Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dragningsmarsch ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
DRA
DRA
DRAGNINGSMARSCH, m. 3. (milit.) Marsch
i sned riktning efter diagonal-linien ifrån en punkt
till en annan, på det sätt, att truppens front
alltid är parallel med sig sjelf.
DRAGNOT, f. 2. (fisk.) Not med dragtåg,
hvarmed den dragés, antingen i öppna sjön till
båtar, eller vid stranden.
DRAGOMAN, –ån, m. 3. Tolk hos
Turkarna.
DRAGON, -6n, m. 3. 4) (ursprungligen)
Beriden infanterist. — 2) (nu) Lätt ryttare. Lång som
en d. Svära som en d., grott. — 3) (fam. o. pop.)
Stort och groft qvinfolk. — 4) (bot.) Apoteksväxt
ifrån Siberien och södra Europa, som äfven odlas
i Sverige. Artemisia Dracunculus. — Ss.
D-officer, -regemente, -öfverste.
A n m. Benämningen anses härleda sig deraf, atl
de första dragoner i Frankrike hade bilden af
en drake (på franska Dragon, uttalas dragå’nng)
på sina fanor.
DRAGONAD, - - åd, m. 3. (hist.) Benämning
på den förföljelse, som under Ludvig XIV
anställdes emot protestanterna i Frankrike.
DRAGONPUNSCH, dragönpünnsch, m. 3. Ett
slags punsch, tillagad af 2 delar mosel och 4 del
champagne med citron och socker, eller ock af
arack, mosel, champagne och rhenskt vin, lika
mycket af hvardcra, jemte varmt vatten och
socker efter behag.
DRAGONÄTTIKA, f. 4. Ättika, hvarpå
dragonört blifvit lagd.
DRAGONÖRT, f. 3. Se Dragon, 4.
DRAGOXE, m. 2. pl. — oxar. Oxe, inkörd
till lastdragning. Kallas så till skilnad ifrån
Stalloxe. — Syn. Dragare.
DRAGPLÅSTER, n. B. (med.) Plåster, bcrcdt
af spanskflugpulver, och som pålägges, för alt
draga osunda vätskor ur kroppen. Kallas äfven
Spanskfiugplåster.
DRAGREM, f. 2. pl. — remmar. 4) Rem,
hvarmed något dragés ut, t. ex. på en vagns- ell.
skänklåda, o. s. v. — 2) Rem på seldon, hvarmcd
hästen drager. Kallas äfv. Dragläder. — 3)
(artil.) Lina, öfverdragcn med läder och försedd med
en ring.
DRAGREP, n. 5. Rep, hvarmed något
dragés, t. ex. en kälke.
DRAGRING, m. 2. Metallring, fastad i elt
föremål, för att lättare kunna draga det, antingen
med handen eller med tillhjelp af tåg, linor, som
deri fastgöras.
DRAG RÖR, n. 5. (tekn.) Rör, hvarigenom
man skaffar luften utgång, t. ex. ur formen vid
klockgjutning. Kallas äfv. Vindpipa.
o DRAGSJUKA, f. 4. Elt slags sjukdom,
bestående i kroniska konvulsioner, hvilka förebådas
af en krälning i lemmarna, som sammandragas
under ganska smärtsamma plågor för patienten.
DRAGSKIFVA, f. 4. Verktyg, som begagnas
vid tråddragning, bestående i en stålskifva med
flera för olika tjocklekar afpassadc hål, genom
hvilka tråden dragés.
DRAGSKRUF, m. 2. pl. — skrufvar. 4) Skruf,
hvars glatta ända är fästad i en orörlig skifva, så
att den väl kan kringvridas uti densamma, men ej
gå fram eller tillbaka, och hvars andra ända med
skrufgängorna griper in i skrufmuttern af en
rörlig skifva, hvilken sålunda vid skrufvens
kring-xridning röros fram eller tillbaka. — 2) Ett slags
verktyg, som begagnas af tunnbindare. — 3) Ett
slags verktyg, hvarmed pålar uppryckas. — 4)
Skruf, som tjcnar att sammanhålla något.
