Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Försäkran ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 FÖR
till objekt) a) Gifva visshet, läkerhel (om nugot).
Denna traktat f-r oss om fred. — b) Med ord
påstå vissbeten af en sak. Jag f-r er, alt det
är sant. Man f-r, all en batalj blifvit
levererad. — Syn. Bedyra, Betyga — c) Förklara för
någon, all han kan fullkomligt förlita sig på en
sak. F. någon om sin erkänsla. Jag ber, all
ni försäkrar honom om min aktning. — F.
sig, v. r. 4) FörskalTa sig visshet om något.
Jag har f-l mig om, alt delta rykte är falskt.
— Syn. Förvissa sig. — 2) F. sig om någon:
a) Så laga, att man är säker om en persons
medhåll, tillgifvenhet, deltagande i något; b) Gripa,
fängsla, arrestera någon. Man säger äfv.: F. sig
om ens person. — F sig om något, sätta sig i
besittning af; förskaffa sig.
FÖRSÄKRAN, f. sing. indef. 4) Förklaring,
hvarigenom man gifver någon tillkänna, att han
med säkerhet kan tro eller lita på en sak.
Enligt hans f., har pesten ulbruslil i
Constanli-nopel. Emollag f. om min fullkomligaste
högaktning. — Syn. Försäkring. — 2)
Omständigheten, att man kan vara säker, viss om något.
Denna traktat ger oss f. om fred. — Syn.
Försäkring, Säkerhet, Visshet. — 3) Se
Försäkring, 2. — Har sammansättningarna
Brandförsäkring, Lifförsäkring.
FÖRSÄKRANDE, n. 4. Handlingen, då man
försäkrar (i alla bem. af v. a.).
FÖRSÄKRARE, m. 5. Se Assuradör.
FÖRSÄKRING, f. 2. 4) Se Försäkran, 4 o. 2.
— 2) Tryggande, betryggande. F-en af hans
lycka skall alltid vara milt högsta mål. — 3)
Se Assur ans.
FÖRSÄKRINGSANSTALT, m. 3. Se
Assu-ransbolag.
FÖRSÄKRINGSBEVIS, n. 5. eller
FÖRSÄKRINGSBREF, n. 6. Se Assuransbref.
FÖRSÄKR1NGSKONTOR,–––-kånntör, n. 6.
Se Assuranskonlor. [— contor.]
FÖRSÄKRINGSVERK, n. 5. SeAssuransbolag.
FÖRSÄLJA, försa Ilja, v. a. 2. (böjes som
Sälja) Föryltra genom säljning. Är varan f-såld
ännu? Nej, ännu är något gvar. F. en
egendom, elt bruk, ell hus. — Syn. Se Sälja.
FÖRSÄLJANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom något försäljcs.
FÖRSÄLJARE, m. S. -JERSKA, f. 4.
(mindre brukl.) Den, som försäljer.
FÖRSÄLJNING, f. 2. Se Försäljande. —
Syn. Afsalu, Salu, Afyttring, Afsättning, Afgång,
Åtgång.
FÖRSÄLJNINGSMAN, m. 5. pl. — män. Den,
som har uppdrag all försälja något. Brukas i
embets- och affärsstil.
FÖRSÄMRA, försä’mmra, v. a. 4. Göra sämre
(både i fysisk och andlig mening). — Syn.
Förvärra. — F. sig, v. r. o. F-s, v. d. Blifva
sämre. — Syn. Förvärras.
FÖRSÄMRANDE, n. 4. Omständigheten, att
någon eller något försämras.
FÖRSÄMRING, f. 2. 4) Se Försämrande. —
2) Försämradt tillstånd.
FÖRSÄNDA, försä’nnda, v. a. 2. Sända från
ett ställe till ett annat. Brukas mest i affärs- och
handelsspråket, om varor, saker, som forslas,
fraktas, o. d. — Syn. Se Sända.
FÖRSÄNDANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom något försändes.
FÖRSÄNDNING, f. 2. 1) Se Försändande.
— 2) Varor, som på en gång blifvit försända till
en och samma ort och person.
