- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
581

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förtreta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FOR

Harm. — t) Händelse, som orsakar förtret.
Hvilken f.! hon slog omkull sig i smutsen.

FÖRTRETA, förtreta, v. a. 4. (af Förhyla)
Orsaka förtret, göra förtret. F. någon genom
sin dumhet, med sina upptåg. Detta kalla
emottagande f-de honom mycket. Brukas äfven
oha impersonelt, t. ex.: Del f-r mig all höra
sådant prat. — Syn. Se Förarga. — F. sig,
v. r. o. F-s, v. d. Erfara känsla af förtret. F.
sig öfver något. F-s på någon. — Syn. Se
Förarga sig.

FÖRTRETAD, part. pass. Som blifvit
förtretad. — Brukas adjektivt i bem. af: Vred, ond,
förtörnad, t. ex.: Jag är f. på honom, för del
all han aldrig låter mig vara i (red.

FÖRTRETLIG, a. 2. i) Som orsakar förtret.
En f. menniska. F. min. F-a ord. Hvilken
f. händelse! — Syn. Förarglig, Ledsam,
Obehaglig, Tråkig. Stygg. Försmädlig.

FÖRTRETLIGHET, f. 3. Egenskapen att
vara förtretlig. — 2) Förtretlig händelse. — Syn.
Förtret. Förargelse, Ledsamhet, Obehaglighet.

FÖRTRO, förtrö, v. a. 2. i) Under
tysthetslöfte yppa något för en person. F. någon en
hemlighet. F. någon sin ställning, sina
affärer, sina angelägenheter. — Syn. (mindre väl)
Anförtro. — 2) Se Anförtro, 1 o. 2. Brukas i
denna bem. mindre väl än detta ord. — F. sig,
v. r. F. sig till någon: a) Gifva någon
förtroende af en sak; b) Gifva någon sitt förtroende (i
allmänhet); c) Förlita sig på någon.

FÖRTROENDE, förtröännde, n. 4. 4)
Öfver-tygelse om en persons trohet, om dugligheten,
tjenligheten, nyttan, tillvaron af en sak, eller om
framgången af ell företag. Hafva, hysa, sälla
f. lill någon. Hafva f. lill en persons
redlig-hel. Han åtnjuter myckel f. af alla, som
känna honom. Hans uppgifter förljena mycket f.
Hans ansigle inger f. Jag sätter mycket f. lill
denna plan. Hafva myckel f. lill sig sjelf.
Falla f.Jör någon. I f. till din godhet tar
jag mig friheten &c. — Syn. Förtröstan, Till—
försigt, Lil, Tillit. — 2) Yppande af något för en
person, under tysthetslöfte. Göra en f. af något.
Säga en något i f. I f. sagdl, vanligt uttryck,
när man för en annan yppar något, som man vill
att han skall tiga med, t. ex.: / f. sagdl, är han
nära bankrutt.

FÖRTROENDEPOST, förtröänndepå^st. m. 3.
Embcte, syssla, hvars inncbafvare tillsättes
omedelbart af konungen och kan af honom när som
helst, utan dom och ransakning. entledigas.

FÖRTROENDESYSSLA, f. 4. Se föreg. ord.

FÖRTROENDEUPPDRAG, n. 5. Uppdrag,
hvarvid man fullkomligt förtror sig till den
persons duglighet och rättskaffenshet, som erhållit
detsamma.

FÖRTROGEN, förtrögänn. a. 2. neutr. — et.
4) Som åtnjuter en persons fulla förtroende, får
del af alla hans hemligheter, och lillhandagår med
råd och dåd i vigtiga angelägenheter, helst sådana
som fordra hemlighet. En f. vän. — Brukas
äfv., både för m. o. f., substantivt, t. ex.: Hafva
en f. Erik XlV:s f-gne, Jöran Person. — 2)
F. med, väl kunnig, hemmastadd uti. Göra sig
väl f. med ell ämne. — Syn. Familier,
Förtrolig.

