Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elephantiasis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
ELE
ELL
ELEPHANTIASIS, elefanntfasiss, f. sing. (lat.)
Elt slags spetelska, åtföljd af ohyggliga sårnader
öfver hela kroppen. Kallas i Sverige
Elfkarleby-sjukan.
ELEV, elév, c. 3. (fr. Élève) 1) Lärjunge,
lärling. — 2) Konstnär, som blifvit bildad af
någon viss mästarc. E. af Byström. — Syn.
Lärjunge. [Elef.]
ELEVATION,––––––tschön, f. 3. 4)
Upphöjning, höjd. — 2) Polhöjd. — 3) (byggn. k.)
Teckning af en byggnads framsida. — 4) (fig.) a) Själs—
lyftning, högsinthet. — b) Lyftning i stil.
ELEVATIONSVINKEL,–––––––-tschöns-vinnkl,
m. 2. pl. — vinklar, (artil.) Den vinkel, en
skjutmaskin gör med horisonten.
ELEVERA, v. a. 4. (fr. Élever) Upphöja,
upplyfta.
ELF, ällv, f. 3. pl. elfver. Betyder egentl.:
Ström, som kommer ifrån ett fjäll. Säges nu
äfven om några andra strömmar, t. ex. Motala E.
Elfven, i def. form, förekommer ofta i de gamla
sagorna, och betyder då alltid Göta Elf. [Älf.]
ELFBLÄST, a llvblä st, m. 3. Ett slags
hett-blemmor, som plötsligt utbryta öfver hela
kroppen och efler kort lid åter försvinna, vanligtvis
utan alt åtföljas af någon synnerlig olägenhet.
Troddes fordom vara cn följd af clfvors inverkan,
då man råkat ofreda dem. [Älfbläst.]
ELFDANS, a llvdånns, m. 2. 4) Dans af
clf-vor, enligt våra förfäders tro. — 2) Ringel eller
rund fläck på en äng, der ena året intet gräs
växer, men som det följande har en ovanligt
frodig gräsväxt, och merendels år för år utvidgar sig.
— 3) Se Elfexing.
ELFDANSEGRÄS, se Elfexing.
ELFENBEN, a llfnnbén, n. 5. sing. Ämnet i
elefantens betar, hvilket förarbetas af åtskilliga
handtvcrkare, förnämligast kammakare och
svarf-vare. Ordet är lånadt ifrån det tyska Elfenbein
och betyder egentligen Elcfanlbcn. Svarfva,
förfärdiga någol af e. — Ss. E-sarbelare,
-sdosa, -skam, -sstol, -ssvarfvare, m. fl.
ELFENBENSSVÄRTA, ä’IIfnnbenssvä’rrta, f.
4. sing. Ett slags ganska fin svart färg, tillverkad
af kalcineradt och pulveriseradt elfenben.
ELFEXING, m. 2. Grässlaget Seslcria
cæru-lea. Kallas äfv. Elfdans, Elfdansegräs.
ELFGRÄS, a llvgra s, n. 5. Ett grässlag. Äfv.
Seslerigräs. Sesleria.
ELFGÄNG, ä’llvgå’nng, m. 2. Ett slags gang
på gräsmark, vanligen elt qvarter bred, vid hvars
inre sida vanligtvis finnas en myckenhet svampar,
kring hvilka jorden är nästan blottad, hvaremot
gången pä yitre sidan begränsas af det frodigaste,
mörkgröna gräs. Jfr. Elfdans, 2.
ELFKARLEBYSJUKA, f. 4. Sc Elephanliasis.
ELFKORS, se Alfkors.
ELFNÄFVER, Ä’!lvnl*vr, m. 2. sing. Ett slags
lefvermossa, som på vissa orter begagnas till
rökning, för att dermed fördrifva Eifbläster.
Mar-canthia polymorpha.
ELFRING, ä’llvri’nng, m. 2. Ett svampslägte.
Lcotia.
ELFTE, äMlvte, ordningstal. Som i ordningen
följer näst efter den tionde. Skrefs fordom Ellofle.
ELFTEDEL, äUlvtedél, m. 2. En del af ett
helt, som är deladl i elfva lika stora delar.
ELFVA, ä’llva, grundtal. En och tio
tillsammans. Skrefs fordom Ellofva. — Ss. E-hörnig,
-sidig, -årig, m. fl.
