Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förbundsfest ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
FÖRBUNDSFEST, m. 3. Fest, då stiftandet
af ett statsförbund firas.
FÖRBUNDSFÄSTNING, f. 2. Fästning,
gemensamt tillhörande ett statsförbund och af alla
dess medlemmar underhållen.
FÖRBUNDSFÖRSAMLING, f. 2. Församling
af fullmäktige från deltagarne i ett politiskt (stats-)
förbund. Tyska f-en.
FÖRBUNDSREGERING, f. 2. Regering, som
sköter ett statsförbunds gemensamma
angelägenheter. Tyska f-en.
FÖRBUNDSSTAD, m. 3. pl. — släder.
Sjelf-ständig, fri stad, som är medlem af ett
statsförbund. t. ex. Hamburg i Tyskland.
FÖRBUNDSSTAT. m. 3. Stat, som är
medlem af ett förbund (bem. 2, a).
FÖRBYGEL, fö’rby’gl, m. 2. pl. — byglar.
Bygel, framtill på en sadel.
FÖRBYGGA, fö’rby’gga, v. a. 2. I. Uppföra
hus, byggnad o. s. v. framför en annan. — Äfv.
Bygga for. — Förby g gande, n. 4.
FÖRBYGGA, förby gga, v. a. 2. H. (skeppsb.)
Bygga ny öfverdel på den gamla bottnen af ett
fartyg. F. ell skepp. — F. sig, v. r. Nedlägga
så stor kostnad på byggnadsföretag, att man
kommer på obestånd.
FÖRBYGGANDE, -by gg—, n. 4. Ny
öfver-dels byggande på den gamla bottnen af ett fartyg.
FÖRBYGGNTNG, -bygg-, f. 2. 4) Se
Förbyggande. — 2) Ny öfverdel på ett förbygdt
fartyg.
FÖRBYGGNAD, - by’gg-, m. 3. Se
Förbyggande.
FÖRBYTA, förby’ta, v. a. 2. (böjes som Byta)
4f I elak afsigt eller af misstag ombyta tvenne
föremål med hvarandra, så att det ena sedan tages
för det andra. F. barn. — Syn. Bortbyta,
För-vexla. — F. sig, v. r. o. F-s, v. d. Förändra
sig, förändras. Del onda kan f. sig, f-s i, Ull
godt. Hans lillslånd förbylte sig snarl. —
Syn. Se Ändra sig. — F. sig, v. r. (äfv.) Byta
sig till skada.
FÖRBYTANDE, n. 4. o. FÖRBYTNING, f 2.
Handlingen, då man förbyter; händelsen,
omständigheten, att något förbytes.
FÖR BÄ RA SIG, förbära, v. r. 3. (böjes som
Bära) Blifva alldeles uttröttad eller på något sätt
taga skada genom att bära för stor börda. Ordet
brukas föga.
FÖRBÄTTERLIG, a. 2. Som kan förbältras.
FÖRBÄTTRA, förbä’ttra. v. a. 4. Göra bättre,
försätta i bällre tillstånd, skick, vilkor,
omständigheter. F. en väg, ell hemman. F. sina
vilkor. Delta f-r icke saken. F. sill uppförande.
— Syn. Bättra, Upphjelpa, Bearbeta, Omarbeta.
— F-s, v. d. Blifva bättre. Hans helsa f-s
med hvar dag. Hans vilkor hafva på
scdna-re liden myckel f-ls. — Syn. Bättras, Bättra
sig. Taga sig, Förkofra sig. — F. sig, v. r. 4)
(i allmänhet) Blifva bättre. Den sjukes lillslånd,
vädrel, omständigheterna, ulsigterna ha
myckel f-l sig. Del f-r sig väl med liden. — Syn.
Bättra sig, Bättras, Vända sig till bättre. Taga
bättre vändning, Taga sig; (om sjuka) Komma på
benen, Komma sig, Taga sig. — 2) (i mor.
afseende) Blifva bättre i sin själ, öfvergifva fel, laster,
vanart. F. sig i sill uppförande. Den
vanartige gossen har nu f-l sig. — Syn. Bättra sig,
Rätta sig. Förbättra sitt uppförande.
