Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Företräderska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S46
FOR
FÖR
Bättre rättighet än en annan. n F. Ull köp. — c)
God egenskap, förmån, som någon har framför de
flesta andra. Den unge N. har många f-en:
godt hufvud, kunskaper, vett och bildning,
der-till rikedom, m. m. — Syn. Förmån, Fördel.
FÖRETRÄDERSKA, f. i. Qvinna, som
före-trädt någon i befattning, tjenst, ställning,
förrättning. o. s. v. — Syn. FÖregångcrska.
FÖRETRÄDESRÄTT, m. sing. Rättighet till
företräde.
FÖRETRÄ DESTVIST, f. 3. Tvist, rättegång
om företräde.
FÖRETRÄDESVIS, adv. Framför annat. F.
älska, lycka om Jag är f. af den tanken,
all ... . — Syn. Förnämligast,
Hufvudsakli-gast. Mest, Främst, Framför allt, Högre än allt
annat. Isynnerhet.
FÖREVARA, fö’revära, v. n. 3. (böjes som
Farn) Vara före, under behandling, afgörande;
vara föremal för undersökning, ransakning. Säges
isynnerhet om rättegångs- och embetsmål, m. m.
Målet, saken har ännu icke f-ril i ho fr ätten.
— Äfv. Vara fö’re.
FÖREVARANDE, a. 4. (egentl. part. pres. af
Förevara) Som är före, under behandling,
afgörande; äfv. ifrågavarande; äfv. närvarande,
nuvarande. Behandlingen af f. mål. 1 f. ämne är
han väl hemmasladd. — 2) Se Förcnämd.
FÖREVETANDE, n. 4. Vetskap, sorn man
förut äger om något, som skall hända till följe af
andras förehafvande. Del skedde med, ulan hans
f. — Syn. Vetskap.
FÖREVETTA, fö’revélta, v. n. 4. (Ind. pres.
Föreveller. Irnpf. Förevelle. Sup. Förevellal.)
Vara beskaffad, förhålla sig. Brukas nästan
endast i presens o. infinitiv. Dermed f-ller så,
all ... . Ehuru dermed må f. Allt som del
f-tler, allt som det faller sig, allt efter
omständigheterna. Vid så f-nde omständigheter, vid
så beskaffade o. — Ordet börjar föråldras. —
Syn. Se Förhålla sig.
FÖREVIGA, förä viga, v. a. 4. Göra, att
något aldrig slutar, varar i evighet, ganska länge.
Advokalknep f. processen. F. sill namn. sill
minne. — F. sig, v. r. Förvärfva sig, vinna
odödligt namn. — Part. pass. F-d brukas ofta
nästan adjektivt och betyder: Odödlig, som gjort
sig odödlig. Den f-de. — Förevigande, n. 4.
FÖREVISA, v. a. i. o. 2. 4) Visa något för
nagon. F. konststycken, vilda djur för
allmänheten. — 2) Framvisa, förete. F.
köpeafhand-lingen, sin fullmakt. — Syn. Se Visa.
FÖREVISANDE, n. 4. Handlingen, då man
förevisar; händelsen, omständigheten, att något
förevisas.
FÖREVISNING, f. 2. 4) Se Förevisande. —
2) Sjelfva tillfället jemtc dermed sammanhängande
omständigheter, då något (t. ex. konststycken,
vilda djur o. a. v.) förevisas. Under f-en hände,
alL. . . .
FÖREVITA, v. a. 4. Se Förebrå. —
Före-v i lande, n. 4.
FÖREVITELSE, f. 3. Se Förebråelse.
FÖREVÄNDA, v. a. 2. Se Föregifva. F.
sjukdomsförfall. F. något som skäl, orsak. —
För ev ändande, n. 4.
FÖREVÄNDNING, f. 2. 4) Handlingen,
omständigheten, alt man förevänder något. Han
gjorde del under f. af sjukdom. — 2) Hvad
som förevändes, föregifves. Del är blott en f.
af honom. Bruka, tjena till f. — Syn. Se
Fö-regifvande.
