Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fröhår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖ FUK 803
efter ena sidan, och har fröen fastade på ett eget,
ifrån skalet skildl fäste. Kallas äfv. Balgkapsel.
[-hölsa.]
FRÖHÅR, n. 5. (bot.) Hår på ytan af vissa
frön.
FRÖ JA, se Freya.
FRÖJD, f. 3. Glädje öfver det närvarande.
Vara betagen af f. Känna f. öfver något.
Brukas i talspråket mera sällan, deremot oftare i
poesi och vällalighelsstil. — Syn. Se Glädje.
[Frögd.l
FRÖJDA, v. a. 1. Förorsaka fröjd. Denna
nyhet f-r mig på det högsta. Gud f-jde själen!
d. v. s. Gud iinne hans (hennes) själ ro! —
uttryck, som ursprungligen nyttjades i from mening,
när man talade om någon död, men som nu, i
samma fall, säges i en sarkastisk, halft föraktlig
mening, om någon död person, med hvilken man
lefval i missämja eller hvars lefverne i allmänhet
man ej gillar. — F. nyttjas äfv. ofta impersonelt,
l. ex.: Del f-r mig rätt myckel, att du
ändtli-gen börjar all vilja folka dig. — Syn. Se
Glädja. — F. sig, v. r. eller Fröjdas, v. d.
<) Känna fröjd. F. sig öfver något. Nu f-r
han sig! nu triumferar han! — 2) (fig.) Frodas.
Säden f-r sig. [Frögda.]
FRÖJDEBETYGELSE, f. 3. Se
Glädjebety-gelse.
FRÖJDEELD, m. 2. Se Glädjeeld.
FRÖJDEFEST, m. 5. Se Glädjefest.
FRÖJDEFULL, a. 2. Se Glädje fult.
FRÖJDERIK, a. 2. Se Glädjerik.
FRÖJDEROP, n. 5. Se Glädjerop.
FRÖJDESAL, m. 2. Sal, ställe, der man
förlustar sig. Betyder i tig. mening och i kyrklig
stil: den eviga saligheten, den himmelska glädjen.
Vr jemmerdalen, i f-en.
FRÖJDESKRI, n. 4. Se Glädjeskri.
FRÖJDESÅNG, m. 3. Se Glädjesång.
FRÖJDESPRÅNG, n. 3. Se Glädjesprång.
FRÖJDETECKEN, n. 5. Se Glädjelecken.
FRÖJDETID, m. 3. Se Glädjelid.
FRÖKEN, f. 2. pl. fröknar, (af gamla tyska
diminulivet Fräuchen, nu Fräulein, egentl.:
liten fru) Hedersbenämning, som tillägges ett ogift
adeligt fruntimmer, vare sig ungt eller gammalt,
så väl i tilltal som äfven då man talar om en
sådan person, Min f., var så god! F. behagar
erinra sig, all ... . F. Boye skall i morgon
a/ton låta höra sig på scenen.
FRÖKNOPP, m. 2. (bot.) Ännu outbildadi
och oj befruktadl frö, som genom frösträngen är
fästadt vid fröfästet.
FRÖKORN, n. Se Frö, 1.
FRÖKRONA, f. 1. (bot.) Med frukten fast
sammanväxt blomfoder, hvilket visar sig som en
liten rand eller krona öfverst kring fruktens topp.
FRÖKÄRNA, f. 1. (bot.) Det inre af ett frö,
innanför omklädnaderna, bestående antingen
endast af växtämnet eller derjemte äfv. af fröhvita.
FRÖMJÖL, n. 5. (bot.) Mjöllikl ämne, som
inneslules i ståndarknapparna uti blommor,
bestående af små stoftlika blåsor (Frömjölskorn),
hvilka innesluta befruktningsvätskan.
FRÖN1NG, f. 2. (bot.) 1) Fröens utbildning
bos en växt. — 2) Tiden derför. — F-stid.
FRÖREDNING, f. 2. (bot.) 1) Utvecklingen
af frön eller groddkorn hos en växt. — 2)
Sam-teliga fröredningsdelar (se följ.).
FRÖREDNINGSDELAR, m. 2. pl. (bot.) De
delar, som hos växterna frambringa frön eller
groddkorn.
