Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Efter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37»
EFT
EFT
i pret. inf. och betyder då detsamma som Sedan,
t. ex.: E. all hafva låsil brefvet, sade han....
— Anm. Delta bruk är egentligen lånadt ifrån
franskan och har först i sednarc tider blifvit
in-fördt i språket, samt bör med sparsamhet
begagnas. — 3) Allt e. som, Allt e., se under
Allt, adv.
EFTER, ä’fflr, m. 2. pl. eflrar. (sadelm.)
Bakstycket på en sadelbåge.
EFTERAPA, ä’fflr-åpa, v. a. 4. (Egentl.: göra
eflcr, liksom en apa.) 4) Handla, skicka sig, bete
sig på samma sätt som en annan, med full afsigt
alt göra det. E. någon i klädsel, skick, fasoner.
— Äfv. Apa efter. — 2) (om sak) a) I
uppforande, skick och handlingssätt rälla sig efler, söka
likna. E. någons såll alt kläda sig, hans gång,
tal, o. s. v. E. utländska moder. — Äfv. Apa
èfler. — b) Göra, förfärdiga något, så alt det blir
fullkomligt likt något annat. E. bankens sedlar.
E. ens handstil. E. ell bref, etl dokument. Den,
sorn denna sedel c-r, han skall varda hängd.
— Syn. (för alla bem.) Se Härma.
Anm. Skilnaden emellan Efterapa och
Efterhilr-ma är i allmänhet den, att del förra ordet
innebär dels en dåraktig, dels en brottslig afsigt,
hvaremol del sednare oftast antyder ell
förlöjligande.
EFTERAPANDE, n. B. Handlingen, då man
efterapar, då någol efterapas. — Syn. Se
Härm-ning.
ÉFTERAPARE, m. 8. — PERSKA, f. 4.
Person, som efterapar. Brukas isynnerhet om den,
som efterapar banksedlar.
EFTERAPNING, f. 2. 4) Sc Efterapande. —
2) Hvad som genom efterapande blifvit frambragt.
Denna e. är ganska lyckad.
EFTERARBETE, n. 4. Mindre arbete, som
återstår efler något föregående hufvudsakligt.
EFTERBAK, n. B. eller EFTERBAKN1NG,
f. 2. Mindre bak efter elt föregående större.
EFTERBERGNING, f. 2. Bergning, skörd,
■efter den egentliga och hufvudsakliga. Jag har
• år fåll en liten e. af den här ängen.
EFTERBETALNING, f. 2. Mindre betalning,
soro sker kort efter en föregående betydligare.
EFTERBETE, n. 4. 4) Boskaps betande på
äng, gärde eller betesmark, sedan annan boskap
förut betat der. — 2) Rättighet dcrlill. Hafva
e-l på en äng.
EFTERBILDA, v. a. 4. Bilda något efler, d.
v. s. i likhet med någol lörut varande. Brukas
mest i litteratur och skön konst. —
Efterbildande, n. 4.
EFTERB1LDARE, m. 3. (i litteratur o. skön
konst) En, som efterbildar. Brukas föga.
EFTERBILDNING, f. 2. 4) Handlingen, då
man efterbildar. — 2) Hvad derigenom
uppkommit. Delta skaldestycke är en e. efler Schiller.
EFTERBLIFVA, v. n. 3. (böjes som Blifva)
4) Icke hinna följa med. — 2) Stanna, dröja qvar
efter. — Brukas sällan; man säger vanligen
Blifva efler (för båda bem.). —
Efterblifvan-<le, n. 4.
EFTERBORRA, v. a. 4. Borra efter någon,
som förut borrat; äfv. borra i samma hål som
förut, men med annan borr. — Äfv. Borra efler.
— Eflerborrande, n. 4. o.
Eflerborr-ning, f. 2.
EFTERBORSTNING, f. 2. Förnyad borstning
efler en föregående.
EFTERBRUNST, f. 3. Brunst hos djur, hvilken
inställer sig efter den rätta och vanliga brunstlideu.
EFTERBRYGG, n. 5. Mindre brygg strax
eflcr elt förutgående större.