FÖRTROLIG, förtröligg, a. 2. 4) (om person)
a) Som^ umgås med någon fritt och otvunget, utan
krus, såsom man är van alt lefva med dem,
hvilka* tillhöra ens familj. Vara, visa sig f. emot
någon. Vara f. vän med någon. De äro

FOR 581-

*



mycket f-a. Del är en af hans f-aste vänner.
— Syn. Familier. — b) (fig.) F. med något, väl
kunnig, hemmastadd dcri. Han är väl f. med
kemien. Göra sig f. med en sak. Vara
myckel f. med andan af ell språk. — 2) (om sak)
a) Som uttrycker, röjer, tilikännagifver
förtrolig-het. F-t umgänge, tal, samtal, ord, uttryck,
lillkännagifvande. Samtalet tog en f.
vändning. Lefva på f. fot med någon, förtroligt
umgås med honom. — Syn. Familier. — b) (fig.)
Väl bekant, känd. Den mannens drag äro mig
myckel f-a. Dessa sanningar börja nu alt
blifva f-a för något hvar.

FÖR TROLIGEN, adv. Se Förtroligt.

FÖRTROLIGHET, f. 3. Förhållandet,
omständigheten, att man lefver förtroligt med någon.
Del råder stor f. emellan dem. De lefva i
mycken f. med hvarandra. Visa någon
mycken (. — Syn. Familiaritet.

FÖRTROLIGT, adv. På ett förtroligt sätt,
med förtrolighel. F. umgås med någon. — Syn.
Familiert.

FÖRTROLLA, förtra Ila, v. a. 4. 4) Genom
trolleri utöfva någon skadlig och oförklarlig
verkan på menniska, djur eller ting. I äldre lider
troddes, alt hexor och hexmäslare kunde f.
menniskor, så all de blefvo förvandlade eller
undergingo någon annan underbar förändring.
— Syn. Förhexa, Förgöra. — 2) (fig.) Väcka en
utomordentlig känsla af kärlek, hängifvenhet,
njutning, nöje. Hon har alldeles f-t honom med
sitt älskvärda väsende. Den sköna musiken
f-de alla. — Syn. Tjusa, Förljusa, Hänrycka,
Hänföra, Förhexa. — Part. pass. F-d nyttjas
Äfven adjektivt, och betyder då: a) Som genom
trolleri blifvit gjord obrukbar. Jag tror, all
bössan är f. — Syn. Förgjord, Förhexad. — b)
Genom trolleri tillvägabragt, framkallad. Ett f-l
slolt. En f. trädgård.

FÖRTROLLANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon eller något förtrollas. — Adj. 4.
Se Förtjusande. — Adverbialt säges äfv. F. skön,

FÖRTROLLNING, f. 2. 4) Se
Förtrollande, n. — 2) Förtrolladt tillstånd. Befria någon
ifrån f. Lösa ur f. — Syn. Förhexning. — 3)
Se Förljusning, 2.

FÖRTROPP, FÖRTROPPAR, se Förtrupp,
Förtrupper, som numera allmännare brukas.

FÖRTRUPP, fö’rtrüpp, m. 3. Trupp, som
tågar före en här eller större Iruppafdclning.
Ordet brukas mest i plur. (t. Vorlruppen) och
betyder då: De trupper, som gå främst emot
fienden framför en här, beslående af hela
avantgardet, jemle sidopatruller, tiraljörcr och
flan-körer. Skrifves af somliga Förtropp,
Förtroppar.

FÖRTRUTEN, förtrülänn, a. 2. neutr. — et.
Se Förlrylsam.

FÖRTRUTENHET, f. 3. (mindre brukl.) Se
Förtrytsamhel.

FÖRTRYCK, fÖrtry’ck, n. sing. Förhållandet,
omständigheten, att någon förlryckes. Lida f.

FÖRTRYCKA, förtry’cka, v. a. 2. Belasta
(undersåter, underhafvande, styrda) med för stora
bördor (skatter, arbeten, scrvituter, m. m.). De
mäktige f. ofta de svage. En furste, somf-cker
silt folk. En godsägare, som f-cker sina
underhafvande.

FÖRTRYCKANDE, n. 4. Förhållandet,
omständigheten, att någon förtryckes.

FÖRTRYCKARE, m. 3. Den, som förtrycker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free