Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Drifva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351 DRI
hafva d-fvil oss ur kosan. Deraf adjektivet
Väderdrifvcn. — D. ned, tillbaka, sc
Ned-drifva, Tillbakadrifva. — 5) Sätta i rörelse.
Säges om mekaniskt verkande krafter. Vattnet
d-fver hjulet och hjulet hela maskinen. En
qvarn, som d-fves af vallen. Verk, som d-fves
med vallen, med ångmaskin, med handkraft.
Brukas äfv. absolut, t. ex.: Fjädern d-fver slarkt,
för slarkt. — 6) (i utsträckt mening) Hålla i
gång (fabrik, manufaktur, o. s. v.), utöfva, t. ex.:
Han d-fver tio väfslolar; d. cn fabrik, ell yrke,
ell handlvcrk; d. handel, handelsrörelse. D.
cn sak vid domstolen, der sköta, bednfva den.
D. olukt, se Bcdrifva. D. cn sats, försvara
riktigheten af en sals och söka utbreda öfvertygelscn
derom. — D. i n, ned, omkri ng, upp, se
In-drifva, &c. — D. igenom, drifva en sak så, alt
den far framgång; se vidare Genomdrifva. —
Syn. Sc Idka, Bedrifva. — 7) (fig.) Tvinga,
förmå; bringa i ett visst tillstånd. D. någon till
något. Nöden har ej d-fvit honom dertill. Han
gjorde det, d-fvcn af hat, af behof. D. någon
till del yttersta, till förtviflan. D. någon till
ljugare, öfverbevisa någon derom, att han ljugit.
— 8) (fig.) Förmå någon alt rned skyndsamhet
verkställa en sak. Nyttjas i denna bem. endast i
förbindelse med partikeln på’, både om
menniskor och djur. D. på en arbetare, förmå honom
att arbcla raskare. D. på cn häst, en åsna, en
oxe, tvinga dem att gå, springa forlare. —
Objektet kan äfv. vara sjelfva arbetet, t. ex.: Ilan d-fvcr
raskl på arbelel, på ulgifningen, Iryckningen,
o. s. v. — 9) (fig. om sak) Utsträcka, gifva
utsträckning, låta något komma till en viss böjd,
grad, punkt. D. något för vida. D. skämtet
allt för långt. D. sin oförskämdhet, oblyghet,
skamlöshet, fräckhet ända dcrhän, att ... .
D. sin frikostighet ända till slöseri. D. saken
till del yttersta. — 10) Säges om träd och växter
i allmänhet, när dc åt sina delar meddela
tillräcklig näring for tillväxt och utveckling.
Träden börja all d. knoppar. Den nysådda säden
har redan börjat d. brodd. Brukas ofta
absolut, t. cx.: Träden hafva börjat d. — 11)
Medelst genom konst frambringad värme, i drifhus
eller drifbänk påskynda växters utveckling, för att
förr, fin i fria luften kan äga rum, erhålla af
dem frukt eller blommor. — 12) (mcd.) Säges om
ämnen, medel, sorn ur kroppen aflägsna vissa
vätskor. Delta medel d-fver svett, urin. Man
har deraf adjcktivcrna Svcttdrifvande,
Unndrif-vande. — D. ul, se Uldrifva. — 13) (mål.) Se
Fördrifva. — 14) (sjöt.) Sc Dikta, II. — 15)
(tckn.) Medelst trä- eller slålhamrar bearbeta till
plåtar cllcr blcck utslagna metaller, så att de
antaga åtskilliga, allt efter behofvct afpassadc
former. D. guld, silfver, koppar, bleck. — 16)
(fam. o. pop.) D. ti’ll, gifva ett eftertryckligt slag.
— V. n. 1) a) Framföras af blåst, vågor,
ström-eller lufldrag. Snön d-fvcr. Molnen, skyarne
d. mot norden. Drifved, som d-fver på hafvel.
Fioltimmer d-fvcr ulför strömmen. Isstycken,
som d. på sjön, med (loden. Röken d-fvcr åt
vester. — D åf, börl, fram, förbi, af blåst o.
s. v. bort-, fram-, förbiföras. D. igenom, af blåst
o. s. v. föras igenom. D. ihop, i n, néd,
omkring, undan, af blåst o. s. v. hop-, in-, kring-,
ned-, undanföras. D. upp, af luftdrag föras
uppåt, t. cx.: Röken d-fver upp, uppstiger. — D. ul,
af lufldrag utföras, t. ex.: Röken d-fver ul genom
fönstret. o Röken d-fver ul, drager ut ur
skorstenen, slår ej in. — b) (sjöt.) «) D. för lackel
Din
och låg ell. blott d., ulan segel framdrifvas af en
häftig storm. Skeppet dref på cn klippa,
vräktes af stormen emot en klippa. D. (ill lands, i l.