DRAGSNÖRE, n. 4. Snöre, hvarmed något
dragés.
DRAGSTOL, m. 2. Väfslol, som begagnas vid
blommerade tygers väfnad.
DRAGSTROPP, m. 2. Stropp, hvarmed
något dragés, t. ex. på en stöfvel.
DRAGSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. 4) Stång,
hvarmedelst något dragés. — 2) Stång, som vid
en konstgång skjutes fram och tillbaka medelst
konstkorset. — 3) Stång, som på ett vindspel
skjutes genorn stocken, för att kringvrida spelet.
DRAG TÅNG, f. 3. pl. — tänger. Ett slags
verktyg, som användes vid tråddragning.
DRAGUGN, m. 2. Se Vindugn.
DRAGVIND, m. 2. (tråddr.) Verktyg,
hvarmedelst på dragbänken messingsbleck utdrages till
tråd.
DRAGVÄG, m. 2. Väg1 utåt brädden af en
kanal eller ström, hvarpå fartyg och mindre
farkoster medelst draglinor framdragas af kreatur
eller menniskor.
DRAGÖK, n. 5. Se Dragare.
DRAKBLOD, n. 5. sing. Elt slags rödt harts,
som erhålles dels af Drakblodsrotting, dels af
Drakblodsträdet och sydamerikanska trädslaget
Ptcrocarpus Draco. Begagnas till rödfärgning af
harlsfernissor.
DRAKBLODSROTTING, m. 2. En palmart,
hvars frukt innehåller Drakblod. Calamus Draco.
DRAKBLODSTRÄD, n. 5. Ett trädslag, som
växer i Ostindien och på Canarieöarna; utsipprar
en kåda, som intorkad är det under namnet
Drakblod bekanta hartset. Ptcrocarpus Draco.
DRAKE, m. 2. pl. — kar. 1) Ursprungligen
någon af de stora ormarlerna, måhända
Slungor-mcn, men af äldsta tiders poeter förvandlad till
etl fabelaktigt, vidunderligt djur med två fötter,
ormstjcrt, två flädermusvingar och ett ohyggligt
hufvud, stundom flera sådana. (Talesätt) Han är
som d-n på godset, säges om en rik man, som
vänder på hvar styfver, han ger ut. En stor,
lång d., en myckel lång menniska. — Bildar
några samniansältningar, såsom Pappersdrake,
Etterdrake. — 2) Bild, föreställande ett dylikt djur,
hvilken nyttjades som fälttecken hos flera bland
forntidens folk. I Kina är Draken ännu det
kejserliga och riksvapnet, samt brukas stickad på
kläder. — 3) I Bibeln är Draken elt bildligt
inbegrepp af all andlig styggelse, förbunden med
stor styrka; betecknar äfv. djefvulen, samt
öfver-hufvud hvarje mäktig fiende till det goda. Den
stora d-n, djefvulen, d. v. s. det onda. — 4)
(nat. hist.) Ett slags liten ödla, med tegellagda
fjäll öfver hela kroppen; har en del af refbenen
utsträckta horisonlelt utom kroppen och förenado
med en hinna, hvarigenom de bilda elt par
sol-fjädcrlika vingar, med hvilkas tillhjelp djuret kan
göra långa språng emellan träden, för alt fånga
insekter. Draco volans. — B) Se Drakskepp. —
6) (artil. gam.) 40-pundig kanon. Lätt d-,
32-pundig kanon. — 7) D-n, en stjernbild på den
norra himmelen. — 8) Flygande d., ell slags
meteor. — Ss. Drakhufvud, -svans, -sljerl,
-land.
DR AK ERLOD, se Drakblod.
DRAKETTER, n. 5. sing. och
DRAKG1FT, n. B. Gifligt ämne, som
dra-karne troddes utspy mot sina fiender.
DRAKONISK, a. 2. D. lag, grym, omensklig
lag. Kallades så efter Drako, förste lagstiftaren
i Athen, hvilken beläde äfven de minsta
förbrytelser med dödsstraff. [Drac —.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
