Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flodskuta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 FLO
FLODSKUTA, f. 4. Mindre fartyg, som
begagnas på floder.
FLODSKÖLDPADDA, f. 4. Fn art
Sköldpadda, som finnes i södra Europas floder;
svart-aktig, med gula fläckar, tårna förenade med en
simhud. Underhålles i dammar för köttets skull.
Testudo (Emys) europæa.
FLODSNÄCKA, f. 4. Snäckdjur, som lefver i
floder.
FLODTID, m. 3. Den tid på dygnet, då det
är flod, d. v. s. då hafsvattnct stiger.
FLODVATTEN, n. B. 4) Vattnet i cn flod;
äfv. vatten, hämtadt ur pn flod. — 2) Vatten, som
öfversvämmar. — 3) Hafsvattnct, då det under floden
uppstiger på stränderna och Öfversvämmar dem.
FLOG BRAND, sc Flågbrand.
FLOG ELD, sc Flygeld.
FLOHÅR, n. B. (boL) örtslägtet
Cerato-phyllum.
FLOKALK, m. 3. Se Flötskalk.
FLOLÄGRIG, a. 2. (af Flo och Lager) (geol.
o. gruf.) Säges om mineralier cllcr malmarter, som
ligga i horisontella lager. F. malmgång.
FLOR, n. B. I. (t. Flor) 4) Det tunnaste
slaget af genomskinliga tyger, af silke, lin, ull
eller bomull. Kallas äfven Gas. Ingår i några
»amniansättningar, såsom Krusflor, Sorgflor, m. fl.
— 2) Större eller mindre stycke af sådant tyg,
lytljadt till betäckning på något föremål. Byslen
var beläckt med ell f. Draga f. öfver någol.
Släppa ned, lyfla upp f-el. (Fig.) Nallens f.,
mörkret. Draga f. öfver en sak, Öfverlemna den
ät glömskan; ej vilja yppa förhållandet dermed,
göra hemlighet deraf. — Syn. Sc Täckelse. —
3) Slöja. Hafva f. för ansiglet, för ögonen.
(Fig.) F. för ögonen, skum syn. — Syn. Se Slöja.
FLOR, n. sing. oböjl. II. (af lat. Flos)
Blomstring. Brukas både i egcntl. o. fig. mening,
men i egentl. blott i uttrycken: Vara, slå i f.,
t. ex.: Trädgården, blomslerparlerren slår, är
nu i fullt f. Handeln är der i f.
Vetenskaperna äro der i fullt f. Handelns,
vetenskapernas f. befrämjas genom uppmuntran.
Denna stat, delta rike, samhälle slod då i sill
skönaste f. Om handeln skall komma i f.,
måste han aln jula frihet.
FLORA, f. I. 4) (rom. myt.)
Rlomstcrgudin-nan. — 2) (bot.) a) De i ett land, en trakt vildt
växande alster af växtriket. — b) Systematisk
förteckning på dem.
FLORENTINER-ARBETE,
florännlinr-ärrbe-te, n. 4. Konstarbete, sammansatt af ädelstenar
och rnarmor<tycken. föreställande ettslags målning.
Har sitt namn af Florens, emedan Florcntinarne
särdeles utmärkte sig genom arbeten af detta slag.
FLORENTINERLACK, florännlfnrlåck, n. B.
Elt slags högröd målarfärg, påfunnen af cn munk
i Florens.
FLORERA, v. n. 1. (af lat. Florcre) Vara i
flor, blomstra. Säges både i egentlig och fig.
mening, dock mest det sednarc. Handeln,
vetenskaperna f. — Florerande, n. 4.
FLORETT, florä tt, m. 3. Fäktvärja.
FLORETT, florä’lt, n. sing. Elt slags
oval-kadt figureradt ylletyg.
FLORETTBAND. florä*ttbånnd, n. B. (mest
i plur.) Ett slags kyprade sidenband. Kallas äfv.
Frisolettband.
FLORETTSILKE, floräTtsfllke, n. 4. (fabr.)
f) De gröfre ojcmna trådar, som ytterst betäcka
clt silkeshus (en kokong). — 2) Affall af nött
siden. — Kallas äfv. Flocksilkr.
