Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förtigen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38Ö FOR
FÖRTIGEN, FÖRTIGENHET, se Förtegen,
Förtegenhet.
FÖRTIMRA, förtfmmra, v. a. 4. (lekn.) F.
schakt, bekläda väggarna i ett schakt med
timmer, för att hindra rasning. F. ett skepp, aflaga
bordläggningen och, i stället för de skadade
timren, insätta nya.
FÖRTIMRING, f. 2. (tekn. 4) Handlingen, dä
man förtimrar. — 2) Timmer, hvarmed väggarne
i elt schakt blifvit beklädda; äfv. nya limmer,
som blifvit insatta i ett fartyg.
FÖRT J ENA, förtjä’na, v. a. 4. o. 2. 4)
För-värfva genom arbete, näring, handel. Huru
mycket f-r han med sitt arbete om dagen9 Han
f-r 2 r:dr. F. födan med arbete. Han f-r
10,000 r:dr om året på sin handel. Den
affären f-nle jag icke mycket på. Der något är
att f., håller han sig nog framme. Han har
f-nl vackert på mig, genom mitt arbete eller
genom köp, byte, affärer med mig. — Syn. Se
Förvärfva. — 2) Vara värd. F. beröm, lo for d,
tack af någon. Han har f-nt straff. Jag
sätter del värde på honom, som han f-r. Det
har jag ej f-nl af honom. — Syn. Förskylla.
FÖRTJENANDE, a. 4. (egentl. part. akt. af
För tj ena) Som innebär förtjenst. Brukas nästan
endast i teologisk stil.
FÖRTJENST, förtja nnst, f. 3. 4) a) Hvad
som man förvärfvar genom arbete, näring, handel.
Huru stor f. har han om dagen med sitt
arbete? Hafva god f. F-en är klen, dålig nu
för liden. — b) Tillfälle att förtjena (bem. 4).
Det är godl om f. i del yrkel. Få, skaffa sig
f. — 2) Rätt till erkänsla, tacksägelse, belöning,
som man genom sina handlingar förvärfval. Hafva
stora f-er om fäderneslandet, hafva gjort f.
stora tjenster. En man af ulmärkl f., som gjort
det allmänna utmärkta tjenster. Lönas efter f.,
såsom man förtjenl. Utan min f., utan att jag
förljent det. — Syn. Förskyllan. (Teol.) Chrisli
f., Cbristi på tillfyllestgörelsen grundade makt, att
göra dem saliga, som tro. — 3) God, sedlig
egenskap, som förljenar bifall, beröm. Del är en f.
hos honom, all han aldrig ljuger. Jag
räknar honom det Ull f, all han aldrig super
brännvin. Del är ingen f. all vara ärlig,
när aldrig tillfälle Ull frestelse gifves. — Syn.
Dygd.
FÖRTJENSTADEL, förtjä’nnståd’1, m. sing.
Adel, grundad endast på förtjenst. Jfr. Adel, 2.
FÖRTJENSTFULL, a. 2. Som förljenar
beröm, belöning. Ell f-l arbelc. — Syn.
Berömvärd, Lofvärd, Prisvärd.
FÖRTJENT, förtjä nt, a. 4. (egentl. part. pass.
af Förljena) 4) (om sak) Som blifvit förljent. F.
lön, straff. — Bildar sammansättningen
Välför-tjent. — Syn. Förskylld. — 2) (om person) a)
Som genom sina handlingar förljent tack eller
belöning af någon. Han har gjort sig väl f.
af fäderneslandet, af mig. — b) Som äger
för-tjenst (bem. 2). En f. man.
FÖRTJOCKA, förtjå’cka, v. a. 4. (föga brukl.)
Göra tjock.
FÖRTJUSA, förljusa, v. a. 2. Liksom genom
ett slags tjusningskraft väcka hos någon en
utomordentlig, hänryckande känsla af kärlek,
lillgif-venhet, nöje, beundran. Hon f-ser alla med
sina oförlikneliga behag. Detta skaldestycke
har alldeles f-st mig. — Syn. Tjusa, Förtrolla,
Hänrycka, Hänföra.
FÖRTJUSANDE, n. 4. Händelsen,
omständigheten, att någon blir förtjust. — Adj. 4.
