Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Död ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖD
af honom. EU d-t sällskap. D-t väsende. Det
är så d-l här på landet. Föra elt d-l lif. —
d) Utan kraft, lif, eld, värma, själ. Elt d-l tal.
(Teol.) D. tro, utan ånger och bättring. — e) D-t
språk, som ej mera talas. Latin och gammal
grekiska kallas i allmänhet och företrädesvis:
de d-a språken. — 4) (fys.) D. kraft,
inneboende kraft, som icke blifvit satt i verksamhet och
således icke yttrar sig i synbara verkningar. —
S) (åkerbr.) D. jord, se Alf, m. — S. m. o. f.
Död menniska. Förteckning på döda. (Poet.)
De d-es rike, ställe, der döda menniskors själar
vistas efter döden. Man bör alllid tala väl om
de d-a. Uppslå från de d-a.
DÖD, m. 2. 1) a) (i allmänhet) Det
fullkomliga upphörandet af alla lifsförrättningar hos ett
organiskt väsende (menniska, djur, växt). — b)
(särskilt i fråga om menniskor) Alla
lifsförrält-ningars fullkomliga upphörande för beständigt och
själens deraf följande skiljsmessa från kroppen
samt Öfvergång till ett nytt lif. D-en är
kroppens förvandling lill elt liflösl stoft, men
andens befrielse och pånyttfödelse. D-en är lif,
men lifvel är d. Naturlig d., af sjukdom eller
ålder, i motsats till Våldsam d, i strid eller
slagsmål, genom dråp, sjelfmord eller
olyckshändelse. Dö en naturlig, våldsam d. Dö en
förskräcklig d., på elt förskräckligt sätt. Få en
olycklig d. Dö den rättfärdiges d., slilla och
lugnt, såsom en rättfärdig man. Ligga för d-en,
vara dödssjuk. Kämpa ell. dragas med d-en,
hålla på att dö. Gå i d-en för någon, kasta sig
i dödsfara, äfv. dö för någon. Gå, föra till d-en,
till dödsstraffs undergående. Gifva d-cn, döda,
förorsaka döden. Taga d-cn af något, dö till
följe af något. Delta blir hans d., skall
förorsaka honom döden. Till d-s, så att döden följer,
t. ex.: Piska, skjuta, slå, pina till d.;
(hyperboliskt) arbeta, skratta, supa, förarga sig lill
d-s. I d-en, intill d-en, in i d-en, in i
bleka d-en, i lif och d., adverbiala uttryck, som
betyda: så länge lifvel varar, t. ex.: I d-en, in i
d-en din; hata, älska in i d-en; intill d-en
trogen. (Talesätt) D-sens barn ell. blott d-ens,
egentl. dömd till döden, eller som måste dö; (fig.)
som har alt vänta svårt straff; högst olycklig,
t. ex.: Du är d-ens barn, om du ej lyder; han
är d-ens b., honom väntar straff, olycka, förderf.
Slåss på lif och d., med föresats att döda sin
motståndare eller sjelf falla. (Ordspr.) I dag
röd, i morgon d., äfven den, som har den mest
blomstrande hclsa, kan plötsligt blifva dödens
offer. Antingen bröd eller d., se under Bröd.
För d-en gifs ingen bol, allt lefvande måste dö.
— Bildar sammansättningarna Sotdöd, Brådöd. —
Syn. Dödsfall, Frånfälle, Afgång med döden,
Bortgång, Bortgång ur liden, Hädanfärd, Ändalykt, Ända,
Slut, Bane. — 2) (teol.) Lekamlig, timlig d., när
kropp och själ skiljas ifrån hvarandra. Andelig
d., när själen skiljer sig ifrån Gud genom synden.
Den eviga d-en, när kropp och själ skiljas ifrån
Guds ansigte, till evig fördömelse. — 3) (fig.) a)
Borgerlig d., se Borgerlig, 2. — b) Djup
smärta. Den vanartige sonen blir hans d., skall
förorsaka honom de bittraste lidanden. — c) Till—
intetgörelse, förstöring. Förbudssystemet är
handelns och näringarnes d. — d} (poet.) D-en ell.
d-ens bild, ett benrangel med en lie i handen.
— Syn. Dödens cngel, Dödsengelen, Mannen med
lian.
