Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Föreställningssätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
FÖR
545
Framställning till någon af ogillande
anmärkningar rörande något, som han redan gjort, eller af
erinringar vid något, som han ämnar göra. Göra
någon f-ar för hans dåliga uppförande. Hans
beslut var fattad t; inga f-ar kunde beveka
honom all afstå derifrån. Milda, saktmodiga,
skarpa, allvarsamma f-ar. — Syn. Se
Förebråelse; äfv. Afrådan, Afstyrkande, Erinran. —
5) a) (log.) Uppfattning i medvetandet af något,
vare sig sant eller falskt, verkligt eller overkligt,
dels genom sinnena och inbillningen (Sinlig F.),
dels äfven genom förståndets verkningar (Andlig.
Intellekluel F.). F. uppkommer, ej allenast af
hvad man ser, hör, inbillar sig. ulan ock af
hvad man minnes, tänker, förslår. Dunkel f.,
då man ej riktigt kan skilja det i medvetandet
uppfattade från andra ting. Klar f., som man
har om enkla föremål, hvilka man väl kan skilja
från andra, men icke angifva deras skiljemärken,
t. ex. om färger, toner, smak. Oredig f., när
man väl kan skilja förernåleL ifrån andra, men
icke behörigen urskiljer dess kännetecken.
Tydlig f., när man icke allenast kan skilja
föremålet ifrån andra, ulan äfven uppgifva dess
kännemärken. — Obs. Föreställning bör i filosofisk
mening noga skiljas ifrån Begrepp (se d. o., 2).
— b) (i allmänt tal) Tanke. Del är min f., all
del skall lyckas, all del så förhåller sig. Göra
sig en dålig, falsk f. om en person. — Syn.
Begrepp. Idé, Tanke, Tro. Förmodan, Förhoppning.
föreställningssätt, n. 5. Det sätt,
hvarpå man föreställer sig något.
FÖRESVÄFVA, v. n. 4. Sväfva framför.
Bil-dadt efter det tyska vorschweben och brukligt
endast i fig. bemärkelse, t. ex.: Hennes bild f-r
mig beständigt, jag tycker mig beständigt se
henne för mina Ögon.
FÖRESYN, fö’resy’n, f. 3. Se Eflerdöme.
Vara en f. för andra. Ell sådanl
handlingssätt tjenar lill f. för alla. Taga någon lill f.
— Syn. Se Eflerdöme.
FÖRESÄGA, v. a. 2. (böjcs som Säga) 1)
(föga brukl.) Säga någon förut, hvad han skall
säga eller skrifva. — 2) Se Förutsäga. — Jfr.
Före sagd.
FÖRESÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla) 1)
(egentl.) Sälta framför. I denna bem. nästan
obrukligt. Man säger i dess ställe Sälla fö r ell.
fore. — 2) (fig.) a) Föreskrifva, ålägga. F
någon ett visst arbete på bestämd lid. — b) (om
tid) Förelägga, bestämma. F. någon viss lid. —
I denna bem. sällan brukligt. För begge de
sed-nare bem. nyttjas äfv. Sälta fö’re. — F. sig,
v. r. Fast bestämma sig till görande eller
låtande, i öfverensstämmelse med ett klart uppfattadt
mål. Jfr. Föresats. F. sig någol. Jag har
f-sall mig, all del skall ske. Han hade f-sall
sig all liga. Då f-salte jag mig all aldrig
mera tänka på den saken. — Man säger äfven
Sälla fö’re. — Syn. Besluta.
FÖRETAG, fö’retag, n. 5. Hvad man
företager eller förelagil. Ell vackerl, djerft, stort,
ärorikt, öfverdådigl. onyttigt, lönande f. Hans
f. lyckades väl. Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom: Handels-, Industri-, Näringsföretag,
m. fl. — Syn. Förehafvande, Försök, Tilltag.
FÖRETAGA, v. a. 3. (böjes som Taga) Börja
alt sälta i verket något, som man ämnar göra.
F. ett arbete, ell krig, en resa. F. ell mål, en
process, till ransakning och afgörande upptaga.
Lyckas i alll, hvad man f-ger. — Man säger
äfv. ofta i samma mening F. sig, l. ex. F. sig
ell arbete. F. sig att öfversälla en författare.