Anm. Elfva helte i äldsta språket Ellifu,
hil-dadl a( Ein, en, och verbet Lifa, lefva, öfver-
lefva, vara Öfver, således ursprungligen Ein-lifu,
en öfver (mer än) tio.
ELFVA, ä’llva, f. 4. Se Alf, m. o. f. 3.
Plu-ralet Elfvor brukas mest. [Älfva.]
ELFVAHUNDRA, grundtal. Elfva gånger
hundra. Benämnes egentligare Ettusen etthundra.
ELFVAHÖRNING, m. 2. Elfvahörnig figur.
ELFVARDANS, tfllvardånns, m. 3. En i
Göinge härad i Skåne bruklig dans, som enligt
en gammal sägen mcnniskorna skola lärt sig af
elfvorna. [Älf —
ELFVASTAFVIG, a. 2. Som innehåller elfva
slafvelser. E-l ord.
ELFVATUSEN, grundtal. Elfva gånger tusen.
ELFVEGBIMAR, ä’llvegri’mar, m. 2. pl.
Fornnordiskt namn på Bohus läns innebyggare.
ELFVING, äJlvinng, m. 2. sing. Ett grässlag,
äfv. kalladl Kamexing. Cynosurus cristatus.
ELFVOR, se Elfva och Alf.
ELG, ällj, m. 2. Den mest högväxta arten af
Hjortslägtet, högre öfver bogen än cn häst, med
breda, platta, fingcrlikt delade, i kanten tandade
horn, tjock nos, en hängande hudvalk under
strupen, man öfver nacken, sträft hår, hvilket
sommartiden är brunt, om vintern grått. Köttet är
godt och huden förträfflig till läder och
sämsk-skinn. Ccrvus Alces. — Ss. E-hud, -jagt,
-klöf, -läder, -skall, -skinn, -spår. [Älg.]
ELGGRÄS, ä’lljgrä’s, n. 5. Ett slags ört,
allmän på sidländta ängar; blommar i Juni och Juli
med hvita, välluktande blommor. Kallas äfv.
Kar-ört, Kassöta, Mjöört, Algräs, Luktgräs, Bytlgräs,
Brake, m. m. Spiræa Ulmaria.
ELGHORN, n. S. 4) Horn af clg. — 2) (nat.
hist.) Ett slägte af Blomkorallerna, på Vestindiska
kusterna. Millcpora alcicornis.
ELGKO, f. 3. pl. — kor. Honan af Elg.
ELGMYRA, ä’lljmy’ra, f. 4. (bot.) En art af
Ranunkelslägtct. Kallas äfv. Ämöja. Ranunculus
Lingua.
ELGOXE, m. 2. pl. — oxar. Hanen af Elg.
ELGSTÄND, n. 3. (jäg.) Ställe, der elgen
finner tillräcklig föda och skydd, och dröjer, äfven
vintertiden, två eller tre veckor.
ELIDERA, v. a. 4. (gram.) Utesluta,
ulelcm-na (en bokstaÖ- — Eliderande, n. 4.
ELIMINATION, –––––-tschön, f. 3. (alg.)
Bort-tagning.
ELIMINERA, v. a. 4. (alg.) Borttaga.
EL1SÉ, ELISEISK, se Elysé, Elyseisk.
ELISION, elischön, f. 3. (gram.) Utelemnande
af cn bokstaf, för välljudets skull.
ELITE, eli*t, m. 3. (fr.) 4) Det bästa,
utvalda af något; urval. — 2) Valdl manskap. —
3) De förnämsta, utvaldaste af ett samfund, ett
sällskap, cn corps, o. s. v.
ELIXIR, - - i’r, n. 3. (farm.) Vin- eller sprit—
tinklur af mörk färg, nästan ogenomskinlig och
till en del äfven grumlig af deruti upplösta
ex-traktcr.
ELIXIVIERA, v. a. 4. (kem.) Se Utlvälla
(kem.)
ELJEST, ä’lljässt, adv. Se Annars.
ELLAGSYRA, f. 4. (kem.) Ett slags syra,
som erhålles af galläplen.
ELLER, ä’llr, konj. 4) Söndringspartikel, som
brukas emellan motsatta eller olikartade begrepp,
för att antyda söndring, motsättning, och föregås
ofta af Antingen, t. ex.: Menniskan är god e.
ond, dygdig e. lastbar. Segra e. dö. Jag skall
nå mitt mål, e. ock skall jag dervid sätta
lif-vel Ull. Menniskan är antingen god e. ond, <5ec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