FÖRFALL, förfåll. n. 3. 4) (både egenlL o.
fig.) Fortskridande till fall, förderf. undergång.
Vara, råka, bringa t f. Luta till f., till
undergång. — Har i denna bem. icke plur. — Syn.
Ruin, Förstöring, Undergång, Förderf. Obestånd.
— 2) Inträffad händelse, omständighet,
hvarigenom man hindras ifrån något, som man eljest bort
göra, iakttaga. Hafva, få f. Han vur kallad
Ull rätten, men lät anmäla f. Laga f., som
af lagen godkännes. Bevis öfver laga /. Visa
laga f. — Syn. Se Hinder.
FÖRFALLA, förfalla, v. n. 3. (böjes som
Falla) 1) (både egentl. o. fig.) Fortskrida till fall,
undergång, förderf. Huset har mycket f-llil.
Romerska riket f-föll långsamt. Handeln,
nä-ringarne, sederna hafva i delta land f-llil. —
Med person till subjekt säges äfv.: F. i en last,
i ytterligheter, o. s. v., öfverlcmna sig ål o. s. v.
— Syn. Aflaga, Försämras. — 2) (fig. om person)
Aftaga i hull, helsa, krafter eller utseende; äfv.
i välstånd, anseende, yttre städning, o. s. v. Han
har myckel f-llil, sedan jag såg honom sist.
— Syn. Afmagra, Aflyna, Aftackia, Förlora sig,
Aflaga, Gå kräftgången. — 3) Icke mera vara
gällande, förlora kraft och verkan, upphöra. Efler
den föreskrifna tiden f-ller all talan. Denna
anmärkning, delta påstående f-ller af sig sjelft.
Låta en sak f., afstå från dess fullföljande. F.
under häfd, blifva underkastad häfd (jfr. Häfd).
— 4) Säges om panter, fordringar, vexlar m. m..
när tiden är inne till deras lösande, betalning.
Panten har redan f-llil till inlösen. Reversen,
vexeln f-ller om 14 dagar.
FÖRFALLANDE, n. 4. Händelsen,
omständigheten, att någon eller något förfaller. För
bem. 4 o. 2 af verbet Förfalla brukas vanligare
Förfall.
FÖRFALLEN, förfållänn, part. pass, af
Förfalla. Som förfallit (i alla bem., utom 3). F.
till slra/f, Ull krigstjenst, som gjort sig
skyldig till straff, försalt sig i tillstånd all nödgas
ingå i krigstjenst, tvungen att taga värfning.
Hans gods är f-et Ull kronan, är förverkadl och
tillfaller kronan. F. Ull böter, kommen i den
ställning, att man genom laga dom kan åläggas
att betala böter. — Brukas i vissa uttryck nästan
adjektivt. a) En f. byggnad. F-el tillstånd. —
b) F-et utseende, ansigle. — c) F. pant, vexel,
fordran.
FÖRFALLODAG, m. 2. Den dag, då pant,
vexel, revers o. s. v. förfaller eller förfallit.
FÖRFALLOLÖS, a. 2. Som sker ulan förfall.
F-l uteblifvande.
FÖRFALLOLÖST, adv. Ulan förfall. F.
utebli f va.
FÖR FALLOTID, m. 3. Den tid, då pant,
vexel, revers o. s. v. förfaller eller förfallit.
Nästan detsamma som Förfallodag.
FÖRFALSKA, förfållska, v. a. 4. 4) Olofligt
förändra någonting, så all det till innehåll,
beskaffenhet är annat eller sämre, än det borde
vara. F. ell testamente, elt dokument, en
dop-sedel, en orlofssedel. F. en bankosedel, genom
någon ändring åsätta den högre värde, än han
rätteligen äger. F. vigt, ändra den, så alt den
antingen haller Öfver eller under rätta vigten.
F. varor, svikligt behandla dem, så att de blifva
sämre till duglighet och värde, än de borde vara,
ehuru de hafva utseende af alt vara goda. F.
drycker, gifva sämre drycker smak af bälire, i
afsigt alt för sådana utgifva dem. F. mynl,
försämra mynt till dess inre värde. — F-d, part.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
