Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förnär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 FÖR
FÖRNÄR, fÖrnä’r ell. FÖRNÄRA, förnä ra, adv.
Allt för när. Kom mig ej f., blif mig ifrån
lif-vel; äfv. (fig.) våga ej att på något sätt, hurusom
helst, angripa mig. Göra någon f., förfördela. —
Skrifves äfven För när och vanligen alltid För
nära. Jfr. Nära.
FÖRNÄRMA, förnä’rrma, v. a. 4. 4) Se
Förfördela. 1. — 2) Se Förolämpa.
FÖRNÄRMANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon förnärmas. — 2) Se Förnärmelse.
— Adj. 4. (egentl. parL akt. af Förnärma)
Som innebär förnärmelse. F. tal. yttrande,
tillåtelser. — Syn. Sårande, Förolämpande.
FÖRNÄRMELSE, f. 3. Ord eller handling,
hvarigenom någon förnärmas. En svår f. —
Syn. Förnärmande, Förfördelande, Förolämpning.
FÖRNÖDEN, förnö’d’n, adv. (föråldr.) Af nöden.
Hafva, vara f. (Syn. BehÖfva, Rehöfvas).
FÖRNÖDENHET, förnö’d’nhél, f. 3. Sak, som
behöfves, är af nöden. Han hämtar alla sina
f-er ifrån Slockholm. — Bildar
sammansättningarna Krigs- och Hushållsförnödcnheter. — Syn.
Behof. Nödvändighetsvara.
FÖRNÖJ/k, förnöja, v. a. 2. 4) Göra, bereda,
förskaffa nöje. Omvexling f-jer mcnniskan. Del
f-jer sinnet, själen, öronen, ögonen, smaken.
— Syn. Se Roa. — 2) Göra nöjd, tillfredsställa.
F. sina begär. F. sina kredilorer, betala dem,
hvad de hafva att fordra. — F. sig, v. r.
Bereda sig. förskaffa sig nöje. F. sig med sång,
musik. — Syn. Se Roa sig.
FÖRNÖJANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
någon förnöjes.
FÖRNÖJD, a. 2. (egentl. part. pass, af
Förnöja) <) Sorn känner nöje, tillfredsställelse. Silla
(. och glad i goda vänners krets. — Syn. Se
Glad. — 2) Nöjd, belåten. Vara f. med sin
lott. Eli f-l sinne är bällre än rikedom. —
Syn. Se Nöjd.
FÖRNÖJDHET. f. 3. Se Förnöjsamhet.
FÖRNÖJDT, adv. Med ett förnöjdt sinne.
Lefva f.
FÖRNÖJ ELIG, se Förnöjlig.
FÖRNÖJELSE, f. 3. 4) Händelsen,
omständigheten. att någon förnöjes (i begge bem., men
isynnerhet bem. 2). a) Genom luslbarheter
sörja för någons f. — Syn. Förnöjande, Roande.
— b) Få sin f. Kredilorerncs f. — Syn.
Tillfredsställelse. — 2) a) (subjektivt) Nöje, som man
känner, erfar af, vid något. Utgör mellangraden
emellan Glädje och Tillfredsställelse. Finna sin
f. i något. — b) (objektivt) Hvad sorn väcker
känslan af nöje. Tillbringa sill lif i glada f-r.
— Syn. (för båda bem.) Se Nöje.
FÖRNÖJLIG, a. 2. 4) Sorn kan förnöjas
(bem. 2). tillfredsställas. Han är läll f., lätt att
förnöja. — 2) (föråldr.) Se Nöjsam. —
Förnöj-lig hel. f. 3. — Förnöjligl, adv.
FÖRNÖJSAM, a. 2. 4) Se Förnöjd (begge
bem). — 2) Se Nöjsam.
FÖRNÖJSAMHET, f. 3. Det hos någon
vanliga sinnestillstånd, alt man (inner sig nöjd och
belåten med sin lott, med hvad man har, med
hvad sorn fås, crhålles, med det närvarande. F.
dr en slor vinning, är bällre än rikedomar.
— Syn. Belåtenhet, Tillfredsställelse.
FÖR NÖT A, förnÖ’ta, v. a. 2. Brukas endast
i uttrycket F. liden, tillbringa den ulan nytta.
F. tiden i lällja, i nöjen, med lappri. —
För-nöl an de, n. 4. (Tidens f.)
