Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fränt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 FRÄ
Qvinna, genom eget eller annans äktenskap med
någon befryndad.
FRÄNT, fränt, adv. På ett fränt sätt.
Smaka, lukta f.
FRÄS, n. 3. (fr. Fraise) Krusig
frunlim-mers-halskrage. Har sitt namn deraf, att den på
visst sätt liknar ett kalfkrås (på franska äfven
Fraise).
FRÄS, m. 3. (tekn.; fr. Fraise) Ett slags
cylindrisk fil, som nyttjas till alt på
melallskif-vor åstadkomma inskärningar, skuror och
genombrytningar.
FRÄSA, v. n. 2. 1) Säges i allmänhet om det
ljud, som uppkommer, då af en eller annan
orsak (kokning, häftig skakning eller upprörning
o. s. v.) en stor mängd helt små luftblåsor bilda
sig i en vätska, uppspringa till ytan och der
sönderbrista så tätt efter hvarandra, att deraf blifver
likasom ett enda ljud. Vallen, som kokas, f-ser,
nyss innan del kokar. Vallen f-ser äfven, om
del släs på glödgadl jern, på en myckel hel
spiselhäll eller i brinnande eld. Smör och
floll f. i stekpannan öfver elden: äfvenså, om
de komma i elden. Vissa viner f. i glaset,
sedan de blifvit islagna. Böljorna f., när de
gå hvita vid slorm. Många ämnen f. vid
kemisk förening med andra. — Man säger äfv.:
Elden f-ser, jernel f-ser, o. s. v., ehuru det
egentligen alltid är någon vätskas förllygtigande,
som förorsakar ljudet. — F. upp, kasta upp en
mängd helt små luftblåsor, hvilka på ylan springa
sönder. — I fig. mening säges: Del är så helt,
så kallt, att del f-ser om öronen, ytterst hett,
kallt. Kulorna f. om öronen, hvina o. ö. —
2) Säges om det läte, som kattor låta höra, när
de blifva retade eller rädda, emedan del liknar
ljudet af en fräsande vätska.
FRÄSANDE, n. 4. o. (mera brukl.)
FRÄS-NING, f. 2. Ljudet, då något fräser eller en katt
höres fräsa.
FRÄTA, v. a. 2. (betyder ursprungligen Äta)
4) Säges om syror och dylika skarpa ämnen, som
småningom utifrån ytan inåt upplösa och förstöra
andra kroppar. Skedvallen f-ler jern; rosl
likaså. F. åf, bort, se Affräta, Borlfräla. F.
in ell. F. sig in, frätande intränga i ett ämne,
t. ex.: Skedvattnet har f-ll djupt in. — F.
igenom, se Genomfräta. — F. omkring sig,
frätande utbreda sig rundt omkring, F. sö’nder,
undan, upp, se Sönderfräta, <Scc. — F. sig ut,
genom frätning tränga sig ut. — Syn. Tära.
—-2) (Gg.) Plåga och liksom förtära. Sorg f-ler
hjerlat. F-s af harm, afund, oro, bekymmer,
vrede. F. sig sjelf, plåga sig sjelf, genom att
nära någon skadlig lidelse eller känsla. — Syn.
Tära, Förtära, Plåga, Qvälja.
FRÄTANDE, n. 4. Se Frätning. — Adj. 4.
(egentl. part, af Fräta) 4) Som fräter, har
frätande egenskap. F. krafl, egenskap. Ell f.
medel, pulver. — 2) (fig ) Som plågar och liksom
förtär. En f. sorg, oro. Eli f. bekymmer. Ell
f. samvete. En f. mask, något som beständigt
aggar, plågar och förtär, liksom masken gnager trä.
FRÄTMEDEL, n. 3. (kir.) Sådant medel,
som har frätande egenskap, åstadkommer brand
och förstöring af organisationen i de delar, med
hvilka del kommer i beröring.
FRÄTNING. f. 2. Verkningen, då något fräter.
FRÄTSTEN, m. 2. (kir.) Kaustikt kali i fast
form, hvilket begagnas som frälmedel. Bör ej
förblandas med Helvelesslcn (Lapis infcmalis).
FRÄTSÄR, n. 5. Rötsår, som fräter omkring sig.
