Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Faddhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
FAD
FAG
Kär barnet är dö dt, är f-et allt, säges, när
genom dödsfall eller annan händelse en förbindelse,
en bekantskap med någon af den aflidnes fränder
eller vänncr upphör.
FADDHET, f. 3. 1) Egenskapen all vara fadd.
— 2) Fadt ullryck, yltrandc. —- Syn. Platthet.
FADER, m. 3. pl. fäder, (af gamla ordet
Fæda, föda) 1) Så kallas cn man i afseende å
det förhållande, hvari han slår till ett barn, som
han med en qvinna sammanallat. Benämningen
bibchålles äfven, sedan barnet uppväxt och
kommit till ålder. En öm, god, hård, onaturlig f.
Vara f. till flera barn. Hvad är hans f.?
Barn! vörden cdra fäder. En lycklig f., som har
friska, välartade barn. Naturlig f., hvars barn är
oäkta. Vara för någon i f-s ställe, som en fader
vårda sig om nagon. Från f. till son, genom arf från
far till son, flora slägtleder igenom. — För denna
bem. brukas ordet, i dagligt lal och samtalsvis,
vanligen sammandraget till Far, men ej i den mera
vårdade och högtidliga stilen. För häraf
sammansatta ord brukas den sammandragna formen
vanligast i alla sådana, som utmärka ett
slägtför-hållande, l. ex. Farfar, Farbror, o. s. v. Bildar
sammansättningarna Familjfader, Ällfader,
Stamfader. — 2) Brukas äfven stundom i fråga om
djurhanar, isynnerhet häslar, hundar och
nötkreatur. Sammandrages i denna bem. icke gcrna. —
3) Säges ofta förkorlningsvis i st. f. Styffader,
Fosterfader, Svärfader, och sammandrages då i
dagligt tal till Far (Styffar, &c.). — 4) Säges om
Gud såsom alla lcfvande varelsers skapare. Gud
är alla menniskors f., besynnerliga deras som
tro. Vår himmelske f. Gud F; första personen
i gudomen. — Sammandrages i denna bem. icke.
— 5) Titel, som i katolska länder gifves
medlemmarna ulaf andliga ordnar. F. Andreas. F.
portvaktaren i ell kloster. Den helige Fadren,
Katolikernes benämning på påhcn. Kära far
kallas ännu på många orler af allmogen pastorn
i församlingen. — Sammandrages i denna bem.
icke, utom i sistnämdc uttryck. — Hil hör
sammansättningen Biktfader. — 6) (fig.) a) Säges om
den, som verkat myckel för etl folks eller många
medborgares väl; som med faderlig ömhet och
omvårdnad bemöter tjenare, underhafvande eller
arbetare. Ciccro blef kallad fäderneslandets f.
Denne konung förtjenar all kallas sitt folks,
sitt lands f. General H. är en f. för sina
soldater. Han är cn f. för sill folk, för de
fattige. — Sammandrages i denna bem. ofta. — Hit
hör sammansättningen Landsfader. — 6)
Upphofs-man, grundare, stiftare, beskyddare, upphof, källa.
Herodol är historiens f. Corneille var franska
teaterns f. Gustaf III var svenska
villerhe-tcns f. Barmherlighctens f., ljusets f., Gud.
(Bibi.) Lögnens f., djefvulen. — Sammandrages i
denna bem. icke. — c) Säges om och till äldre
manspersoner af ringare stånd, då dc äro eller
varit gifta, isynnerhet om de tillhöra allmogen.
F. Jonas i Stenhagen. God dag, f. Per! —
Sammandrages i denna bem. sällan. — Fäder,
pl. (särskilt) 1) Förfäder. Sådant var bruket
hos våra f. Samlas (fam. vandra, gå) Ull sina
f., dö. — 2) Kyrkans f., se Kyrkofäder.
Församlade f. (Patrcs Conscripti), benämning, som
tilldelades det fordna Roms senatorer.
FADERBRODER. FADERFADER,
FADERMODER, FADERSYSTER, laglcrmer för
Farbror, Farfar, Farmor, Faster.
