- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
516

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fångtransport ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

516 FÅN FÅR

FÅNGTRANSPORT, fä’nngtrannspi’rrt, m. 5.
Fångars förflyttande frän en ort till en annan.

FÅNGUTVEXL1NG, f. 2. Utvcxling af
krigsfångar emellan krigförande makter.

FÅNGVAKTARE, m. S. — TERSKA, f. 1.
Person, iom i ett fängelse har uppsigt öfver
fångarna och besörjer deras förplägning. — Sj.
F-boställc, -syssla.

FÅNGVAKTMÄSTARE, m. 3. Den i ett
fängelse, som har sig anförtrodd högsta tillsynen
öfver fångarna, deras förvaring och förplägning.

FÅNGVÅRD, m. 2. sing. Omsorgen om
fångars förvarande och förplägning.

. FÅNGVÅRDSSTYRELSE, f. 5. Benämning
på Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar
1 riket.

FÅNIG, a. 2. i) Som saknar all
omdömesförmåga, och derjemte är slö både i afseende på
minne och känsla. — Syn. Fjoskig, Stupid. — 2)
(fam.) Dum, enfaldig. — Se Anm. under Fåne.

FÅNIGHET, f. 5. Fullkomlig brist på
omdÖ-mcskraft, förenad med slöhet i minnet och
känslo-förmögenheterna. — Syn. Fjoskighet, Stupiditet.

FÅNIGT, adv. Som en fåne.

FÅORDIG, a. 2. Som talar föga. — Syn.
Ordkarg, Enstafvig, Tyst af sig.

FÅORDIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
fåordig. — Syn. Ordkarghet, EnstafvigheL

FÅORDIGT, adv. Med få ord. Svara, tala f.

FÅR, n. 3. 1) Idislandc djur med kantiga,
vanligen något skrufformigt böjda, ihåliga horn;
ryggen kullrig; honorna merendels hornlösa. Bland
<le talrika arterna anmärkas isynnerhet: Spanska
F-el (Merino), med stora, skrufformigt vridna horn
och fin, krusig ull; Islandsfårel, med 4 till 8
horn och grof ull; Soulhdowns-fårel, med stor,
ifct kropp och fin, nästan rak ull; Bredsvans
fåret, med lång, bred och fet svans (hemma i Norra
Afrika, Syrien och Södra Ryssland);
Dubbelsvans-fåret, som i stället för svans har två 30 till 40
marker tunga fettklumpar (finnes i samma länder
som det förra); Ungerska F-el, med stora,
upp-rättstående, skrufformiga horn; Guineafåret, med
puckel och slätt hår; samt Hed fåret, litet, med
svart, grof ull, och honorna ofta bchornade, m. fl.
(Talesätt) Vara som elt f., låta göra med sig
hur som helst; vara för mycket from och
saktmodig. Dum som elt f., mycket dum. — 2) (fig.
fam.) From och enfaldig menniska. Han är cll
f. — S) (bibi, fig.) F-en, de rättfärdige. — Ss.
F-art, -dynga, -gödsel, -klippare,
-klippning, -kött, -mjölk, -ras, -skock,
-slag, -stek, -svans, -lunga, -ull.

FÅRA, f. 4. I. (prov.) Hona af FårslägteL
— Syn. Tacka, Fårtacka.

• FÅRA, f. 1. II. 1) Den i en linie
fortgående urgröpning i jorden, som uppkommer, då man
kör med en plog. Plöja f-ror i jorden. — 2)
Hvarje fortgående fördjupning i en yta, som
liknar en sådan urgröpning. F-rorna på en
gubbes panna. (Fig.) Fartyget plöjde djupa f-rot
i vattnet. Har sammansättningen Strömfåra.

FÅRA, v. a. 1. Göra fåror (bcm. 2) i något.
— Fårande, n. 4.

FÅRAD, part. pass, af föreg. Som blifvit
fårad. — Brukas adjektivt i följande bemärkelser:
ö) Som på ylan har urgröpningar, liknande
fåror. En f. panna. — b) (bol.) F. stjelk, längs
efter urhålkad med större och djupare strimmor
eller refllor.

