Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fundersam ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUS
308 FUN
— 2) (af Fundera, v. n. (fam.) a) Själens
verksamhet, då man funderar. — b) Förslag, plan.
Den der f-en all sälja dill hus är icke så
ogalen. — c) Tanke, idé, infall; griller. Hvilka
f-r han har! Han har sina f-r för sig sjelf.
Slå de der f-arna ur hågen.
FUNDERSAM, funndcrsamm, a. 2. (fam.) i)
Som funderar. Se myckel f. ut. — Syn.
Tankfull, Eftersinnande, Eftertänkande, Grubblande. —
2) Som uttrycker, röjer djupt eftersinnande. F.
min, uppsyn. — Fundcrsaml, adv.
FUNDERSAMHET, f. 3. Egenskapen alt vara
fundersam.
FUNGERA, v. n. 4. 1) Tjenstgöra. — 2) Vara
i verksamhet. — Fungerande, n. 4.
FUNG1T, funngft, m. 3. (mineral.)
Slenvand-ling, som har likhet med en svamp.
FUNKTION, funnktschön, f. 3. 4) (i allm.)
Förrättning. — 2) Embetsbefattning, tjenst. — 3)
(fysiol. o. med.) En kroppsdels, en organs
förrättning. — 4) (mal.) En af en annan beroende
föränderlig storhet. [Funct —.]
FUNKTIONÄR, funnklschonär, m. 3.
Em-belsman. [Funct—.]
FUNT, funnt, m. 2. Se Dopfunt.
FUNTFADDER. m. 2. pl. - faddrar. Se
Fadder, 4. (Fam. talesätt) De äro just f-ddrar,
lika goda kamrater.
FUR ell. FURA, f. 4. Furuträd, tall.
FURAGERA, m. fl., se Fourragera. m. fl.
FURIE, fü–, f. 3. (myt.) En af de trenne
halfgudinnor (Tisiphone, Aleklo och Megæra), som
plågade de onda i underverlden. Helvelesgudinna.
(Fig.) Plågas af f-rna, af samvetsagg. — Syn.
(i plur.) Erinnyer, Eumenider. — 2) (fig.) En
ända till raseri vredgad qvinna.
FURIOSO, –öso, n. Italienskt ord, som
brukas i musik, för att beteckna en karakter af vild
häftighet.
FURIR, - fr, m. 3. (fr. Fourier)
Underofficer, vid hvarje kompani, som besörjer soldaternas
inqvartering, anskaffar och utdelar lifsmedel, m. m.
FUR1ÖS, –ö’s, a. 2. (fr. Furieux) Rasande,
ursinnig.
FURNERA, se Fournera.
FURORE, furörc. Italienskt ord, som betyder:
Lifligl, stormande bifall. Göra f.» helsas,
belönas med en storm af bifallsyltringar.
FURSTE, m. 2. pl. — lar. (äfv. Förslc, dock
numera mindre brukligt) 4) Regent öfver en
större eller mindre landsträcka. F-n i en stal.
Alla Europas regerande f-ar. — 2) Person af
en regentfamilj, utan något slags regeringsmakt.
— Syn. Prins. — 3) (i Ryssland och Polen m. fl.
länder) Titel, som tillkommer vissa personer af
den förnämsta adeln. Furst Paskewitsch. Furst
Polemkin. Furst Ponialoicsky. — 4) (i
Tyskland) Titel, som af regenten tillägges synnerligen
högt förljenta män, med eller utan åtföljande
arfsrätt, t. ex.: Furst Blüchcr. — Anm.
Ät-följdt af personens namn, bortkastas den dcfinila
ändeisen, för bem. 3 o. 4, såsom här ofvan
ses; man säger icke Fursten Blücher, o. s. v.
För bem. 4 o. 2 brukas ordet vanligtvis icke i
förbindelse med nom. propr.; man kan icke säga
Fursten Oskar ell. Furst Oskar; likväl säges
Furst Milosch (i Servien), o. s. v., då fråga är
om vissa smärre regerande furstar. — Ordet
ingår i åtskilliga sammansättningar, såsom Riks-,
Arf-, Storfurste, m. fl.
FURSTEFÖRBUND, n. 3. Förbund emellan
regerande furstar.
