Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förtryta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
FOR
FÖR
FÖRTRYTA, förlry’ta, ▼. a. o. impers. S.
(böjes som Tryta) Känna förtrytelse öfver. Brukas
för det mesta impersonelt. F. nugot. Han f-tröl
att ej få ådagalägga sill nil. Del f-ler mig,
all jag glömt dej. Icke låta sig f., ej af
förtrytelse, harm låta afskräcka sig, icke låta sig
bekomma, hålla god min. — Syn. Harmas,
Förargas, Förtreta sig.
FÖRTRYTELSE, f. 3. Missnöje öfver en
verklig eller förment oförrätt. Känna f. öfver
något. — Syn. Harm, Förtrutenhet, Förtret,
För-trytsamhet.
FÖRTRYTSAM, a. 2. Som känner förtrytelse
öfver något. Vara f. öfver något. — Syn.
Harmsen, Förtruten, Förtretad, Förargad.
FÖRTRYTSAMHET, f. 3. Se Förtrytelse.
FÖRTRÄFFLIG, förlra ffligg, a. 2. Som
öf-verträffar de flesta af sitt slag, har en ganska hög
grad af godhet, fullkomlighct, duglighet. Säges
både om person och sak. F. menniska, bok. —
Syn. Se God.
FÖRTRÄFFLIGHET, f. 3. Egenskapen att
vara förträfflig. — Syn. Se Godhet.
FÖRTRÄFFLIGT, adv. o. int. På ett
förträffligt sätt, ganska bra. Läsa, skrifva f. Såf.!
— Syn. Se Väl.
FÖRTRÄNGA, förträ’nnga, v. a. 2. (föga
brukl.) Undantränga.
FÖRTRÄNGNING, f.2. (farm.) SeUrträngning.
FÖRTRÖSTA, förtrö’ssta. v. n. 4. Sätta sitt
hopp och sin lil till person eller sak. Åtföljes
alltid af prep. på. F. på någon, något. F. på
Gud. F. på sina rikedomar och sin lycka. —
Syn. Se Lila. — Part. pres. F-nde brukas ofta
adjektivt och betyder då: Som har förtröstan.
Ell f. sinne.
FÖRTRÖSTAN, f. sing. indef. Hopp och lit,
som man sätter till person eller sak. Sälla sin
f. på, till någon. Jag har den f. till din
godhet, all du hjelper mig i delta svåra fall. —
Syn. Se Lil.
FÖRTRÖSTANSFULL, a. 2. Som har
mycken förtröstan. F-l hjerla, sinne. — Syn.
Tillitsfull, Förtröstande.
FÖRTRÖTTAS, förtrö’ttass, v. d. 4. (föråldr.,
bibi.) Blifva alldeles trött.
FÖRTULLA, förtülla, v. a. 4. Betala tull för
en vara och derigenom erhålla tillstånd att införa
densamma. — För tullande, n. 4. o.
För-lullning, f. 2.
FÖRTUNNA, förtünna, v. a. 4. Göra tunn,
tunnare. Värmen f-r luflen. — Förl
unnande, n. 4. o. Förlunning, f. 2.
FÖRTVIFLA, förtvfvla, v. n. 4. 4) Känna
högsta grad af ångest, i förening med fullkomlig
hopplöshet oro ett bättre tillstånd och öfvertygelse
om ens oförmåga att längre kunna uthärda.
Alen-niskan bör aldrig f. F. om något, ej hafva
hopp om framgången af en sak, o. s. v., t. ex.:
F. om en sjuk persons vederfående. — 2) (fam.)
Erfara ytterlig sorg, harm, förtrytelse.
FÖRTVIFLAD, a. 2. 4) (om person) a) Som
är i förtviflan. Hon är f. öfver sin sons död.
— b) 1 högsta grad ledsen öfver något. Jag är
f. öfver all hafva låtit er vänta så länge. —
Syn. Se Ledsen. — c) (fam.) Oförbätterlig. En f.
spelare. — d) I högsta grad öfverdådig, som
ingenting frågar efter. En f. slagskämpe. — 2)
(om sak) a) Egnad att ingifva förtviflan. Befinna
sig i en f. belägenhet. — Syn. Se Svår. — b)
Ingifvcn, förestafvad af förtviflan. En f. ulväg.
Btt f-l beslut.