FÅRAFVEL, få råvl, m. sing. Fårs
uppfödande och underhållande till nytta och bruk.

FÅRAHERDE, so Fårherde.

FÅRAHJORD, so Får hjord.

FÅRAHUS, den äldro formen af det numera
brukliga Fårhus.

FÅRAKLÄDER, m. 3. pl. (bibi.) Yttro sken
af fromhet och rättfärdighet. De komma till
eder i f., men inverlcs äro de glupande ulfvar.

FÅRAKTIG, a. 2. Enfaldig som ett får. —
Fårak tighet. f. 3. — Fåraktigt, adv.

FÅRBÉTE, n. 4. 1) Gräs och örter på
marken, hvilka betas af får. Der är godt, dåligt f.
— 2) Begagnande af betesmark för får. Hafva
fritt f. på skogen.

FÅRBOG, m. 2. Bog af ett slagladt får, rå
eller lagad till mat.

FÅRBRINGA, f. 4. Bringa af ett slagtadt får,
rå eller lagad till mat.

FÅRDÖD, m. 2. sing. Härjando fårsjuka.

FÅRFÅLLA, f. 4. Se Fälla, f.

FÅRFÄSTING, m. 2. En art af djurslägtet
Fästing, börande till Spindlarnes klass och den
ordning deraf, som kallas Qvalster, grå, svart cll.
röd, vid uppsvällning stor sorn elt enbär, hvilket
han ofta liknar; fäster sig på boskap, framförallt
får, och suger sig der full med blod. Ixodes
ovinus.

FÅRGRÄS, n. 3. Se Fårsvingel.

FÅRGÅRD, m. 2. 4) Kringstängd gård, för
får. — 2) Se Schäferi.

FÅRHERDE, m. 2. pl. — herdar. Person,
som bar vård ocb tillsyn om cn fårhjord. Ordets
äldre form Fåraherde.

FÅRHJORD, m. 2. Hjord af får. Ordets
Äldro form Fårahjord.

FÅRHOSTA, f. 4, Torr hosta, sådan som får
ofta äro utsatta för.

FÅRHUFVUD, n. 5. 4) Hufvud af ett får.
— 2) (fig. fam.) Dum och enfaldig menniska.

FÅRHUND, m. 2. En art af Hushundarna,
raggig, med spelsiga, upprältslåcnde Öron;
begagnas af fårherdar att bevaka och hålla tillsammans
hjorden.

FÅRHUS, n. 5. 4) Hus, der får hällas
Instängda. — 2) (oegentligt) Afdelning i elt fähus,
för får. — Ordets äldre form Fårahus.

FÅRKAMEL, fa rkamél, m. 3. Se Llama.

FÅR KOPPOR, f. 4. pl. Ett slags sjukdom,
liknande koppor, som angriper får. Kallas äfv.
Fårskorf, Fårskabb.

FÅRKORF, m. 2. pl. — korfvar. 4) (utan
plur.; kollektivt) Korf, tillredd af hackadt fårkölL
— 2) (med plur.) Så stor myckenhet af sådan
korf, som är instoppad 1 ett så kalladt korfskinn.
En f. Två f-fvar.

FÅRKREATUR, farkreatiir, n. 3. Husdjur
af fårslägtet. Säges bade om gumsar, tackor och
lam, i skrift och räkcnskapsstil.

FÅRKUMMER, m. sing. So Fårpuppor.

FÅRLIK, a. 2. Som till ulsecndct liknar ett får.

FÅRLUS, f. 3. pl. — löss. Insekt med
fyrkantig kropp och utan vingar, lik bästflugan;
uppehåller sig i ullen på får, som den mycket
plågar. Melophagus communis.

FÅRLÅR, n. 3. Lår nf slagladt får, rått eller
till rnat tillagadt.

FÅROST, m. 2. 4) (ulan plur.; kollekt.) Ost,
beredd af fårmjölk. — 2) Så mycket af sådan
ost, som på cn gång blifvit formadt i ett ostkar.
En f.n Två f-ar.

FÅR PEL S, m. 2. (mindre brukl.) Huden med
vidhängande ullen på ett lefvandc far. Bör ej
förblandas med Fårskinnspcls. [-päls.]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free