DÖDA, v. a. 4. 4) På våldsamt sätt beröfva
lifvel. Säges om incniMskor och djur. D. någon
DÖD 571
med ett värj styng, ett pistolskott. Han blef
d-d i en strid med röfvare. Eli lejon d-dè
honom. D. ell lejon, en varg, en björn, en
orm, en hvalfisk, en fluga, o. s. v. — Anm.
Ordet brukas icke i fråga om till döden dömd
missgerningsman; man säger i detta fall: Aflifva,
Afrätta. — Syn. Afdagataga, Dräpa, Mörda, För .
göra, Ombringa, Ihjelslå. — 2) Förorsaka döden.
Kan äfven hafva växter till objekt. Etl taktegel
föll ned och d-de honom. Han blef d-d af
åskan, af ell i olid intaget medikament.
Sorgen d-r honom lill slul. Den stränga kölden
har d-l silkesmaskarna, de flesta olivträden.
— Syn. Taga lifvet af, Blifva ens bane, ens död.
— 3) (fig.) a) Förorsaka ytterlig smärta, harm,
förtret, trötthet, ledsnad, o. s. v. Jag har en
värk, som d-r mig. Han d-r mig med sitt
evinnerliga prat. — Syn. Taga lifvet af. — b)
Stilla, komma att upphöra; kufva, betvinga. Del
här medlel skall d. värken. D. sill kött samt
med dess luslar och begärelser, kufva sina sinliga
begär. — c) Utplåna. D. en revers, en
inteckning, förklara den ogiltig, af noll och intet värde.
DÖDANDE, n. 4. Handlingen, då man dödar
(för alla bem.). — Adj. p. 4. 4) Som förorsakar
eller kan förorsaka döden. Eli d. gift. En d.
ånga, vind. — 2) (fig.) Ytterst smärtsam,
för-tretlig, ledsam. En d. värk, smärta. Ell d.
stickord. D. prat. En d. ledsnad. — Syn.
Dödlig, Dräpande, Mördande.
DÖDBRÄND, a. 2. Säges om kalk, då den
blifvit för hårdt bränd, i hvilket fall den icke
förenar sig med vatten.
DÖDDAG, m. 2. (fam.) Brukas endast i plur.,
i uttrycket: lill d-ar, d. v. s. till döden, så länge
lifvet varar, i lifstiden, t. ex.: Hafva bröd till
d-ar. Gifva någon bröd Jill d. betyder äfv.
(fig. pop. o. fam.): skaffa någon lifstids fängelse
eller döma derlill.
DÖDDANSEN, m. 3. def. Framställning af
döden, huruledcs han under flera gestalter,
hvar-under alltid ett benrangel är förborgadt, dansar
med personer af alla stånd och leder dem till grafven.
DöDELIGEN, adv. Se Dödligt.
DÖDFÖDD, a. 2. neutr. — födt. Som vid
födseln saknar lif. Ett d-ödl barn.
DÖDGRÄFVARE, m. S. 4) Person, hvars
befattning är att på kyrkogården gräfva grafvar för
dem, som der skola begrafvas. — 2) (nat. hisl.)
Insektslägte af Skalbaggarna, som lefver i kadaver.
Necrophorus. Allmänna D-n, en art af delta
slägte, svart, med ett par rödgula tvärränder på
vingarna. Necrophorus Vespillo.
DÖDHUFVUD, n. 4. (alkem.) Återstoden i
en retort efter dislillering. Äfv. Caput morluum.
DÖDKÖTT, n. 5. Så kallas kött på en
lefvande kropp, då hvarken blod eller vätskor
cirkulera deruti, så alt det saknar lif och känsel.
DÖDLIG, a. 2. 4) Döden underkastad, som
en gång måste dö. Alla menniskor äro d-a.
Brukas ganska ofta subslanlivl, helst i retorisk,
poetisk och predikostil, t. ex.: Svage, dåraktige
d-e, betänk dill intet. Ingen d. kan utforska
denna hemlighet. — Syn. Förgänglig. — 2) Som
medför, förorsakar döden. Elt d-l sår. En d.
sjukdom. D. synd, sc Dödssynd. D-t hat, d.
fiendskap, så ytterliga, att man vore färdig döda
sin fiende. D. fiende, se Dödsfiende. — Syn.
Dödande, Dödsbringande.
DÖDLIGEN, adv. Se Dödligt.
DÖDLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vohi
döden underkastad. Menniskans d. — Syn. Föf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
