Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fabriksmessig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FA B
FABRIKSMESSIG, a. 2. Som liknar
arbets-lAltet på fabriker; som göres fort och slarfvigt.
— Fabriksmessigt, adv.
FABRIKSMÄSTARE, m. 5. 4)
Handtverks-mästare, som äger frihet att utan skråtvång idka
litt yrke, äger eller kan äga burskap, och
tillverkar varor i förråd, lill försäljning. Lyder under
Hallrätlcn och kallas derföre äfven Hallmäslare.
— 2) Verkmästare på en fabrik.
Anm. En Fabriksmäslare kan kallas Fabrikör,
men kan icke få namn af Fabrikant, emedan
derlill fordras en egentlig fabrik.
FABRIKSOMBUDSMAN, m. 3. pl. — män.
En af fabriksidkarne på en ort antagen
ombudsman, som äger rättighet att, i likhet med
slads-och landsfiskaler, beifra förbrytelser emot
författningen om lurendrägcri och tullförsnillning, samt
har fritt tillträde till packhus och andra
bevak-ningsställen, jemte rättighet till handräckning af
tullbetjente.
FABRIKSUPPSYNINGSMAN, m. B. pl. — män.
Person, som har tillsyn vid arbetet på en fabrik.
FABRIKSVARA, f. 4. 4) Vara, tillverkad på
fabrik. — Syn. Fabrikat. — 2) Vara af dålig eller
medelmåttig beskaffenhet. — Syn. Dussinvara.
FABRIKSVÄSENDE, n. 4. sing. Allt hvad som
har afseende på fabriker, deras idkarc och
idkande. F-ndel i Sverige.
FABRIKÖR, –ö’r, m. 3. 4) Ägare af fabrik.
— 2) Titel, som ofta i dagligt tal gifves en
fabriksmästare (se d. o.). Jfr. Anm. under
Fabri ksidkare.
FABUL1ST, - - fsst, m. 3. Se Fabeldiktare.
FABULÖS, –ö’s, a. 2. Se Fabelaklig.
FAQADE, FAQETT, se Fasad, Fasett.
FACIAL, - -ål, a. 2. (vetensk.) Hörande till
ansigtet, ansigls-.
FACIL, fasi’1, a. 2. 4) Eftergifven, foglig. —
2) Billig. F-t pris.
FACILITET,––––ét, f. 3. Eftergifvenhet,
foglighet.
FACILITERA, v. a. 4. Lätta, befrämja. —
Faciliterande, n. 4.
FACIT, fåsitt, n. 5. indekl. (räknek.)
Resultatet af en aritmetisk operation, såsom: summa,
rest, produkt, qvolient, o. s. v.; det dervid sökta
och funna talet.
FACK, n. 3. (t. Fach) ^4) Liten afdelning
eller lådrum i låda, kista, skåp, stilkast, fakt, o.
g. v. — 2) (fig.) Yrke, vetenskaps- eller
kunskaps-gren. Han är en i sitt f. mycket skicklig man.
Män af f-et, de som tillhöra ett särskilt yrke,
idka en viss konst, vetenskap, o. s. v.;
yrkes-idkare.
FACKT, sc Fakt.
FACKELRÄRARE, m. 3. Person, som vid
högtidligheter bär en fackla.
FACKELBLOMSTER, n. 3. Se Fackelört.
FACKELDANS, m. 3. (mest i def. form) Ett
slags dans, då männen bära en vaxfackla i handen,
bruklig isynnerhet under medeltiden och ännu vid
vissa hof. vid tillfälle af furstliga förmätningar.
FACKELMAKARE, m. 3. En, hvars yrke är
att tillverka och försälja facklor.
FACKELROS, f. 4. Se Fackelört.
FACKELSKEN, n. 3. Sken af en eller flera
facklor.
FACKELSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Stång,
hvarpå cn fackla bäres.
FACKELTISTEL, m. 2. pl. — lisllar. (bot.)
Växt, som tillhör familjen Cactcæ. Brukas mest
I plur., såsom benämning på denna familj.