FÖRTVIFLADT, adv. (fam.) I allra högsta
grad. Vara f. kär. — Syn. Se Ganska.
FÖRTVIFLAN. f. sing. indef. 4) Högsta grad
af ångest i förening med fullkomlig hopplöshet
om ett bättre tillstånd och Öfvertygelse om ens
oförmåga att längre kunna uthärda. Vara i f-,
förtvifla. Falla, råka i f, blifva förtviflad.
Bringa, sälta i f, göra förtviflad. Full af f.
Han dödade sig af f. — 2) Ytterlig sorg, den
man ej försöker alt bekämpa. Denna nyhet
störtade honom i f. — Syn. Se Sorg. — 3) (genom
öfverdrift) Högsta grad af ledsnad Öfver något.
Jag är i f. öfver all icke hafva kunnat
uppfylla er önskan. — Syn. Se Ledsnad. — 4)
Hvad som orsakar djup sorg, ledsnad. Denne
elaka menniskas lycka är alla goda
menni-skors f. — 5) Säges om det, som är så ytterst
förträffligt, att ingenting jemförligt kan
åstadkommas. Homcri Iliad är alla poeters f.
FÖRTVINA, förtvfna, v. n. 4. Småningom
förlora lifskraft genom yttre eller inre skadlig
inverkan derpå. Säges om växter. Blommorna f.
af torka. — Förtvinande, n. 4.
FÖRTY, förty’, konj. 4) För den orsaken 8tl.
Del blir ingenting af, f. han vill icke. — 2)
Icke f., icke desto mindre. Brukas numera oftast
i skämtsam stil. [Förthy.]
FÖRTYCKA, förty’cka, v. a. 2. Illa upplag».
Brukas vanligen absolut. Jag hoppas, ni icke
f-cker, att jag tar mig friheten göra en liten
anmärkning. — Syn. Se Alisslycka.
FÖRTYCKE, fö’rtycke, n. 4. Se Förkärlek.
FÖRTYDA. förty’da, v. a. 2. Med afsigt illa
uttyda. (Alisslyda sker utan afsigt.) F. ens ord,
meningen af ens ord. — Syn. Förvända, Tyda
till det värsta. — För ty dande, n. 4. o.
Förty dn in g, f. 2.
FÖRTYDLIGA, förty’dliga, v. a. 4. Göra
tydligare. F. ett uttryck, meningen af något- —
Nytt ord, temligen allmänt brukligt.
FÖRTYNGA, fÖrty’nnga. v. a. 2. 4) Göra
tung, tyngre. — 2) (fig.) Göra sömnig, trög och
olustig, tung på foten. — For tyngande, n. 4.
o. Förlyngning, f. 2.
FÖRTYNNING, förty’nninng, f. 2. (skepp.;
t-Verleuning) Se Back, Skans.
FÖRTYSKA, förly’sska, v. a. 4. (skämlv.)
Vanställa genom slafvisk eflerapning af tysk smak,
genom germanismer eller så kalladt lyskeri. —
För ty skning, f. 2.
FÖRTÄCKT, förta ckt, a. 4. (egentl. part. pass.
af obrukliga verbet Förtäcka) Ej uttryckt, ulan
blott antydd. Aled f-a ord. F. beröm, klander.
— Syn. Förstucken.
FÖRTÄLJA, förtä’llja, v. a. 2. Impf. Förtäljde
(föråldr. Förlalde). Sup. Förtäljt (föråldr. Förtal^
Muntligen framställa förloppet af något, som
tilldragit sig. — Syn. Se Berätta. —
Förtäljande, n. 4.
FÖRTÄNKA, förlä’nngka, v. a. 2. Tänka illa
om en person för något. F. en för något. Del
kan ingen f. honom för.
FÖRTÄNKSAM, förtänngksåmm, a. 2. 4) Som
väl tänker för sig, innan man företager något. —
2) Som är van alt noga tänka på allt, hvad man
väntar eller vet skola inträffa, ske, göras, för all
derefter rätta sitt förhållande.
FÖRTÄRA, fÖrtä’ra, v. a. 2. 4) Njuta mat
och dryck. (Äta säges endast om mal.) Jag
har ingenting f-r t sedan t går. — Syn. Se
Äta. — 2) (fig.) a) (om eld) Förstöra, förbränna.
Eldslågan f-rde allt, der hon for fram. — &)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
