Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dricka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
DRI
DRI
Brukas ganska ofta absolut, t. ex.: D. myckel,
litet. D. small, långt emellan ocb blott belt litet
hvar gång (äfv. Smulta). D. i bollen, hela
innehållet af ett kärl. D. i kapp med någon, täfla
med någon i att dricka. Glömma både all äta
och d. Gifva boskapen d., vattna den. — D. af,
dricka af innehållet i ett kärl, t. ex.: Någon har
druckil af vinel i kannan; man säger äfven i
samma mening: Någon har druckil af kannan.
— D. åf (mindre brukl.), dricka upp en del af
innehållet i ett kärl (har mer afseende på
myckenheten än D. af), t. ex.: Han har druckil af
ell helt slop ur killeln. För D.åf kan äfv. nyttjas
Afdricka. — D. öm: a) Åter dricka. — b) Säges
om drickningen vid ett dryckeslag. Man drack
om tappert hos honom. — Hafva någol all d.
på. penningar att kosta på sig dricka ell.
dricksvaror. Här har du litel all d. på
(drickspenningar). — D. på’, dricka flitigare; äfv. fortare;
8fv. fortfara att dricka. — D.tiU, se D. ens skål
(här ofvan). — D. ur, dricka af något, som
förvaras i ett kärl, t. ex,: D. ur en mugg, ell slop,
elt glas. Thor drack ur hafvel hos Ulgarda
Loke. — D. ur, tömma ell kärl, hvarur man
dricker. Drick ur glaset, broder, och tillåt mig
all åler fylla i. För D. ur säges äfv. Ur dricka.
— D. upp: a) Dricka af något, tills det blir slut,
t. ex.: Den skälmen har druckil upp alltihop
och ej låtit mig få någol med. — b) Genom
starka dryckers förtärande göra ända på. D. upp
sina penningar. Han har druckit upp hela
sin förmögenhet. — D. ut, dricka alltsammans,
som förvaras i ett kärl, t. ex.: Han har druckil
ut alltsammans, som var i buteljen (deremot:
druckil ur buteljen). Äfv. Urdricka. — Syn.
(för Dricka) Pumpa i sig, Tratta i sig, Klunka,
Smutta, Pimpla. — 2) (absolut) Vara van att
omåttligt förtära starka drycker. Han både d-er
och spelar. Det är en ordentlig karl och ej
böjd för att d. — Om Brännvin säges: Supa. —
3) (fig.) Insupa, insuga. Hvilket herrligl regn!
hvad den torra jorden nud-ker! Brukas i
denna mening mera sällan, utom i förbindelse med
partikeln in, l. ex.: Jorden har redan druckit
in allt regnet. — Syn. Se Insupa.
DRICKA, n. sing. (egentl. Infinitiven Dricka)
4) (i allmänhet) Hvarje dryck, beredd af malt
(således både öl och svagdricka). Brukas i denna
bem. mindre ofta. Der finnes intet annat d. än
öl. — 2) (uti inskränktare mening, och vanligare)
Se Svagdricka. Gif karlarna litel d. D-l har
blifvit surt. — Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom: Svagdricka, Sockerdricka,
Ingefärs-dricka, Iskällardricka, m. fl.
DRICKANDE, n. 4. 4) Den hTsförrättning, då
menniskor eller djur dricka. Ingår i åtskilliga
sammansättningar, såsom: Vatten-, Öl-, Vin-,
Punschdrickande, m. m. — 2) Öfverdrifvet
förtärande. af starka drycker (med undantag af
brännvin, rom, arack och likör). D. förstör mången.
Du skall tro, der blef ell förfärligt d. — 3)
(fig., mindre ofta) Insupande, insugande.
DRICKARE, m. 5. 4) En, som håller på att
dricka. Brukas i denna bem. mindre ofta; mera
i sammansättningar, såsom: Vatten-, Vin-, Öl-,
Kaffedrickare, m. fl. — 2) En, som är van att
dricka mycket öl eller svagdricka. Kan äfv. sägas
i fråga om vatten. Han är en siar k d.,
alltjemt törstig. Han är ingen d.: han smakar
hvarken valten eller dricka på hela dagen. —
3) En, som är begifven på att dricka (hem. 2).
