Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Försökande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
med ett föremål, ett ämne, för att skaffa sig
kännedom om dess egenskaper eller visshet om,
huruvida de äro (jenliga för något visst afscdt
ändamål. F. en häst, en rock, en knif, en penna.
F. sin styrka, sina krafter på, emot någon.
F. ett medikament. F. ett botemedel på någon.
Säges äfv. stundom absolut, t. ex.: Jag vet ej,
om jag kan; jag har ej f-kl. — Har äfv.
person till objekt, t. ex.: Jag skall f. honom, så
får jag se, hvad han duger till. — Syn.
Pröfva, Pröfva, Bepröfva, Anställa prof med. — 2)
(mest absolut) Bemöda sig att göra, att lyckas
med något. Jag vet icke, huruvida jag kan
lyckas deri; jag har ej f-kl. F. att göra
något, alt gå, alt springa. Jag har f-kl all
öf-vertala honom. Säg icke, all någol är
omöjligt, förrän du f-kl. Det går alltid an all f.
Man säger äfv. i samma mening: F. på’, t. ex.:
Försök på, så får du se. Det går an all f.
på. — Syn. Bjuda till. Söka (att), Bemöda sig,
(pop.) Fresta. — 3) Pröfva lifvets skiftningar.
Han har myckel f-kl i verlden. — Syn.
Pröfva, Genomgå, Erfara, Bestå. — 4) Se Fresta, 2.
— F. sig, v. r. Försöka sina krafter, sin
duglighet, sin skicklighet, sin förmåga. Han har
f-kl sig i litet hvarje, både i konst, vitterhet
och vetenskap. — Syn. Göra försök.
FÖRSÖKANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon eller något försökes.
FÖRSÖKELSE, f. 3. (i kyrklig stil) Se
Frestelse, 3.
FÖRSÖKT, försö’kt, a. 4. (egentl. part. pass.
af Försöka) 1) Se Bepröfvad. Ell f. medel. —
2) (om person) Som försökt mycket i verlden. En
f. man. — Syn. Erfaren.
FÖRSÖRJA, försö’rrja, v. a. 2. 1) Sörja för
någons uppehälle. Han kan med svårighet f.
sin familj. Man bör ej gifta sig, förrän man
kan f. huslru. — Syn. Föda, Nära, Uppehålla.
— 2) F. en flicka, skaffa henne försörjning
genom giftermål. F. en son, skaffa honom
anställning, syssla, befattning, försätta honom i
belägenhet att kunna uppehålla sig sjelf. — F. sig, v. r.
Skaffa sig uppehälle (genom arbete). Hon f-jer
sig med all sy, med sömnad. F. sig med
renskrifning. — Brukas icke om embets- och
tjenstemän eller dem, som hafva något bestämdt
borgerligt yrke. — Syn. Föda sig, Lifnära sig.
FÖRSÖRJANDE, n. 4. Omständigheten, att
någon försörjes.
FÖRSÖRJARE, m. 5. (mindre brukl.) Den,
som försörjer någon. Åtföljes alltid af genitiv
eller pron. poss. Hela familjens f. Min, din,
hennes f.
FÖRSÖRJNING, f. 2. 1) Se Försörjande. —
2) Uppehälle. Skaffa en dolter f. genom
giftermål.
FÖRSÖTMA. försö’ttma, v. a. 1. Göra söt.
Brukas mest i lig. mening. Kärlek och vänskap
f. lifvet. — Syn. Se Förljufva.
FÖRTAGA, förtaga, v. a. 3. (böjes som Taga,
och sammandrages äfven i likhet med delta verb)
4) Hindra något att låta sig förnimmas, kännas,
erfaras, att verka eller trifvas. Bullret f-log
ljudet, så all han ej kunde höras. De ljusa
nätterna f. månens sken. Ogräset f-ger hvelet,
hindrar det att växa. — Syn. Dämpa, Qväfva. —
2) Komma något att upphöra, försvinna. Denna
salva f-lar värken. — Syn. Qväfva, Stilla,
Dämpa. — F. sig, v. r. Taga fel, misstaga sig, fela.
— Förtagande, n. 4.