FRÖSKIDA, f. 1. (bot.) Tvåvalvigt, oftast
tvårummigt frögömme, som har fröen fästade i
tvenne motsatta rader längs efter sidorna af det
skiljeväggslika fröfästet.
FRÖSTRÄNG, m. 2. (bot.) Liten skaftlik
växtdel, hvarmedelst fröknopparne äro fästade vid
fröfästet.
FRÖSÅDD, m. 3. Utsåning af frön.
FRÖSÄTTNING, f. 2. Se Fröredning, i.
FRÖTUFVA, f. 1. (bot.) Svampslägte, på
gamla träväggar och i långa, smala, svarta lufvor.
Sporodesmium.
FRÖÄRR, n. 5. (bot.) Det ställe på fröet,
hvarest detsamma genom frösträngen varit fästadt
vid fröfästet. Kallas äfv. Nafvelgrop.
FUBBEL, n. sing. (pop. o. fam.) Oskickligt
beteende, då man har något för händer.
FUBBLA, v. n. 4. (pop. o. fam.) Bete sig
oskickligt, då man har något för händer. —
Fubblande, n. 4.
FUFFENS, füffnns, s. oböjl. (fam.) Se
Skälmstycke. Hafva f. för sig.
FUCHS, FUCHSRÖD, FUCHSSVANSARE, se
Fux, k c.
FUGA, fuga, f. 4. (i musik) Flerslämmigt
tonstycke, hvari en sats (Ihema) under åtskilliga
förändringar upprepas af den ena stämman efter
den andra.
FUGERAD, fugèradd, a. 2. (i musik) Satt
såsom en fuga.
FUKT, fuckt, m. 3. Säges om vatten eller
vattenaktiga ämnen, då de uppfylla en fast kropps
porer, eller om vattenångor, som uppfylla luften
i ett stängdt rum. Väggarne i rummet äro
fulla med f. Det luktar f. i rummet. — Syn.
Fuktighet. [Fugl.]
FUKTA, fdckta, v. a. i. Göra fuktig. F.
papper. — Syn. Väta, Begjuta, Befukta. — V. n.
1) Vara fuktig. Kummel f-r. — 2) Betäckas
med fukt, som slår ut. Väggarne f. Man säger
i denna bem. äfv. Fukta sig. — Syn. Vätska sig.
[Fugta.]
FUKTANDE, n. 4. Se Fuktning, f.
FUKTBRÄDE, n. 4. (boktr.) Bräde, hvarpå
fuktadt papper lägges och hvarmed det beläckes.
FUKTEL, fücktl, s. oböjl. (t. Fuchtet,
förål-dradt ord, som betyder värja) Fordom brukligt
militäriskt bestralfningssätt, då soldaten undfick
vissa slag med bar sabel utanpå kläderna. (Fig.)
Slå under ens f., vara underkastad ens godtycke
och bestraffning.
FUKTER, föcktr, m. 3. pl. (fam.) Knep,
konstgrepp. [Fugter. Fuchter.J
FUKTIG, a. 2. Genomträngd af fukt (se d. o.).
Elt f-l papper, kläde. Väggarne i della rum
äro myckel f-a. F. jordmån, mark, luft. F-t
rum, der luften är fuktig. F. väderlek, då luften
är fuktig. — Syn. Våt, Vätt, Däfven, Välskig.
LFugtig.]
FUKTIGHET, f. 3. 1) Egenskapen alt vara
fuktig. Papperets, luftens, rummets f. — Syn.
Vätskighet, Däfvenhet. — 2) Se Fukl. F-en i
ett rum. [Fugt —.]
FUKTKAMMARE, m. 3. pl. — kamrar, och
FUKTRUM, n. S. Kammare, rum på elt
boktryckeri, der papper fuktas.
FUKTLA, fücklla, v. a. 1. i) Bestraffa med
fuktel (se d. o.). — 2) (tig. fam.) Strängt tukta,
gifva stryk. — Fukllande, n. 4. o.
Fuktlin g, f. 2.
FUKTNING, f. 2. Handlingen, då man
fuktar eller något fuktas. [Fugl —.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