EFTER BRÄNN, n. B. Mindre bränn efter ett
förutgående större och betydligare.
EFTERBRÄNNING, f. 2. Förnyad bränning,
efler en förut verkställd sådan.
EFTERBRÖLLOP, n. B. Mindre betydande
bröllop, efler ett föregående större, som hållits för
elt mera betydande bröllopspar.
EFTERBYGGA, v. a. 2. Bygga någol efter
och i sammanhang med ett annat hufvudsakligt
byggnadsarbete. Brukas föga. — Äfv. Bygga
eflcr. — Eflerbyggande, n. 4.
EFTEHBYGGNÅD, f. 3. 4) Eflerbyggande. —
2) Hvad som cflerbygges eller blifvit eftcrbygdt.
EFTERBÖRD, m. 3. 4) Den. någon tid efter
en barnsbörd, inträffande afgången af ägghinnorna
jemle moderkakan och återstoden af
nafvelsträn-gen. — 2) Hvad som sålunda afgår.
EFTERDRAGGA, v. a. 4. (föga brukl.)
Genom draggning söka efter något, som sjunkit till
sjöbottnen, och åter upptaga del ur vattnet. —
Vanligare Dragga efler. — Eflcrdraggande,
n. 4. o. Ef lerdraggning, f. 2.
EFTERDRÖJA, v. n. 2. (föga brukl.) Dröja,
stanna qvar efler någon annan. — Bätlrc Dröja
èfler. — Ef ler dröjande, n. 4.
EFTERDRÖPPEL, m. 2. pl. — dröpplar.
(med.) En längre tid forlfarande, lindrigare flyt—
ning, som infinner sig efler dröppelsjukdom.
EFTERDÖME, n. 4. 4) Berömlig handling,
som förtjenar att tagas till efterföljd. Föregå
med godt e. Hvilket vackert e.! Framställa
någol Ull e. för andra. Gifva godt e. — 2)
Person, som förtjenar att lagas till efterföljd.
Taga någon Ull e. Han är etl godt, vackert
c. för andra. — Syn. (för begge bem.) Exempel,
Föredöme, Förebild. Föresyn, Mönster.
EFTERDÖMLIG, a. 2. Som förljenar att
tagas till cfterdömc. — Syn. Eftcrföljansvärd,
Exem-plarisk. — Eflcrdömligl, adv.
EFTERFARA, v. a. 3. (mindre brukl.) Fara,
för alt hämta någon eller någol. — Vanligare
Fara èfler. — Ef ler f ar ande, n. 4.
EFTERFIKA. v. a. 2. Ifrigt, af hela sin själ
eflersträfva. — Äfv. Fika efler. — Syn. Se
Efler-slräfva. — Ef ler fikande, n. 4.
EFTERFILA, v. a. 4. (mindre brukl.) Fila
någol med en finare fil, eflcr förut verkställd
gröfre filning. — Äfv. Fila èfler. —
Eflerfilande, n. 4. o. Ef ter filning, f. 2.
EFTERFISKA, v. a. 4. 4) Med dragg eller
på annat sätt söka efter något i sjö eller flod, för
all upphämta det ur vattnet. — 2) (fam.) Leta
efter något i etl flytande ämne, för att upphämta
det. E. russin i cn soppskål. — 3) (fig.)
Eflersträfva, söka vinna. E. cll embete, en rik flicka.
— Vanligare Fiska efler. —
Efterfiskan-dc, n. 4.
EFTERFLYGA, v. n. 3. (böjes som Flyga)
4) Flyga efler. En dufva kom c-nde. — 2) (fig.
fam.) Fara i luften efter något annat. Först föll
han sjelf ned i galan, och sedan kom hatten
e-nde. — Vanligare Flyga èfler.
EFTERFLYTTA, v. n. 4. Flytta efter någon
till samma ställe. Han flyttar i dag, och jag
kommer snart e-nde. — Vanligare Flytta èfler.
— Eflcrflyllande, n. 4.
EFTERFLYTTNING, f. 2. Mindre betydlig
flyttning af saker, som följer strax efter cn
föregående hufvudsaklig. Jag har ännu en lilen e.
atl göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