Han är både d. och spelare. — Bildar
samman
sättningarna: Vin-, Punsch-, öldrickare, m. fl. —
Syn. Drinkare.
DRICKBAR, a. 2. Som kan drickas; smaklig
att dricka. — Drickbar het, f. 3.
DRICKESBRODER, se Dryckesbroder.
DRICKESKALAS, se Dryckeskalas.
DRICKESKÄRL, se Dryckeskärl.
DRICKESLAG, se Dryckeslag.
DRICKESVARA, se Dricksvara.
DRICKNING, f. 2. Se Drickande, 4 o. 3.
DRICKOFFER, n. 5. Det slags offer, då
drickbara ämnen (rent vatten, vin, honung, olja, mjölk)
ställas på altaret eller utgjutas deromkring.
Kal-muckerne hembära sina gudar d. af brännvin.
[Drickes—, Dricks—, Dryck—.]
DRICKSFAT, n. B. 4) Fat (laggkärl), ämnadt
till förvaring af dricka (bem. 4). — 2) Sådant fat,
med dricka på. I obestämd form säges vanligare:
Fal dricka.
DRICKSGLAS, n. B. Sådant slags glas, som
vid måltider begagnas att dricka Öl eller
svagdricka ur. Brukas till skilnad ifrån Vin-,
Brännvins-, Punsch-, Champagneglas, m. fl. — Syn.
Ölglas.
DR1CKSHO, m. 2. Ho för boskap att dricka
ur. — Syn. Vattenho.
DRICKSJUKA, f. 4. Onaturligt, sjukligt,
beständigt återkommande begär efter drycker.
DRICKSKALAS, se Dryckeskalas.
DRICKSKALLSKÅL, f. 2. Kallskål (se d. o.),
tillagad af dricka (öl eller svagdricka).
DRICKSKANNA, DRICKSKRUKA, f. 4.
Kanna, kruka, hvari dricka förvaras, eller ämnad till
detta ändamål. (Drickes—.]
DRICKSKITTEL, m. 2. pl. — killiar.
Kit-tel, hvari dricka förvaras för husfolkets, arbetares
m. fl. behof. [Drickes —, Drickskettil.]
DRICKSKÄLLARE, m. 5. Källare, hvari
huf-vudsakligen dricka förvaras, eller ämnad till detta
ändamål.
DRICKSKÄRL, se Dryckeskärl.
DRICKSLE, n. 4. sing. (pop.) Drickbart ämne.
Säges icke om brännvin, rom, arack, likörer, men
väl om mjölkbiand, bärsafter, o. s. v.
DRICKSPENNINGAR, m. 2. pl. Liten gåfva
i penningar, sorn för någon bevisad tjenst tilldelas
en person (egentligen för alt dricka på). Brukas
både i fråga om män och qvinnor. eburu det för
de sednare vore lämpligare att säga: Nålpenningar.
Här har ni litet d. för besväret. Hon fick 1
R:dr i d. för borstningen.
DRICKSSKÅL, f. 2. Skål att dricka ur.
[Drickes —
DRICKSTUNNA, f. 4. 4) Tunna, hvari
dricka förvaras eller ämnad till detta ändamål. — 2)
Tunna, full med dricka. Hela d-n gick ål. I
obestämd form brukas hellre: Tunna dricka.
DRICKSVARA, f. 4. Flytande ämne,
till-rcdt, för att begagnas som dryck.
Källarmästare försälja alla slags d-ror. [Drickes—,
Dryc-kes —.]
DRICKSVATTEN, n. B. Vatten, tjenligt atl
dricka, såsom källvatten och vissa brunnsvatten.
— Säges till skilnad ifrån Sjö-, Regn- och
Hafs-vatten.
DRIF, n. B. Se Dref, 4.
DRIFANKARE, n. 4. (sjöf.) Ett till en stäng
underslaget större reservsegel med vidfästade
tyngder och en hanfot (se d. o.), i hvars bugt är en
BO famnars kabel; föres ulombords, för atl minska
driften, då fartyget är i lägervall, och för att
lindra dess rörelser vid svår sjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