FÖROLYCKAN DE, n. 4. Händelsen, att
fartyg eller personer förolyckas.
FÖR
FÖROLYCKAS, fö’roly’ckass, y. d. 4. 4) (om
fartyg) Förstöras af storm eller på annat sätt, till
sjös. Skeppel f-ades i Kallegal med man och
alll. — Syn. Gå i sank, i grund, Förlisa. — 2)
(om personer) Lida skeppsbrott. De f-ades i
Östersjön. — 3) (föga brukl.) Misslyckas. Kan i
denna bem. icke väl användas.
FÖROLÄMPA, förolämmpa, v. a. 4. (L
ver-unglimpfen) Tillfoga en oförrätt i ord eller
gerning, som är sårande för ens hederskänsla,
innefattar ett brott emot den aktning, man äger rätt
att fordra. F. någon med ord eller gerning. —
Syn. Förnärma, Skymfa, Såra, Slöta.
FÖROLÄMPANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon förolämpas. — Adj. 4. (egentl.
part, akt.) Som innefattar en förolämpning. —
Syn. Förnärmande, Skymflig, Sårande, Stötande.
FÖROLÄMPNING, f. 2. Oförrätt i ord eller
gerning, hvarigenom man bryter emot den
aktning, hvar och en anses äga rätt att fordra. Göra
sig skyldig till en f. emot någon. Tillfoga
någon en f. F. i ord, i handling. En svår,
grof f. — Syn. Förnärmelse, Förnärmande, Sky mf.
FÖRORD, förérd, n. B. 4) Vilkor, förbehåll.
Endast i uttrycket Med del f., t. ex.: Du skall
få låna boken, med det f., all du är rädd om
den. — Syn. Se Vilkor. — 2) Framställning i
tal eller skrift till en person, hvarigenom man
söker vinna dess ynnest för en annan, genom
lof-ordandc af dess förljenster, goda egenskaper,
duglighet, o. s. v., och vanligtvis för alt derigenom
utverka honom någon fördel. Gifva någon sill
f. Ull en syssla. Jag ber om dill f. hos herr N.
Ull erhållande af den lediga befallningen. Han
blef, på grcfve X. f., antagen. — Syn.
Rekommendation, Bemedling, Förbön. — 3) Se Företal.
— 4) (jur.) På förhand ingången
öfverenskom-melse. F. bryter lag. F. i äktenskap,
öfver-enskommelse, som göres skrifteligen, innan vigsel
sker, rörande makarncs giftorätt.
FÖRORDA, fö’rörda, v. n. 4. (föga brukl.)
Orda förut. — V. a. Med sitt förord (bem. 2)
söka verka hos en person till en annans förmån.
F. någon hos chefen för krigskollegium Ull
erhållande af en ledig syssla. — Syn.
Rekommendera, Tala för, Anmäla till det bästa. —
Förordande, n. 4.
FÖRORDNA, förå’rdna, v. a. 4. 4) Stadga
till allmän eller enskilt efterrättelse.
Regeringen har nyligen ulgifvit ell påbud, hvari f-s.
att ... . Tilldess annorlunda derom f-dt
varder. Den aflidne har i sill leslamente f-t,
all . . . . — Syn. Se Stadga. — 2) Föreskrifva
till bruk emot en sjukdom. F. ell medikament.
— Syn. Ordinera, Föreskrifva. — 3) Utnämna
till förrättande af de göromål, som tillhöra ett
enibele. en Ijenst, syssla, befattning. F. någon
Ull domare i ell mål, Ull styresman öfver
något, Ull en syssla, Ull granskning af ell
ärende. F. domare i ell mål. F. till förmyndare.
F. Ull arfvinge. — Syn. Se Utnämna.
FÖRORDNANDE, n. 4. 4) Handlingen,
hvarigenom något förordnas (bem. 4 o. 2). — 2) Hvad
sorn förordnas eller blifvit förordnadt: a)
Stadgande till allmän eller enskilt efterrättelse.
Regeringens f. Eli tcslamenlariskl f. — Syn. Se
Förordning. — b) Föreskrift. En doklors f. —
Syn. Se Ordination. — 3) a) Utnämning till
förrättande af de göromål, som tillhöra ett
embe-te. en Ijenst, syssla, befallning. Få f. all
föreslå en Ijenst under rätta innchafvarens
tjenst-ledijlut. — b) Sjelfva den skriftliga handling, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