FAD 415
FACKELÖRT, f. 3. Apoteksväxt, allmän vid
åstränder; blommar i juli, augusti med
purpurröda blommor. Kallas äfv. Fackelblomster,
Fackelros, Kattrumpa. Lylbrum salicaria.
FACKLA, f. 4. 4) Ett slags enkom
förfärdi-gadt bloss, som brinner med stor låga och brukas
till lysning, isynnerhet i fria luften, gjordt af vax
eller kåda, stundom bestående endast af en
furu-klabb, omlindad med vax och tjäradt dref. —
Bildar, allt efter ämnet, åtskilliga
sammansättningar, såsom: Trä-, Vax-, Beckfackla, m. fl.
Tända, släcka en f. Vid skenet af en f. Hymen
föreställes med en f. i handen. (Fig. o. poet.)
Dagens f., solen. Tända Hymens f., gifta sig.
Tända krigets, oenighetens f., förorsaka krig,
oenighet. — 2) (fig., i högre stil) Säges om
förnuftets, snillets, vetenskapens ljus, o. s. v.
Förnuftets, snillets, erfarenhetens, sanningens,
vetenskapens, historiens, trons f., o. s. v. — Syn.
Bloss.
FAQON, FAQONERA, se Fason, Fasonera.
FAC-SIMILE, fack-si’mile. n. 3. pl. —
simi-Ha. (lat.) Noggrann eflerhärmning af en
namnteckning eller en handstil.
FACTION, FACTISK, FACTOR, m. fl., se
Faklion, etc.
FACTOTUM ell. FAC-TOTUM, facktötumm, n.
(lat.) Allt i allom.
FACTUM, fåcktumm, n. pl. facla. (lat.) 4)
Verklig händelse, tilldragelse. — 2) Verkligt
sakförhållande, sann och bevisad uppgift, erkändt rön.
— De faclo, adverbialt uttryck, som betyder:
I verkligheten, i sjelfva verket; genom handling,
utan afseende på protester, invändningar, o. s. v.
— Species facli, se Species.
FACTURA, FACÜLTET, se Faktura,
Fakultet.
FADD, a. 2. neutr. fadl. 4) (egentl., om sak)
a) Som har en obehagligt svag smak. — b) Som
förlorat smaken eller det retande deri. — 2) (fig.,
både om sak och person) Ulan krafl, anda,
uttryck. — Syn. Mall, Färglös, Saftlös, Vatlenaktig,
Smaklös, Krafllös, Uttryckslös, Platt.
FADDER, m. 2. pl. faddrar. 4) Person, som
i egenskap af vittne är närvarande vid etl barns
eller cn äldre persons dop, och hvilken det
åligger att vaka öfver barnets uppfostran, i fall
för-äldrarne skulle dö i dess späda ålder. Kallas så,
emedan man derigenom åtager sig faders pligt. —
Ingår i sammansättningarna Mans-, Qvinno-,
Barn-fadder, hvilka ses på sina ställen. Stå f. åt etl
barn, åt någon. Bjuda någon till f. — Syn.
Dopvittne, (för mansperson) Mansfadder, Gudfader,
(för qvinsperson) Qvinnofadder, Gudmoder. — 2)
(i katolska länder) Den, som utses, för att bivista
ceremonien vid en kyrkklockas invigning, och att
dervid namngifva den. — 3) (i riddarordnar) Den
riddare, som framleder den person, hvilken skall
dubbas.
FADDERGÅFVA, f. 4. Gåfva, som efter öflig
sed fadder gifver det barn, hvars dopvittne han
eller hon varit.
FADDERKYSS, m. 2. Kyss, som den
mans-och den qvinnofadder, hvilka vid ett barns dop
stå fadder emot hvarandra, efter slutad ceremoni
gifva hvarandra, till tecken af inbördes
öfvercns-kommelse alt samvetsgrant uppfylla den
förbindelse, de såsom faddrar iklädt sig.
FADDERSKAP, n. 3. o. 3. Det förhållande,
hvari en fadder står till det barn, hvars dopvittne
han varit, jemte dermed åtföljande skyldigheter.
F-et innebär en helig förbindelse. (Ordspr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>