Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ernående ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERN
ESS
407
ERNÅENDE, n. 4. Omständigheten, att man
ernår eller något ernås. — Syn. Uppnående,
Vinnande.
EROS, éråss, nom. propr. (grek.) 4) (mytol.)
Kärleksguden, Amor. — 2) Kärleken.
EROTISK, a. 2. Som har afseende på kärlek.
E poesi, ett slags lyrisk poesi, sorn handlar om
kärlek.
ERR, ERRIG, se Ärr, Ärrig.
ERSÄTTA, ä’rsä’tta, v. a. 2.’ (t. crselzen) 4)
Gifva något, för att godtgöra förlust, utgift,
kostnad, arbete, möda o. s. v., som en annan haft för
ens räkning. E. någon kostnaden, skadan. E.
värdet af något. E. en balans, en brist, etl
deficit. E. hvad som felas. Jag skall e. er
besväret, mödan, arbetet dermed. — Syn.
Godtgöra, Hålla skadeslös för. — 2) Göra samma tjenst,
nytta, vara lika duglig, tjenlig, som någon annan
företrädande eller något annat förloradt eller
felande. Brukas både om sak och person. Denne
fältherre kan ej e. sin föregångare. Denne
embelsman kan ej e-s. Truppernes mod
ersatte deras ringa antal. Vinsten e-lter förlusten.
— Syn. Uppväga.
ERSÄTTANDE, n. 4. Handlingen,
omständigheten, att man ersätter, att något ersättes.
ERSÄTTLIG, a. 2. Som kan ersättas.
ERSÄTTLIGHET, f. 3. Egenskapen att
kunna ersättas.
ERSÄTTNING, f. 2. 4) Ersättande. E. af
förlust, af någol förloradt, af liden skada, af
kostnaden. lian är skyldig e. derför. — Syn.
Ersättande, Godtgörande, Godtgörelse. — 2) Hvad
som gifves, erhålles till ersättande af något. Få,
gifva, lemna, lofva e. för någol. Gifva, få,
bekomma i e. Han bekom 100 R:dr i e. —
Syn. Godtgörelse, Skadestånd.
ERSÄTTNINGSANSPRÅK, n. 8. Anspråk på
ersättning.
ERSÄTTNINGSSKYLDIGHET, f. 3.
Skyldighet att ersätta, gifva skadestånd för något.
ERT, se Ärt.
ERTAPPA, ä’rtåppa, v. a. 4. (t. ertapfen)
4) öfverraska någon i begående af brott,
öfverträ-delse, fel. Han blef e-d, just som han höll på
att bryta sig in. E. någon på bar gerning,
öfverraska nagon vid sjelfva gcrningens begående.
— Syn. Öfverraska, Komma på (en med något).
— 2) Anträffa och gripa (rymmare). E. en
förrymd tjuf, en flykting, en rymmare. E. någon
under flykten. — Syn. Se Gripa.
ERTAPPANDE, n. 4. Händelsen, alt någon
ertappas.
ERTSBEDRAGARE, m. fl., se
Erkebedraga-re, m. fl.
ERUDITION,––-tschön, f. 3. Lärdom.
ERUPTION, erupptschön, f. 3. Ulbrolt.
ERYTHRIN, - -ri n, n. 3. sing. (kem.) Rödt
färgämne i lafarlen Roccella.
ERÖFRA, ä’rÖ vra, v. a. 4. (t. erobern) 4)
Genom vapenmakt underlägga sitt välde. E. ell
land, ell rike, cn provins, en siad — Syn.
Intaga, Underkufva, Underlägga sig, Underkasta sitt
välde, Underkasta sig. — 2) (fig.) Vinna, tillvinna
sig. De folk, som hans predikningar hade e-t
ål tron. Hon e-r med sill behag allas hjerlan.
ERÖFRANDE, n. 4. Handlingen, då man
eröfrar; händelsen, då något eröfras.
ERÖFRARE, m. 8. 4) En, som gör ell. gjort
slora eröfringar genom krig. En fruktansvärd e.
Wilhelm E-n, benämning på konung Wilhelm I,
som eröfrade England. Alexander var en stor e.