FÖRTAGNING, f. 2. (mur.) Framskjutande
FOR 679
stenar i en mur till förbindning med en ny mur,
som man ämnar uppföra.
FÖRTAL, förtål, n. 5. 4) Osant tal,
hvarigenom någon förklenas. Skada någon genom f.
Det är bara f., ogrundad beskyllning.
Uppsål-ligl f. är Smädelse. — Syn. Baktalande,
Bak-dantande. Baktal, Förklenande. — 2) (fig.)
Menniskor, som förtala andra. Tysta f-el. F-el har
icke skonat honom.
FÖRTALA, förtåla, v. a. 1. o. 2. Tala illa
och hvad osant är om någon, för att stämma
andra emot honom. F. sin nästa. Hon f-r hela
verlden. — Skilnaden emellan Förtala och
Baktala är, att den, som förtalar, alltid säger hvad
osant är, hvaremot den, som baktalar, äfven
stundom kan säga sanning. — F. sig, v. r.
Genom oförsiglighet, glömska, råka att säga något,
som man gerna velat tiga med. —
Förtalande, n. 4.
FÖRTALARE, m. B. 4) En. som förtalar
eller förtalat någon. Åtföljes i denna bem. alltid
af genitiv eller pron. poss. — 2) Den, som är
fallen för och van att förtala andra. Del är en f.
FÖRTALSAM, a. 2. (mindre brukl.) Fallen
för att förtala andra. — Förlalsamhel, f. 3.
FÖRTAPPAD, förtåppadd, a. 2. (i kyrklig stil)
Som förblifver obotfärdig och således förlorad för
Guds riko. En f. syndare. — Syn. Förkastad,
Fördömd.
FÖRTAPPELSE, f. 3. (i kyrklig stil) En
förtnppad menniskas tillstånd.
FÖRTECKNING, förtcckninng, f. 2. Skriftlig
uppsats, der de särskilta styckena af en viss sort
äro upptecknade, för alt lättare kunna öfverse
dem alla. F. på böcker, varor, o. s. v. — Har
några sammansättningar, såsom: Bok-,
Varuför-teckning, m. fl. — Syn. Katalog, Lista, Uppsats,
Uppteckning.
FÖRTEGEN, förtèg’n, a. 2. neutr. — et. Som
tiger med det, som bör förtigas. — Skrifves af
somliga äfv. Förligen.
FÖRTEGENHET, f. 3. Egenskapen alt vara
förtegen. — Skrifves äfv. af några Förligenhet.
FÖRTENNA, förtenna, v. a. 4. o. 2. Med
ett tunt lager af tenn öfverdraga ytan af en
annan metall (vanligtvis koppar). F. kokkärl.
[— tena.]
FÖRTENNARE, m. 6. En, hvars yrke är att
förtenna kopparkärl. [— lenare.]
FÖRTENNING, f. 2. 4) Förfarandet, då man
förtennar. — 2) Tunt lager af tenn, hvarmed en
metallyta blifvit öfverdragen. [— tening.]
FÖRTHY, se Förty.
FÖRTID, fö’rti’d, m. sing. 4) (föga brukl.)
Den tid, som förut varit. F., samtid och
efler-lid. — 2) / f., adverbialt uttryck, som betyder:
för tidigt, för bittida. I f. mogen. Gammal i
f., förr än rätta tiden är inne.
FÖRTIDIG, fö’rti’digg, a. 2. Som sker,
inträffar för tidigt. F. mognad. F-t förstånd.
F. ålderdom.
FÖRTIDIGT, adv. Allt för tidigt, allt för
bittida. F. mogna, åldras. — Syn. I förtid.
FÖRTIGA, förti ga, v. a. 3. (böjes som Tiga;
har i part. pass. Förlegad) Tiga med något, ej
omtala, ej yppa. Jag vill uppriktigt bekänna
allt, ulan all f. någol. Della strider emol
hans pligt, att f. den fördel, han dcraf kunde
draga, .... för att icke tala om den fördel, Jcc.
En annan omständighet icke all f., icke lillf-ndes,
för alt icke tala om en annan omständighet. —
Syn. Lemna obemält. — Förtigande, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