FURSTEHATT, m. 2. (ford. i Tyskland) En
bred, röd mössa med bredt hermelinsbräm,
ofvan-till i allmänhet prydd med riksäplet.
FURSTEHOF, n. 3. En regerande furstes hof.
FURSTEHUS, n. 3. Furstlig ätt.
FURSTENDÖME, n. 4. (föråldr. Förstendöme)
Titel, som tillkommer vissa af de smärre tyska
staterna, F-l Hohenzollern.
FURSTESON, m. 3. pl. — söner. Son af en
regerande furste.
FURSTETJENST, f. 3. Tjenst hos en
regerande furste.
FURSTINNA, f. 4. 4) Regerande person af
qvinnokönet. Kejsarinnan Katarina II i
Ryssland var en stor f. — Syn. Regenlinna. — 2)
En furstes gemål; äfv. enka efter en furste.
FURSTLIG, äfv. FURSTELIG, a. 2. Som
tillhör, har afseende på, anstår en furste eller
furstar. F-l barn. F-l hus, f. familj, ätt,
värdighet. F. prakt, glans, rikedom. F-l lif. F-l
råd, ledamot i en furstlig rådkammare, i en
furstlig konselj.
FURSTLIGEN, se Furstligt.
FURSTLIGHET, f. 3. En furstes värdighet.
FURSTLIGT, äfv. FURSTELIGT, adv. På
ett furstligt sätt, såsom en furste egnar och anslår.
Lefva [. F. belöna någon.
FURU, fiiru, n. sing. oböjl. (af det gamla
Fyr ell. Fur, eld) Trä, virke af fur eller tall.
Gjord af f. F. är ell ganska nylligl träslag.
— Bildar flera sammansättningar, dels under
denna bem., såsom: F-bjelkc, -bräde, -trä,
-ved; dels äfv. under bem. af lefvande fura eller
tall, t. ex.: F-skog, -träd.
FUSEL, füsl, m. sing. Dålig tobak.
FUSIL1ER, fusilljä’r, m. 3. (fr.) Fotsoldat,
hvars gevär är lättare och kortare än de
egentliga musketerarnes.
FUS1LJERA, v. a. 4. (fr. Fusiller) Se
Arkebusera. — Skrifves äfv. Fusiliera. —
Fusil-jcrande, n. 4. o. Fusiljering, f. 2.
FUSK, n. 5. Se Fusker i.
FUSKA, v. n. 4. (t. pfuschen) 4) Ulan
vederbörligt tillstånd idka ett handtverk. F. i
snickaryrkct. — 2) Göra dåligt arbete; illa göra
någonting. Säges i vidsträckt mening om allt
slags arbete, äfv. litterärt. F. i en konst, på
ett instrument, i skaldcyrket. F. med all
skrifva vers. F. ihop, se Hop fuska. — Syn. Klåpa,
Kludda, Sudda. — 3) (fam.) Handla bedrägligt
vid byte. — 4) Göra någonting lönligt (egentl. i
elak afsigt, men äfv. stundom i god, då vanligtvis
på skärnt). Säges om småsaker. Gå och f. med
något, förehafva något, som man ej vill låta
märka. F. bort, undan, obemärkt borttaga,
un-danföra. F. in, se Insmyga. — Syn. Fumla,
Srnusla.
FUSKANDE, n. 4. Omständigheten, all man
fuskar. — Syn. Klåpande, Kluddande, Fuskeri,
Fusk.
FUSKARE, m. 5. 1) En, som utan
vederbörligt tillstånd idkar ett handtverk. — Syn.
Bönhas. — 2) Dålig arbetare; en, som dåligt gör
något, hvad som helst. F. i en konst, på ett
musikinstrument, i all skrifva vers. — Syn.
Klåpare, Kluddare, Stympare, Sudder.
FUSKARAKTIG, a. 2. Som liknar fuskverk.
Eli f-l arbete.
FUSKARAKTIGT, adv. Såsom fuskare, på
ett fuskande sätt. F. gjord. Arbeta f.
FUSKERI, n. 3. 1) Se Fuskande. — 2) Illa
gjordi arbele. — Syn. Klåpcri, Fusk, Fuskverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