FOR
(egenll. pari, akt.) 4) Utomordentligt skön,
behagfull. så att man förtjuser alla. Hon är f.
Säges äfv. i samma mening om sak, t. ex.: En f.
skönhet, växt. En f. liten hand, fot. En f.
musik, tafla. — Syn. Tjusande, Förtrollande,
Hänryckande, Hänförande, Underskön. — 2) (fam.)
Vid utomordentligt godt lynne. 1 går var hon
vid dåligt lynne, men i dag är hon f. —
Ad-verbialt säges ofta F. skön, vacker, god, o. s. v.,
i högsta grad skön, &c.
FÖRTJUSNING, f. 2. 4) Den känslorörelse,
som uppslår hos någon, som blir förtjust. Döm
om min f., när jag blef henne varse! — Syn.
Hänryckning, Hänförelse. — 2) Det tillstånd, då
någon är förtjust. Hans f. skall snart yå öfver.
Befinna sig i en salig f. — Syn. Sällhelsrus.
Hänryckning.
FÖRTJUSNINGSFEBER, m. 2. pl. — febrar.
(fig. fam.) Öfverdrifven, oförnuftigt uppstegrad
beundran. F-n smittar lätt dem, som hafva
mycken känsla ulan motsvarande förstånd.
FÖRTJUST, förtjust, a. 4. (egenll. pari. pass.
af Förtjusa) 4) I högsta grad betagen af kärlek,
nöje, njutning, beundran. Han är f. i henne.
Vara f. i ell musikstycke. — Syn. Se Kär. —
2) (fam.) Jtlersl glad. Jag är alldeles f. öfver
denna glada nyhet. — Syn. Se Glad.
FÖRTONA SIG, förtöna, v. r. 4. (sjöt.) Säges
om land, då det för seglaren synes uppstiga vid
horisonten.
FÖRTONING, f. 2. (sjöt.) Utseendet af en
kuststräcka, som synes för en seglare uppstiga
vid horisonten.
FÖRTOPP, fö’rlå’pp, m. 2. (mest i bestämd
form) Spetsen af öfversta stången på elt fartygs
förresning. Föra flagg på f.
FÖRTORKA. fÖriArrka, v. a. 4. Göra
alldeles torr. Säges om organiska kroppar, isynnerhet
växter, samt ämnen och föremål, som äro
genomträngda af vätskor. Stark hetta f-r alla växter,
f-r Ull och med menniskans och djurens
kroppar, om de ej få stilla sin törst. Solhettan
f-r jorden. — V. n. o. F-s, v. d. (om vaxter
och sådana ämnen, som kunna genomträngas af
vätskor) Helt och hållet torka, så att inga safter
eller vätskor finnas qvar. Många träd hafva
f-l af den starka hettan. — Part. pass. F-d
brukas nästan adjektivt i vissa uttryck, L ex.:
F-e träd, gvislar, grenar, o. s. v. — Säges äfv.
stundom i fig. mening, t. ex.: Ett f-l hjerta,
ulan känsla, kär lekslöst. — Förtorkande,
n. 4. o. Förtorkning, f. 2. (båda för v. a. o.
v. n.).
FÖRTRAF, fö’rtråv, m. 3. pl. — trafver. (L
Vorlrab) Se Förtrupp. — Brukas om kavalleri.
FÖRTRAMPA, förtråmmpa, v. a. 4. 4) Helt
och hållet nedtrampa. — 2) (fig.) Helt och hållet
tillintetgöra, undertrycka. Denne tyrann f-r sill
folk. Del är all f. menniskans heligaste
rättigheter. — Syn. (för begge bem.) Trampa under
fölterna. — För trampande, n. 4. o.
För-trampning, f. 2.
FÖRTRET, förtret, m. sing. 4) Hög grad af
ovilja eller olust öfver något, som strider emot
vår böjelse eller önskan. Lida f. af någon.
Få, hafva, ådraga sig f. Hafva mycken f. för
ens skull. Göra en någon f., orsaka honom den.
Göra något en Ull f., med afsigt att förtreta
honom. Er, honom Ull f. skall jag ändå göra
del. I f-en, under inflytelse af denna känsla.
Del gjorde han i f-en. Till min stora f. blef
del ingenting af med alltsammans. — Syn. Se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