FÖR
FÖRSÄNKA, fÖrsä’nngka, v. a. 2. 4) Helt
och hållet sänka. F. fartyg, för all spärra
inloppet till en hamn. — Syn. Se Sänka. — 2)
(fig.) F. i, öfverdrifvet belasta, betunga med
något, uteslutande sysselsätta. Hans slöseri f-nker
honom i skuld. Denna händelse f-nkte honom
i djupa tankar, betraktelser, i en djup sorg.
— 3) F. en hamn, ell inlopp, genom att
försänka fartyg o. d. göra dem ofarbara, otillgängliga,
otjenliga för segelfart.
FÖRSÄNKANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom något försänkes (bem. 4 o. 3).
FÖRSÄNKNING, f. 2. 4) Se Försänkande.
— 2) Fartyg o. d., som blifvit försänkta, för alt
spärra farleden på ett ställe. Taga upp en f.
— 3) (tekn.) Konisk eller cylindrisk utvidgning
för ett skrufhufvud.
FÖRSÄNKNINGSBORR. m. 2. (tekn.) Borr,
som begagnas alt göra försänkningar (bem. 3).
FÖRSÄNKT, part. pass, af Försänka. Som
blifvit försänkt (i alla bem.). Elt f. fartyg Elt
f. inlopp. (Fig.) F. i djupa tankar. — Brukas
som artilleritcrm adjektivi i uttrycket: F. skoll,
då kärnlinien blifvit sänkt under vågplanet. Ett
skrufhufvud säges vara f., då’ det har sitt rum i
en försänkning (bem. 3) och ej står uppöfver ytan.
FÖRSÄTTA, fö’rsä’tta, v. a. 2. I. (böjes som
Sälla) Sätta framför. Brukas stundom i samma
mening som Förspänna, om hästar, t. ex.: Är
häslen f-salt? Är det f-satt ännu? — Äfv.
Sätta för. — Försättande, n. 4. o.
För-sältning, f. 2.
FÖRSÄTTA, försäTta, v. a. 2. II. (böjes som
Sälla) 4) Förflytta till ett annat ställe. (Bibi.)
F. berg. Strömmen hade f-sall skeppel 3 mil,
drifvit det 3 mil. — I denna mening nu nästan
obrukligt. — 2) Förflytta, bringa i ett annat läge,
tillstånd. F. någon i den belägenhet, alt han
måste bedja om nåd. F. någon i nöd, i
frihet, på fri fot, i sorg, bekymmer, i glädje, o.
s. v. — 3) Förslösa, onyttigt använda. F. sin
egendom. F. liden med lappri. — 4) F. ell
skepp, vålla, att ett skepp stöter på eller
strandar och går förloradt. — Syn. Sätta bort. — 5)
Uppblanda ett ämne med någon tillsats, som mer
eller mindre förändrar dess egenskaper. F.
silf-ver med koppar. F. vin med honung, kryddor.
FÖRSÄTTANDE, fÖrsä’ttannde, n. 4.
Handlingen. hvarigenom något försattes.
FÖRSÄTTARE, fö rsä ltare, m. 3. (tekn.) Del
på en svarfstol, som liar till ändamål att uppbära
och stödja svarfjernet, bestående vanligtvis af ett
jernstycke eller jernskodt trästycke, skapadt i form
af elt T.
FÖRSÄTTNING, försa ttninng, f. 2. 4) Se
Försättande. — 2) Fyrverkeripjes, som icke
af-brännes ensamt för sig, utan tjenar till att höja
och mångfaldiga verkan af andra pjeser.
FÖRSÖK, försö’k, n. 5. 4) Handling,
hvarigenom man försöker något. Göra elt f. Göra
f. med något. Göra ell f. till inbroll. Göra
ell f. emot någon, i fiendllig, angripande afsigt.
Göra f. på någon ell. något, göra någon, något
till föremål, hvarpå man försöker något. Göra
någol på f., försöka, om man kan lyckas dermed.
— Syn. Tillbud. — 2) Säges om de första
prof-ven af något, i konst eller vitterhet. Delta hans
första f. i måleri, i skaldekonst lofvar myckel.
— 3) Brukas som titel på vissa litterära arbeten.
F. till lärobok i geologien. F. till en
beskrif-ning öfver Sverige.
FÖRSÖKA, försö’ka, v. a. 2. 4) Anställa prof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
