Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Familjekrets ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
FAM
FAN
FAMILJEKRETS, m. 2. Samteliga personer,
som tillhöra en familj (bem. 2, b).
FAMILJELIF, n. 5. 1) Lefnad, tillbragt inom
familjen (bem. 2, b), utan annat sällskap eller
åtminstone ganska litet sådant. — 2) En persons
lefnadssätt och vandel, med afseende på hans
förhållande till de andra medlemmarna af familjen
(bem. 2, b).
FAMILJENAMN, n. 5. Namn, som tillhör
alla medlemmarna utaf cn och samma familj
(bem. 2, c).
FAMILJERÅD, n. 5. Råd, öfvcrläggning, som
hålles af medlemmarna utaf cn familj (bem. 2, c),
rörande någon familjangelägenhct.
FAMILJESJUKA, f. 4. Sjukdom, som ofta
visar sig hos medlemmarna afen familj (bem. 2, c.).
FAMILJEVAGN. m. 2. Vagn, så stor, alt en
hel familj (bem. 2, b) kan åka deri. Brukas
numera endast någon gång skämtvis.
FAMILJFÖRHÅLLANDE, n. 4. Förhållande,
som ensamt rörcr medlemmarna utaf någon viss
familj (bem. 2, c).
FAMILJSTYCKE, n. 4. (mål.) Tafla, som
föreställer personerna utaf en familj (bem. 2, b)
grupperade tillsammans.
FAMILJTAFFEL, m. 2. pl. — lafflar. Taffel
vid hof, då alla personerne af regentens familj
spisa tillsammans.
FAMILJTYCKE, n. 4. Se Slägltycke.
FAMLA, v. n. 4. 4) Känna för sig med^
armarna, för att leta sig väg fram (i mörkret, såsom
blind, eller med förbundna ögon). F. i mörkret.
Se blindbocken, hur han f-r efter dem, som
ömsa rum, famlande bjuder till att få fatt i dem.
— Syn. Trefva. — 2) (fig.) Sväfva 1 ovisshet, irra.
F. i ovisshet, i tvifvel. F. i mörkret, sväfva i
okunnighet, fara vilse. F. på målet, se Sväfva
på målet. — Syn. Se Irra. — Fa mlande, n. 4.
FAMN, fåmmn, m. 2. 4) Båda armarne på
en menniska, utsträckta, för att emottaga eller
omsluta någon. Kom i min f. Taga i f. Hålla,
bära i f-cn. Slitas, ryckas ur ens f. (Fig.
poet.) I dödens, böljans, mörkrets f, i döden
&c. — Syn. Sköte. — 2) Ett längd- och ytmått,
motsvarande sex fot. Ursprungligen: längden
emellan yttersta fingerändarna, då armarne hållas rakt
utsträckta åt hvar sin sida orn kroppen. — 3)
Rymdmått för ved, af olika storlek. Bör i
städerna hålla 4 alnar i längd och 3 alnar i höjd.
En f. Kolved håller 3 alnar i längd, höjd och
bredd. En f. ved. Lägga i f.
* FAMNA, v. a. 4. 4) Lägga upp (ved) i
famn-mått. — 2) F. ell. f. om, se Omfamna. —
Famnande, n. 4.
FAMNMÅTT, n. 6. 4) Mått, som håller sex
fot. — 2) Träställning, hvari ved upplägges för
mätning, hållande i städerna 4 alnar i längd och
3 alnar i höjd.
FAMNMÄTARE, m. B. (föga brukl.) En, som
mäter ved i famnmått,
FAMNSHÖG, a. 2. En famn hög.
FAMNSTAKE, m. 2. pl. — slakar. Mälstång,
som håller cn famn.
FAMNTAG, n. B. Omslutning med armarna;
slutande i famnen (bem. 4).
FAMNTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga) Taga
i famn (bem. 4), omsluta med armarna. — Syn.
Se Omfamna. — Famnlagandc, n. 4. o.
Famn lagning, f. 2.
FAMNTAL, n. B. Antal af famnar.
FAMNTALS, adv. Efter beräkning i famnar.
