Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Friska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRI
FRI
491
f-a. F-a färger, lifliga. F. luft, som har sina
rätta beståndsdelar och föga är uppblandad af
Främmande, skadliga ämnen, såsom den i naturen
(ej instängd) vanligen förefinnes. Man säger
der-före: Hämta f. luft, inandas sådan. Såret
håller sig lyckligtvis f-l, är ej angripet af röta.
F-a trupper, som hafva sina fulla krafter i
behåll, ej äro uttröttade. F-a hästar, fullkomligt
uthvilta, eller som ej nyligen varit använda till
arbete, dragning, ridning. Släppa f-a hundar
på villebrådet. Vara, behålla i f-l minne, väl
ibågkommas, väl minnas. — Syn. Ej skämd, Väl
bibehållen, Oförsvagad. — 4) (om menniskor och
djur) Som är vid helsa. En f. menniska. F.
och sund. F. och rask. F. och färdig. F.
som en fisk, som en nötkärna, vid fullkomligt
god helsa. Hafva f-a lemmar, f. kropp. (Ordspr.)
I dag f. och sund, i morgon kall i mun, ingen
vet, om han lefver till morgondagen. — Motsatser:
Sjuk, Sjuklig. — Syn. Sund, Helbregda, Vid helsa.
— 5) Som utvisar, tillkännagifver friskhet, helsa.
F. hy, färg (på huden). F-l ansigle. F-a läppar.
— 6) (om växter) Grönskande. Eli f-l träd. —
7) (fig.) Eftertrycklig, duglig. En f. vinter. F. vind,
god segelvind. F-a tag! d. v. s. dugtiga tag (se
Duglig), t. ex.: Ro f-a lag. — 8) (fig.) Munter,
oförfärad. F-l mod, j gossar blå!
FRISKA, v. a. 4. 4) F. ell. f. upp, se
Uppfriska. — 2) (metallarb.) a) Vid lödning fila,
skafva eller kratsa ytorna, som skola förenas, så
att de blifva fria från oxid och smuts. — b)
Tillsätta bly till silfverhaltig koppar, för att genom
segring utsmälta süfret ur kopparn. — c) I
schaktugn reducera glete till bly. — V. n. 4) (sjöt.) a)
(om vinden) Tilltaga i styrka. — b) F. på lågel,
genom klyset ulfira mer af ankartåget. —
Friskande, n. 4.
FRISKBLY, n. sing. Bly, genom friskning
erhållet ur härdbly och glete.
FRISK EL, fri sskl, m. 2. pl. — frisklar. (tekn.)
Lyflarm på en hjulstock ell. bokverksstamp.
FRISKHET, f. 3. Egenskapen att vara frisk
(i alla bem., utom 7 o. 8). 4) Luftens, vindens
f. — Syn. Svalka, KyligheL — 2) Källvattnets f.
— 3) Melonens, citronernas, drickats f. — 4)
En menniskas f. beror myckel af dess
lefnads-sält. — Molsals: Sjuklighet. — Syn. Se Helsa.
— 5) Hyns, ansigtcls, läpparnes f. — 6) Ell
träds f.
FRISKHÄRD, m. 2. (metallarb.) Smältugn,
som begagnas vid friskning (se Friska, v. a. 2., b).
FRISKILLING, m. 2. Viss afgift, som i
städerna, vid afslulandet af köpebref och undfåendet
af fastebref betalas till borgmästare och råd i staden.
FRISKNA, v. n. 4. F. ell. f. till, se
Tillfriskna.
FRISKNING, f. 2. (metallarb.) Förfarandet,
då man friskar (se Friska, v. a. 2.).
FRISKOLA, f. 4. Skola, der barn utan afgift
erhålla undervisning.
FRISKOTT, n. 5. (enligt vidskepelsen) Skott,
som genom djefvulens medverkan ofelbart träffar
äfven på det största afstånd.
FRISKPANNA, f. 4. (metallarb.) Jernpanna,
hvaruti vid friskning (se Friska, v. a. 2, b o. c)
det smälta slås.
FRISKT, adv. 4) På ett friskt sälL Del
luktar, doftar, kännes här f., luften kännes här
frisk. Vallnet smakar f. — 2) (pop. o. fam.)
