofrälse, kallade justiticrådcr, hvarjemte
konungen der äger Ivcnnc röster i dc mål, hvilkas
föredragning och afgörande han för godt finner
att Öfvervara. — Syn. Tribunal, Rätt. — 2)
Sam-teliga dc personer, af hvilka cn domstol består.
— 3) (fig.) Samvetets d., sjelfva samvetet, t. ex.:
del gifves ingen fruktansvärdare d. än
samvetets. Guds d., Guds rättvisa. Stämma någon
inför Guds d., hänskjuta någons handlingssätt
under Guds rättvisa dom. I samma mening säges
äfv.: Allmänna tänkesättets d., o. s. v.
DOMSÄTE, n. 4. (föga brukl.) Se Domstol.
DOMVILLA, f. 4. Orätt dom, hvaröfver
besvär kan anföras vid högre domstol.
DOMÄN, -än, m. 3. (fr. Domaine)
Benämning på sådana delar af cn stals
grundförmögen-het, som antingen äro bestämda för regentcns
hofhållning. cller af hvars inkomster statens
utgifter till cn del bestridas. — Ss.
D-förvaltning.
DON, dån, m. sing. (spanskt ord)
Hcdersbe-nämning, som lilläggcs män af stånd i Spanien
och Portugal.
DON, don, n. 5. (helst i plur.) Redskap,
verktyg. Tillhör det lägre språket. Har
skomakaren alla sina d. med sig? — Ingår i
åtskilliga sammansättningar, såsom: Åkdon, Hjuldon,
Elddon, m. 11.
DONA, f. 4. (jäg.) Snara för kramsfågel m. fl.,
som tillika mcd bete uppsättes i träd. Fånga
fåglar mcd d-or. Sälla ul d-or. — Syn.
Fågelsnara.
DONATION. - - tschön, f. 3. (jur.) 4)
Begäf-ning, hvaråt man ger laga stadfästclse. — 2)
Sålunda erhållen gåfva. — Syn. Se Gåfva.
DONATIONSHEMMAN, n. 5. Hemman,
erhållet genom donation (bem. 4).
DONERA, v. a. 4. (jur.) Bort gifva något, med
laga sladlastelsc derå. — Syn. Sc Gifva. —
Donerande, n. 4. o. Doncring, f. 2.
DONLÄGIG, a. 2. (bergsbr.; det tyska
donle-gig) Som är hvarken lodrät eller vågrät; lutande,
sluttande. D. linie, yla, yång. — Donlägigt,
adv. [- lägrig.]
DONLÄGIGHET, f. 3. sing. (bergsbr.)
Egenskapen att vara donlägig. [- lägrighet.]
DONLÄKT, dönlä ckl.m.3. (bergsbr.) Benämning
på läkter, som fastspikas öfver tvärbjclkar, hvilka
läggas på bottnen af donlägiga gångar i grufvor.
DONNA, f. 4. (spanskt ord) 4) Fru. — 2)
(fam.) Mälress; glädjenymf.
DON QUIXOTE, då’n kischå’tt, nom. propr. m.
4) Hjelten i Ccrvantcs’ bekanta roman af samma
namn, en äfventyrsälskande riddare, äfven kallad
Riddaren af den Sorgliga skepnaden. — 2) (fig.)
Person, som inlåter sig i dåraktiga företag,
vurmar på äfventyr.
DONQUIXOTISK, dånkischåTlissk, a. 2. Som
liknar Don Quixole. hans karakter cller äfventyr.
DONQUIXOTTIAD, dånkischåttiåd, m. 3.
Don-quixolliskt äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