Mäta f.
FAMNVED, m. 2. sing. Sådan ved, som
upp-mätes i famnmått, till försäljning.
FAMÖS, - ö’s, a. 2. (fr. Fameux) Ryktbar,
namnkunnig.
FAN, fån, n. B. De fina, mjuka, hårlika
de-larne på begge sidor af röret på en fågelfjäder.
FAN, m. sing. (egenll. sammandraget af
Fånen och uttalas derföre nästan som Faann eller
Fåenn) Djcfvulen. Brukas i svordomsutlryck,
tillhöriga del lägre språket, på samma sätt som
Djef-vul (jfr. d. o. 2.). F. anamma, besitta! 3ec. Gå
för f. i våld! gå din (er) väg! — säges äfven,
för att uttrycka hög grad af missnöje, ogillande,
o. s. v. Så för f.! uttrycker häpnad,
bestörtning, harm vid någoto ledsamt, obehagligt, som
oförmodadi händer. Åh f.! uttrycker förvåning
vid någon nyhet, som berättas; säges äfv. ironiskt
eller skämtvis, då man vill yttra sitt förakt, sin
kallsinnighet vid någons förebråelser, hotelser.
Han kan komma, när f. han vill, när helst
han vill. Som f., utaf f., se Förbannadl. Det
skall f. göra, det aktar jag mig väl för. F. till
karl, säges om den, som särdeles utmärker sig i
något, vare sig godt eller ondt, t. ex.: Del är f.
Ull karl all vara slark, vig, all tala lalin,
slåss, o. s. v. F. och hans mor säges, för att
uttrycka en stor mängd folk, både bekanta och
obekanta. Här har f. sill spel, här är
någonting i oskick, i oreda; här går det bakvändt,
på tok.
Anm. Ordet härledes af somliga från del gamla
ordet Fiandi, (iende; andra åler anse del vara
delsamma som del mæsogöliska Fan, herre, en
benämning, som i hedniska tiden tillädes
gudarna, men som efter kristendomens införande blef
liktydig med del ondas princip eller fursle.
FANA, f. 4. 4) a) En lång stång med cn
upptill vidfåstad, vanligtvis fyrkantig sidenduk,
prydd med någon sinnebild, och som bäres
framför ett regemente, tjenande det till förcningsteckcn.
Höja, sänka f-n. Svärja f-n, svärja krigscdcn.
Jfr. Baner. (Fig.) Samla sig under någons f.,
under någons anförande. — Syn. Baner,
Fälttecken, Standar. — b) (i äldre lider) Ett kompani
rytteri. Kallades äfv. Cornelt och Gcswadcr. En
f. krigsfolk, ryllare. — 2) Dylikt tecken med
emblem, som bäres vid andeliga processioner i
de katolska länderna, eller framför hvarjehanda
korporationer, skrån, föreningar, nalioncr vid etl
universitet, o. s. v.
FANATIKER, fanåtickr, m. 3. En, som
drif-ves af fanatism (se d. o.). Svärmare.
FANATISERA, v. a. 4. Försätta i fanatism,
göra till svärmare. — Fanaliserande, n. 4.
o. Fanalisering, f. 2.
FANATISK, a. 2. Som tillkännagifver,
uppenbarar, innehåller, härleder sig ifrån fanatism.
Svärmisk. F. dyrkan, lillgifvenhel. F-a
religions satser.
FANATISM, –ti’ssm, m. 3. 4) Den, för
det mesta i omvändelse- och förföljelsenit
framträdande, religiösa villfarelsen hos dem, som
följa, icke klara föreställningar, begrepp och
grunder, utan blott dunkla känslor och en blind tro.
Svärmeri. — 2) (i utsträckt mening) Sträfvandet
att utbreda sina meningar, af hvad innehåll som
helst, och tvinga andra alt antaga dem.
FANATIST, –fsst, m. 3. Sc Fanatiker.
FANBÄRARE, m. B. En, som vid
processioner bär en fana.
FANDANGO, fanndånngo, m. (spanskt ord)
En gammal folkdans i Spanien, fortskridande från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