Dugligt. Del blåser f. Köra, gå f. Han
arbetar f., tar f. i. Lefva f., muntert och
vällustigt, i nöjen och njutningar. — Syn. Se
Dug
ligt. — 3) Raskt, hurtigt. Gå f. lös emot
fienden. F. upp! modl
FRISKUGN, m. 2. Se Friskhärd.
FRISKYTT, m. 2. (enligt vidskepelsen)
Jägare, som med djefvulens bistånd förskaffat sig
frikulor (se Frikula).
FRISLÄPPA, v. a. 2. (föga brukl.) Se
Lös-släppa.
FRISOLETTBAND, frisålä’tlbannd, n. 3. (mest
i plur.) Se Florellband.
FRISPRÅKARE, m. 5. En, som utan
afseende på person, säger allt hvad som faller honom
in. — Syn. Fritalarc.
FRISPRÅKIG, a. 2. Se Frilalig.
FRISPRÅKIGHET, f. 3. Se Frilalighet.
FRIST, frisst, m. 3. (i fornspråket: Fr est) Se
Anstånd.
FRISTAD, m. 3. pl. — släder. 4) Stad, som
bar sin egen sjelfständiga regering och egna
lagar, t. ex. Hamburg i Tyskland. — 2) Ställe, ort,
der de, som begått något brott, kunna undgå
verldsligt straff. — Syn. Asyl. — 3) (fig.) Ställe,
dit man räddar sig, för att vara i säkerhet. Hans
hus är en f. för alla olyckliga. Hvar skall
jag finna en f. för deras raseri? — Syn.
Tillflykt, Tillflyktsort, Asyl, Skydd. — 4)
Eskilstuna F., en del af denna stad, der
manufakturi-ster, som der nedsatt sig, äga vissa friheter.
FRISTAT, m. 3. Se Republik.
FRISTUND, f. 3. Stund, då man har ledigt
ifrån arbete, göromål. — Syn. Ledig stund,
Fritimma.
FRISTÅENDE, a. 4. Som står fritt, utan
beröring med något annat. F. hus. F. pelare. —
Syn. Isolerad, Enstaka.
FRISUR, frisy r, f. 3. (fr. Frisure) 4)
Hårets krusning. — 2) Krusadt hår.
FRISÄGA, v. a. 2. (böjes som Säga) Se
Fri-kalla, 4 o. 2. — Frisägande, n. 4.
FR1SÄGELSE, f. 3. Handlingen, då man
fri-sägcr.
FRISÖR, -sö’r, m. 3. (fr. Fri seur) Se
Hårfrisör.
FRITAGA, v. a. 3. (böjes som Taga) Se
Frikalla, 2 o. 3. — Fritagande, n. 4.
FRITAGELSE, f. 3. Handlingen, då man
fritager.
FRITALARE, m. 5. Se Frispråkare.
FRITALIG, a. 2. Som ulan afseende på
person säger allt hvad, som faller honom in. — Syn.
Frispråkig.
FR1TALIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
fritalig. — Syn. Frispråkighet.
FRITID, m. 3. Tid, då man har ledigt ifrån
arbete, göromål, tjensteåligganden. — Syn.
Ledighet, Ferier.
FRITIMME, m. 2. pl. — limmar. 4)
Timme, då man har ledigt ifrån arbete, göromål,
tjenstförrältning. — 2) Se Frislund.
FRITT, m. 3. (nat. hist.) Tvåvingad insekt,
icke större än en loppa, men som ofta gör
betydlig skada på kornaxen. Musca (Sapromyza) Frit.
FRITT, adv. 4) Ulan tvång. Handla f. Äga
all f. göra och låta. Tala f. (jfr. 7, 9 o. 40).
Lefva f. (jfr. 3 o. 44). Slå, lemna f., se under
Fri. — Syn. Ulan tvång, Tvånglöst. Otvunget.
— 2) Ulan binder. (Fys.) En kropp, som faller
f., lodrätt genom luften eller genom ett lufttomt
rum, utan att på honom verkar någon annan
kraft än den allmänna tyngdkraften. — Syn.
Obehindradt. — 3) Utan betalning. Bo, spisa,
lefva f. hos någon. Hålla någon f., betala för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