FÖRBÄTTRANDE, n. 4. Handlingen, då man
förbättrar; händelsen, omständigheten, att någon
eller något förbättras.
FÖR 557
FÖRBÄTTRARE, m. 5. (mindre brukl.) En,
som förbättrar.
FÖRBÄTTRING, f. 2. 4) Se Förbättrande.
— 2) Se Bättring.
FÖRBÄTTRINGSMEDEL, n. 5. Medel,
hvarigenom person eller sak förbättras eller kan
förbättras.
FÖRBÖJA, fö’rbö’ja, v. a. 2. Böja någonting
så, att det kommer framför ett annat. — Äfv.
Böja for. — Förböjande, n. 4. o.
Förböjning, f. 2.
FÖRBÖN, fö’rbö’n, f. 3. 4) Bön, som man
ställer till en person, för att vinna dess
medlidande eller utverka nåd, förlåtelse för en annan.
Fälla f. hos någon för en vän. På hans f.
vill jag förlåta henne. — Syn. Bemedling,
Medling. — 2) Bön, som enskilt af en person eller
offentligt af en hel församling ställes till Gud för
en eller flera, som äro i behof af hans nåd, hjelp
och barmhertighet. F-er för en sjuk.
Församlingens Irogna f-er begäras för N. N., som är
ganska sjuk och svag. — 3) (teol.) F-en, den
akt af Christi öfverstepresterliga embete, i hvilken
han hos Fadren beder för nienniskorna.
FÖRDANS, fö rdånns, m. 3. (mindre brukl.)
Dans, som förutgår en eller flera andra.
FÖRDANSA SIG, fördannsa, v. r. 4. (mindre
brukl.) Genom för mycket dansande blifva alldeles
uttröttad eller på något sätt skada sig.
FÖRDANSARE, fö’rdännsare, m. 3. —
SER-SKA, f. 4. En, som dansar främst ibland flera
dansande.
FÖRDATERA, fö’rdatéra, v. a. 4. Se
Ante-dalera. — För daler ande, n. 4. o.
Fördatering, f. 2.
FÖRDEL, fö’rdél, m. 2. 4) (ursprungi.) Del,
lott, som vid skiftning någon äger att förut
erhålla af det hela, som skall skiftas, förutom den
lott, som vid skiftningen sedan tillfaller honom.
Brukas för denna bem. numera endast i det uti
lagen förekommande uttrycket F. i bo, d. v. s.
den rättighet, som man och hustru äga, att, ur
oskiftadt bo, när den ena maken aflidit, uttaga
/20 af boets lösören såsom sin förmånsrätt. Taga
f. säges ock ibland allmogen, när föräldrarne afstå
egendomen åt sina barn, emot vissa förbehåll
under sin återstående lifslid. — Syn. Förlott. —
2) a) Hvad som bringar nytta, vinst, nöje eller
njutning. Hafva stor f. af en affär. Helsa,
skönhet, rikedom äro stora f-ar. Draga,
hämta f. af något. Främja, befordra ens f-ar.
Han har haft mycken f. deraf. Del är Ull
min f. Saken är afgjord till min f. Söka
blott sin egen f. Jag söker dermed ingen
annan f. än att ... . Hvad f. har ni deraf?
Vända allt Ull sin f., draga nytta af allt. Tala
till ens f., på ett för honom gynnsamt sätt.
Vara klädd Ull sin f, så att ens utseende
derigenom vinner. Med f., adverbialt uttryck, sorn
betyder: med nytta, t. ex.: Delta brukas med f.,
med mycken f. — Syn. Förmån, Nytta, Gagn. —
b) Företräde, som man har framför någon, i ett
eller annat hänseende. Ni har den f-en
framför honom, att ... . Bibehålla, förlora,
missbruka sina f-ar. Taga f-cn af någon, så laga,
att någon förlorar det företräde, han förut ägt.
Gå ur sina f-ar, öfvergifva en gynnsam ställning,
ett gynnsamt läge; afstå från något, hvarigenom
man har företräde framför en annan. (Sjöt.) Få,
hafva f-en af vinden, komma, vara i lovart om
ett annat fartyg. — Syn. Se Företräde. — c)
Framgång i krig. Våra trupper hafva vunnit
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