— /S) D. för ankar ell. blott d., säges om ett
fartyg, då ankartåget genom storm sprungit eller
ankaret blifvit lösryckt och släpar på bottnen. —
y) Säges äfv. om clt fartyg, då det i svår storm
nödgas gå för blott elt eller clt par segel, utan
att kunna hålla sin kosa. D. för ell segel, för
focken. — 2) (fig. om menniskor) Gå sysslolös
omkring, utan sysselsättning eller ärende.
FÖr-nöla liden med atl gå och d. på gatorna. D.
omkring har samma betydelse. — 3) (jäg.) Se
Drifva, v. a. 3. En bössa d-fver väl, skjuter
vfil. — 4) Sc Drifva, v. a., 10. — 5) (myntv.)
Säges om bly, när det vid afdrifning nf silfver
kommit i smältning. Blyet d-fver. — 6) (med.)
Svetten d-fver ul, går ul ur kroppen genom
porerna; d-fver in, drager sig ifrån huden tillbaka
in i kroppen.
DRIFVA, f. 1. Hop, hög af något
samman-drifvct. Säges om snö. fifv. om sand. En d. af
snö, sand. Snön har der lagt sig i d-fvor,
höga som små hus. — Bildar sammansättningen
Snödrifva.
DRIFVANDE, n. 4. 1) Handlingen, då man
drifvcr ellcr något drifvcs (sc Drifva, v. a., alla
bem., utom 3, 8, 10 o. 16). Fiendens d. ur
landet. Boskapens d. på bele. Skeppets d. af
strömmen ur rätta kosan. En qvarns d. af
vatten. En fabriks d. med ångmaskin. Eli
yrkes, cn handels, en fabriks d. Hans d. till
del yttersta kan hafva till följd, all ... .
Skämtets d. allt för vida. — 2) Verkningen, då
något drifver (se Drifva, v. n., bem. 1 o. 3).
Molnens d. öfver himmelcn. Snöns d.
Hun-darncs d. på jagl. — 3) Handlingen, då någon
drifvcr (se Drifva, v. n., bem. 2).
DRIFVANDE, part. akt. af Drifva, v. a. o. n.
Komma d. (Med.) D. medel, som drifvcr urin.
— Brukas adjcktivt i samma bem. som Driftig,
1. cx.: En d. man. Säges dock så blott i dagligt tal.
DRIFVARE, m. S. 1) En, som drifvcr (i
aktiv bem.). Brukas endast i några
sammansättningar, såsom: Pådrifvare, Boskapsdrifvarc. — 2) Sc
Drifhjul. — 3) (svärdfej.) Verktyg, som begagnas
till all drifva fästet på tången. — 4) (skeppst.)
Ett segel, liknande ett läsegel, som hissas på
gaflelnocken akter om mesanen, eller en kutters
storsegel.
DRIFVAREBOM, m. 2. pl. — bommar, (skepp.)
Stång, sorn ulskjutes ifrån mesanbommen, och
tje-nar till alt utsträcka drifvarcns underlik.
DRIFVED, m. 3. sing. Ved, som ifrån hafvet
drifvcs i land. Jfr. Driftimmer.
DRIFVEN, part. pass, af Drifva. D-el
arbete. Nyttjas adjektivi i det mindre brukliga
uttrycket: D. slil, flytande, lätt och ledig stil.
DRIFVERK, n. 5. Maskin, som drifvcs af
hjul, medelst vatten-, fjäder-, ångkraft, o. s. v.
DRILL, m. 2. I. 1) Sc Drillborr. — 2)
(åkcrbr.) Benämning på hvarje af de åslika, långa
upphöjningarna af jord på en plöjd åker.
DRILL, m. 2. II. (af ital. Trillo)
Sång-cller spelsätt, bestående deruli, alt tvenne jemle
hvarandra liggande toner flera gånger hastigt och
tält vexlas om med hvarandra.
DRILL, m. 3. III. Sc Mandrill.
DRILLA, v. a. 1. I. 1) Borra mcd drillborr.
— 2) (fig. fam.) På listigt och fint sätt
genom-drifva, leda, utföra något. D. en sak. —
Drillande, n. 4. o. Drillning, f. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