— 2) (fig.) E. af hjerlan, en som förstår alt
vinna många fruntimmers kärlek.
ERÖFRING, f. 2. 4) Eröfrandc. Persiens c.
genom Alexander d. Store. — Syn. Eröfrande,
Underkufvande. — 2) Eröfradt land. Peru var
en rik e. för Spanien. Försvara, bibehålla
sina e-ar. — Syn. Landvinning. — 3) (fig.) a)
Hvad som blifvit förvärfvadt, vunnet.
Religionens fredliga e-ar. Nya e-ar utvidga med
hvarje dag vetenskapens område. — b} Säges
isynnerhet i fråga om kärlek. E-en af elt
hjer-ta. Hon är skapl atl göra e-ar. Hon gör
med hvar dag nya e-ar. — Ss. E-sbegär,
-slyslen, -slyslnad, -ssjuk, -ssjuka,
-störst.
ERÖFRINGSKRIG, n. 8. Krig, som föres i
ändamål att derigenom göra eröfringar.
ESCADER, se Eskader.
ESCADRON, sc Sqvadron.
ESCAMOTERA, ässkamåtèra, v. a. 4. (fr.
Escamoler) Göra taskspelarkncp; qvickt
tillgripa, bortsnatta.
ESELHUFVUD. ä’sl-hüvud, n. 4. (t. Eselshaupt)
(skepp.) Elt tjockt, starkt, jernbeslaget trästycke,
som ijenar att fasthålla cn slang eller bom vid
näst under varande mast, stång, bom eller
bog-spröt.
ESKADER, äskådr, m. 2. pl. eskadrar. 4)
En liten flotta, utlupcn i sjön. — 2) Afdelning af
en flotta, kommenderad af en vice amiral,
konter-amiral eller kommodor.
ESKARP, äskårrp, m. 3. (fr. Escarpe) (fortif.)
Grafvens inre dosering i ett fält- eller
fästningsverk.
ESKISS, äskfss, m. 3. (fr. F.squisse) Utkast.
ESKORT, äskårrt, m 3. (fr. Escorle) 4)
En ansedd persons, cn kurirs, cn Iransports o.
s. v. beledsagande af väpnadt manskap, till skydd
och säkerhet. Resa under e. Gifva någon e.
— Syn. Betäckning, Eskortering, Eskorterande.
— 2) Trupp, beväpnadt manskap, som medföljer
någon till skydd och säkerhet. En e. af 100
man. — Syn. Betäckning, Skyddsvakt,
Skydds-följc.
ESKORTERA, äskårrtèra, v. a. 4. (fr.
Escor-ler) Medfölja till skydd och beläckning. Säges
om trupp, väpnadt manskap; jfr. Eskort. E. en
prins, en ambassadör, en kurir, en transport.
Låla c. sig af en kavallerilrupp. En trupp af
100 man c-dc honom dil. — Eskorterande,
n. 4. o. Eskortering, f. 2.
ESKULAP, äskulåp, m. 3. 4) (grek, myt.)
Läkekonstens gud. — 2) (fig.) Läkare.
ESOMOFTAST, esåminå’fflasst, adv. Ganska
ofta, som oftast.
ESOTERISK, a. 2. (från grekiskan) Blott
bestämd för de invigde, och som hålles hemlig
för de oinvigde. — Motsats: Exoterisk.
ESPALIER, sc Spalier.
ESPARSETT, äsparrsäTt, m. 3. (bot.) Se
Hclghö. [Esparcetl.]
ESPING, äspinng, m. 2. 4) Elt slags storbåt.
— 2) Se Äsping.
ESPLANAD, äsplanåd, m. 3. (fr. Esplanade)
öppen, jenin plats emellan cn stad och dess citadell.
ESS, äss, n. 8. (i musik) E, sänkt en half ton.
ESS, äss, n. 8. Se Äss.
ESS, äss, n. 8. Liten skylt, nästan i form af
elt S, som nyttjas till beslag, för att hindra
fjädrar att springa ut.
ESSE, ä’sse, n. 4. sing. Vara, ej vara i sill
e., t sill rälla e., i sitt rätta, naturliga skick; i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