De hafva f-gil sig alt göra uppror. Stundom
nyttjas äfv. Taga fore o. Taga sig fö’re. — Syn.
Gripa sig an med. Börja.
FÖRETAGANDE, n. 4. 1) Handlingen, då
man företager; händelsen, omständigheten, alt
något företages. F. af ell arbete ell. ell arbetes
f. — 2) Se Företag.
FÖRETAGSAM. fö’relågsamm, a. 2. Som
ger-na inlåter sig i företag (handels- eller närings-).
En f. man. — Nytt ord, bildadt, för alt
motsvara det franska Entreprcnant och nästan allmänt i
bruk. — Syn. (äfv.) Tilltagsen, Spekulerande.
FÖRETAGSAMHET, f. 3. Egenskapen, att
vara företagsam.
FÖRETAL. fö’retål, n. 5. Hvad en författare
skrifvit i början af en bok, innan det egentliga
ämnet derför begynner, i afsigt alt gifva läsaren
nödiga upplysningar för bokens begagnande eller
stämma honom till ett fördelaktigt bedömande
deraf. Skrifva ell f. 1 f-el angifvet planen för
hela arbelel. — Syn. Förord, Förespråk.
FÖRETE, v a. 2. 4) Visa, framvisa,
framhaf-va. F. ell dokument, vittnen. F. sin fullmakt.
Staden f-dde en skön anblick. — Syn. Se Visa.
— 2) Anföra, framföra, framdraga. F. skäl. —
3) Medföra, innefatta. Denna plan f-r många
svårigheter. — F sig, v. r. (endast om sak)
4) Framträda, framställa sig, visa sig. En syn
f-dde sig nu, som ingen af de närvarande lätt
skall glömma. — 2) Framställa sig, förefalla,
förekomma. Dervid f-dde sig en ny, oväntad
svårighet. Alll som det f-r sig.
FÖRETEELSE, f. 3. Hvad som företer sig:
4) Någonting mindre vanligt, som föreier sig för
ens syn. En kornel är alllid en märkvärdig f.
— Bildar sammansättningen Naturföreteelse
(Naturfenomen). — Syn. Fenomen. — 2) Något för
menskligheten, för elt samhälle eller en enskilt
vigligt, betecknande, som inträffar. Franska
Revolutionen var en af historiens vigtigaste f-r.
— Syn. Se Händelse.
FÖRETEENDE, n. 4. Handlingen, då man
företer; händelsen, omständigheten, att något
företes. F. af skäl, villnen. Dokumenlers f.
FÖRETRÄDA, v. n. 2. Träda fram. F. för
rätta, för domstolen. F. och aflräda. —
Brukas mest i rältegångsstil. — V. a. 4) Gå
framför någon. Förekommer i denna bem. mest i
passiv, t. ex.: JAklågel f-ddes af klockaren.
Grefven, f-dd af en bctjenl. — Syn. Föregå. —
2) Vara någons föregångare i embele, syssla,
befattning, o. s. v. Den, som f-dde honom i
em-betet. — Syn. Föregå. — 3) F. ens ställe, vara
i ens ställe, förrätta tjensten för en annan.
FÖRETRÄDARE, m. 5. Den, som före någon
beklädt ell embete, innehaft syssla, befattning,
uppdrag, förrättat ett arbete, o. s. v. Hans f. i
embelel. Konungens f. i regeringen, på tronen.
— Syn. Föregångare.
FÖRETRÄDE, n. 4. 4) Tillåtelse att inträda
lill en furste eller annan hög person;
framträdande inför domstol, laga myndighet, o. s. v.
Konungen beviljade honom f. Han har fåll f.
hos kronprinsen. Parlerne fingo f. — Syn.
Audiens. — 2) (egentl.: Rättighet, alt gå före
någon) Rang framför annan person. Hafva f-t
framför någon. — 3) (fig.) a) Öfvervägande
förträfflighet, öfverlägsenhet i jemförelse med någon
annan, högre värde. Hafva f-l framför någon.
Taga f-l af någon, Öfverträffa honom. Gifva,
tilldela f-l, föredraga. — Syn. Försteg. — b)
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