FRÖ
FRÖ, n. 4. 4) (bot.) Den del af växters frukt,
som är bestämd till deras fortplantning, samt
ut-göres af sjelfva frökärnan och dess omklädnader.
Ört, som har ett, två, flera f-n. Gå i f. säges
en växt, då den hunnit så långt i sin utveckling,
alt frö?n börja bilda sig. Ingår i en stor mängd
sammansättningar, såsom: Hamp-, Rof-, Lin-,
Kål-, Spenalfrö, m. fl. — Syn. Frökorn. — 2)
(utan plur., kollektivt) Mängd af sådana frön ulaf
samma slag, samlade till saning. Köpa, så f. —
Har alla de sammansättningar, som för bem. 4
kunna bildas. — 3) F. i ett ägg, ämne i ett ägg,
hvaraf del blifvande djuret utbildas. — 4) (fig.)
Det, hvaraf något uppkommer. Lättja är ell f.
Ull allt ondt. Utså f. till oenighet. Detta blir
ell f. Ull Ivedrägl. — Bildar
sammansättningarna Oenighetsfrö, Tvistefrö.
FRÖ, n. 4. Groda. Brukas numera icke i
denna bem., som dock bibehåller sig i
sammansättningarna Källfrö, Löffrö. Helte i äldre
språket Fröd, i fornspråkel Freja.
FRÖ A SIG, v. r. 4. ell. FRÖAS, v. d. 4.
Siges om en växt, då den börjar bilda frön.
FRÖBALJA, f. 1. Se Ärtbalja.
FRÖBILD, m. 3. sing. (bot.) Ett slags svamp
på hvitkålsstammar. Sclerotiuni.
FRÖBLAD, m 5. (bot.) Benämning på
bvart-dera af de bladdelar, som omslula fröknoppen.
FRÖDD, a. 2. Säges om växter, som hafva
till uisåning tjenliga frön.
FRÖDOSA, f. 4. Dosa, hvari frö förvaras.
FRÖDYFVEL, m. 2. pl. — dy/lar. (nat. bist.)
Ett slags insekt, som lägger sina ägg i
fröknoppar. Mylabris.
FRÖFJUN, frö’fjün, n. 3. (bot.) 4) Fjunstrå
på ett frö. — 2) (kollektivt; allmännare)
Samleli-ga dessa fjun på ett frö.
FRÖFODER, n. 5. (bot.) Se Fröhus.
FRÖFOG, m. 2. (bot.) Den fog, genom
hvilken fruktdelarne äro före mognaden förenade.
FRÖFÄSTE, n. 4. (bot.) Den del af frukten,
hvarvid fröen äro fastade.
FRÖGIFVANDE, a. 4. Säges om en växt, som
sätler frön.
FRÖGULA, f. 4. (bot.) Eli gult ämne i frön,
som mera sällan förekommer.
FRÖGÄDDA, f. 4. (fisk.) Så kallas de
gäddor, som leka efter Isgäddan, till slutet af maj
månad.
FRÖGÖM.ME. n. 4. (bot.) Se Fröhus.
FRÖHANDEL, m. sing. Handel med
allehanda slags växtfrö.
FRÖHANDLARE, m. 3. o. - LERSKA, f. 4.
En, som idkar fröhandel.
FRÖHINNA, f. 4. (bot.) Betäckande hinna
på frön.
FRÖHUS, n. 3. (bot.) Fruklcns yltre del, som
omsluter fröcn, och förut utgjort fruktämnets
beklädnad.
FRÖHVITA, f. 4. 4) (bot.) Fast, köttigt,
hornartadt, mjölgrynigt, merendels hvilt ämne i
frön. — 2) (kem.) Ett eget grundämne, protein,
förenadt med åtskilliga oorganiska kroppar, såsom
fosforsyrad kalk, fosfor och svafvel.
FRÖHVITESUBSTANS, — subbslåiins, rn. 3.
Sc Fröhvita, 2.
FRÖHYLLE, n. 4. (bot.) Växtdel på fröskal,
bildad af frösträngen derigenom, att denna hos
vissa växter utbreder sig öfver hela eller en del
af fröet.
FRÖHYLSA, f. 4. (bot.) Enskaligt, mer eller
mindre uppblåst frögömme, som öppnar sig längs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