FLO
FLOR I BUS, flöribuM, m. 2. Eli slags fordom
brukligt drickeskirl, bestående i pn två alnar lång
glastub, i ändan försedd med cn eller flera tomma
kulor, och som fordrade ett särskilt handlag, för
att derutur kunna dricka. Deraf uttrycket Flink
floribus (se d o.).
FLORIN, - fn, rn. 3. Ett mynt af olika
värde i olika länder.
FLORSBAND, n. S. (mest i plur.) Ett slags
tunna sidenband, med ränder eller blommor.
Kallas äfv. Kreppband.
FLORSHALSDUK, m. 2. Fruntimmershalsduk
af flor (I, bem. 4).
FLORSHUFVA, f. 4. 4) Slöja af flor, som
frunlimmer sätta på sina hattar, för atl hölja
ansiglet. — Syn. Se Slöja. — 2) (fig. fam.) Rus.
Ha en f.. vara rusig.
FLORSIK T. m. 2. Sikt (se d. o.) af flor.
FLORSIKTA, v. a. 4. Låta gå genom
flor-sikt. — Florsik lande, n. 4. o. Fl or si
kinin g, f. 2.
FLORSLÖJA, f. 4. Slöja af flor (I, bem. 4).
FLORSTYG. n. 5. Se Flor. I, bem. 4.
FLORSVÄFVARE, m. 6. En, som lärt alt
väfva flor*och utöfvar delta yrke.
FLOSKEL, flå sskl, m. 3. pl. floskler, (af lat.
Flos) Prydnad i tal eller skrift. Vältalighets—
blomsler, Grannlåt.
FLOSS, flåss, n. sing. (bergv.) Ett slags
tack-jern, som smältes af stålmalm.
FLOTAGRÄS, n. 6. Sjöväxten Sparganium
natans.
FLOTT, m. 2. (nat. hist.) Ett slags
luftrörs-spindel, som lefver på hundar och nötkreatur.
Ixodes ricinus.
FLOTT, n. B. sing. (af Flyta) Djurfelt, som
flyter ofvanpå. Skumma f-el af köttsoppa.
FLOTT, a. oböjl. (af Flyta) Flytande.^ Säges
om fartyg och farkoster, helst då dc stått på grund
och blifvit frigjorda derifrån. Fartyget stod
länge på grund, men blef ändtligen f. Vara f.
Göra ell fartyg f.
FLOTTA, f. 4. (af Flyta) 4) a) Samteliga
en nalions örlogs- eller handelsfartyg. Bildar för
denna bem. sammansättningarna örlogs- ell.
Krigs-och Handels-, Köpmans- ell. Koffcrdiflotla. — b)
Stor mängd af örlogs- cllcr handelsfartyg,
utrustade i och för något visst gifvct ändamål.
England hade vid denna lidpunkl tre f-(lor i sjön:
en i Kanalen, en i Medelhafvel och en i
Nordsjön. Hvarje år kom lill Spanien en f. af
fartyg ifrån Amerika, lastad med silfver, och
der före kallad Silfverflollan. — 2) En mängd
af saminanfästadc stockar, bjelkar, plankor o. s. v.,
som man låter drifva utför cn ström, filer genom
rodd eller på annal salt förflyttar ifrån clt ställe
till ett annat. Bildar sammansättningen
Timmer-flotta, och förekommer ofta under formen Flotte.
— 3) En mängd stockar, bjelkar eller
hvarjcban-da slags virke, sammanfästadt på det sätt, alt
dcraf bildas en jemn yla, hvarpå, i brist af färja cllcr
andra fortskaflningsmcdcl, menniskor och hästar
kunna föras på vattnet. I denna bem. brukas
oftare Flotte.
FLOTTA, v. a. 4. I. (af Flotta, f.) 1 flottor
nedföra timmer o. d. utför cn flod, eller genom
rodd, i dy lika flottor, öfvcrflytta det ifrån pH ställe
till ett annat. F. timmer, ved. F. néd, ö fver,
se Ned flotta, Öfverflotla. — Flottande, n. 4.
FLOTTA, v. n. 1. II. (af Flott, n.) Göra
floliig. F. full, néd, fullfläcka ined flotL
FLOTTARE, m. B. En, som flntlnr timmer, o. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