FADERLIG^ a. 2. 1) Som tillhör, tillkommer,
bar afseende på, härrör af en fader. F. makt,
myndighet, rättighet. Undfå den f-a
välsignelsen. — 2) Som tillhör, tillkommer, egnar en
fader, som med skäl kan och bör väntas af en
fader. F. kärlek, godhet, välvilja, ömhet, vård,
omvårdnad. F-l hjerta, sinnelag. F-a
omsorger, känslor, förmaningar, råd. — Brukas
i denna mening äfv. med afseende på regenler,
förmän, husbönder, m. fl., l. cx.: Denne monark
har en f. ömhel för sina undersåler. Med f.
ömhel bemöta sitt folk, sina underlydande.
FADERLIGEN, FADERLIGT, adv. På cll
faderligt sätt, såsorn en fader. F. tilltala,
bemöta någon.
FÄDERLIGHET, f. 3. Faderligt hjerla,
sinnelag.
FADERLÖS, a. 2. Som förlorat sin fader. —
Fader- och moderlös, a. 2. Som icke har
hvarken far cller mor i lifvet. Fader- och
moderlöst barn.
FADERMODER, se vid Faderbroder.
FADERMORD, n. 5. Det brott, som den
begår, hvilken mördar sin fader.
FADERMÖRDARE, m. 5. o. — DERSKA, f. 4.
Den, som mördat sin fader.
FADERSHJERTA, n. 4. 4) Faderligt hjerta,
sinnelag. — 2) (fig.) En man med faderligt
sinnelag.
FADERSKAP, n. 3. o. 5. Förhållandet, alt
någon är fader till ett eller flera barn. Hon har
fåll ell oäkta bam och skyllt N. för all vara
barnfadern, men han erkänner ej sill f. F-cls
pligtcr.
FADERSKÄRLEK, m. 2. sing. Faderlig kärlek.
FADERSNAMN, n. 5. Namn af fader, som
tillägges någon med afseende på ett barn.
Brukas oftast i fråga om oäkta barn, nästan i samma
mening som Faderskap.
FADERSYSTER, f. 2. pl. — systrar. Sc vid
Faderbroder.
FADER VÅR. n. 5. Bönen F. v. ell. blott
F. v., Herrans bön, som börjar med orden:
Fader vår, som äsl i himlom. Läsa f. v., sill
f. v. Kunna något som sill f. v., kunna något
utantill fullkomligt väl.
FAGER, fågr, a. 2. Vacker. F. mö. F-l
ansigle. F. under ansiglel. som har vackert
ansigte. Brukas numera mest i folkpoesien och
folkspråket, utom i följande uttryck: F-l tal,
fagra ord, vänligt, smickerfullt lal. rikt på löften
utan mening. Låta narra sig af f-l lal, fagra
ord. I samma mening säges äfven F-t snack.
Fagra löflen, löften utan mening, ej ämnade att
uppfyllas. Afspisa med fagra ord, löften. F-l
skinn, en vacker kropp, fägring utan redbarn
själsegenskaper. Låta bcdåra sig af ell f-l skinn.
— Bildar sammansättningarna Hårfagcr,
Snulfa-ger. — Syn. Se Vacker. — Ss. F-kindad,
-lockig (begagnade i poesi och skMntvis).
Anm. Ordet kommer af del gamla Fagvr eller
Fegur, egenll. skinande, blank, af Fega, feja.
FAGERHET, f. 3. (föga brukl.) Se Fägring.
FAGERMÄTT, a. 4. (pop. o. fam.) Som låtsar
vara mätt.
FAGGOR, f. 4. pl. Brukas endast i
uttrycken: Hafva en sjukdom, döden i f-na, känna
eller visa förebådande tecken af en sjukdom,
känna på sig cller i utseendet röja, att döden icke
år långt borta.
Anm. F. betyder egentligen klädesremsor,
klädesplagg.
FAGOTT. fagå’tt, m. 3. Rlåsinstrumcnt,
liknande till utseendet etl dubbelt hopviket, långt rör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
