Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förtärande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
Göra, all någon aftynar. Sorgen f-tär honom.
F-s af sorg. — Syn. Fräta.
FÖRTÄRANDE, n. 4. Handlingen eller
verkningen, hvarigenom någon eller något förtäres.
FÖRTÄRING, f. 2. 4) Se Förtärande. — 2)
Mal och dryck, som förtäres. Betala sin f. på
ett värdshus. — 3) (fyrv.) En raketladdnings
qvantitet uppöfver tenen.
FÖRTÖJA, förtö’ja. v. a. 2. 4) (mindre brukl.)
Se Uttöja. — 2) (sjöf.) Faslgöra (fartyg, o. s. v.)
medelst starka tåg, sorn fästas vid ankare,
dyk-dalber eller land. Ligga f-jd. —
Förtöjande, n. 4. o. Förtöjning, f. 2.
FÖRTÖRNA, förtö’rna, v. a. 4. (t. erzürnen,
af Zorn, vrede) Göra vred, ådraga sig ens vrede.
F. någon genom elt oskickligt beteende.
Israe-literne f-de Gud genom sill afguderi. — Syn.
Se Förarga. — F-s, v. d. Blifva vred. F. på
någon för en sak. — Part. pass. F-d brukas
nästan adjeklivt, i bem. af: Vred, ond, uppbragt,
t. ex.: Vara f. på någon.
FÖRTÖRNELSE, f. 3. Vrede. Brukas mest
i biblisk och kyrklig stil.
FÖRTÖRSTA, förlö‘rrsta, v. n. 4. (föga brukl.)
Uppgifvas, omkomma af törst.
FÖRUNDERLIG, förünnd’rligg, a. 2. Som
väcker, orsakar förundran. En f. mcnniska,
händelse, kar akter. F-l uppförande, beteende. —
Syn. Se Besynnerlig, 3. — För un derlighel,
f. 3. — FÖrunderligt, adv. o. int.
FÖRUNDRA, förünndra, v. a. o. impers. Sätta
i förundran. Din djerfhet f-r mig på del
högsta. Det f-r mig, all du kan säga så. F-r
del er? — Syn. Se Förvåna. — F. sig, v. r.
Inlagas af, erfara en känsla af förundran. F.
sig öfver något. — Syn. Se Förvåna sig.
FÖRUNDRAN, f. sing. indcf. Den egna känsla,
som uppkommer, då något oförväntadl inträffar,
och förståndet icke genast klart inser
sammanhanget emellan dess orsak och verkan. Min f.
der-öfyer var ganska stor. Till allas stora f.
gjorde han motsatsen af hvad man hade
väntat. Sätta i f. Falla, stanna i f. öfver något.
— Syn. Undran. Förvåning, Bestörtning,
Häpnad, Häpenhet, öfverraskning.
FÖRUNDRANSVÄRD, a. 2. Egnad att väcka
förundran. En f. händelse. — Syn. Förunderlig,
Märklig, Märkvärdig. — Förundransvärdl,
adv. o. int.
FÖRUNNA, förunna, v. a. 4. o. 2. Af gunst
och nåd tilldela eller låta behålla. Begeringen
har f-t honom privilegium på denna
uppfinning. Om Gud f-r mig helsan. — Syn. Se
Gifva.
FÖRUT, förüt, adv. 4) Betecknar, alt en
handling sker förr i tiden, än en annan. Gå f.,
du, jag kommer efter. Fara, komma f.. före
någon annan. En timma, en månad f., innan
något annat tilldragit sig, blifvit gjordt. Dagen,
år el f. skedde del. Långt f. Vara f., hafva
gålt, ridit, åkit &c. före någon annan; äfv. hafva
hunnit före någon i arbete, förrättning, studier,
o. s. v. Skicka någonting f. Vela, säga,
bestämma f., innan något sker eller göres.
Betala, laga f., före den fastställda, rätta tiden. Med
hufvudet, föllerna f, uttiycker, att man låter
hufvudet, fötterna komma före den öfriga delen
af kroppen. — Syn. Före, I förhand, I förväg.—
2) På ett föregående ställe i bok, skrift, o. s. v.
Vi hafva f. i denna bok omnäml delta
förhållande. — Syn. Ofvan, Ofvanföre.
FÖRUT, fö’rül, adv. Se För ul (under För, m.).
FÖR 585
FÖRUTAN, förèlann, prep. 4) Utan. F. mig,
honom. Följer vanligen efter sin kasus. Jag
kan nog vara honom, det f. — 2) Se Förutom.
F. del alt ... .
FÖRUTBESTÄMMELSE, förülbestämmällse,
f. 3. Se Prædeslinalion.
FÖRUTFATTAD, förülfåttadd. a. 2. Som på
förhand utan tillräcklig grund blifvit antagen som
sann. F. mening, fördom. F. tanke om någon.
FÖRUTGÅ, förutgå’, v. n. 2. (böjes som Gå)
Se Föregå.
FÖRUTGÅENDE, part. pres. brukadt som
adjektiv. Se Föregående.
FÖRUTOM, förülåmm, prep. Utom.
Alltsammans, f. en liten del. F. det, se Dessutom.
F. del, all . . . ., dcrtill kommer, att ... .
FÖRUTSE, förütsé, v. a. 2. (böjes som Se)
Ifrån närvarande tecken och orsaker sluta till
framlida händelser. Jag f-såg, all del skulle bli
fult väder. — Syn. Förese.
FÖRUTSEENDE, n. 4. 4) Den förståndets
handling, hvarigenom det förutser. — Syn.
Fö-reseende. — 2) (teol.) Den akt af Guds förstånd,
genom hvilken Gud vet hvad, som hörer till
omsorgen om den skapade verlden.
FÖRUTSPÅ, förütspå’, v. a. 2. Se Förespå,
4 o. 2. — Förutspående, n. 4.
FÖRUTSÄGA, förhtsä’ga, v. a. 2. (böjes som
Säga) På förhand säga, tiilkännagifva något, som
skall bända. Han f-sade Napoleons fall, att
Napoleon skulle falla. — Syn. Förespå.
FÖRUTSÄGELSE, förutsa gellse (i dagligt tal
förulsä’jällse), f. 3. 4) Händelsen,
omständigheten, alt man förutsäger något, att något
förutsä-ges. — Syn. Förespående. — 2) Innehållet af
hvad som förulsäges. En hotande f. Jag tror
ej på denna f. — Syn. Spådom.
FÖRUTSÄTTA, förutsä tta, v. a. 2. (böjes som
Sälla) Antaga något såsom sant, för att deraf
draga en slutsats. Hvad ni f-tler, är föga
sannolikt. Lålom oss f., all ... . F. något, som
aldrig kan inträ/fa. — Syn. Antaga, Ponera,
Supponera. — Part. pass. F-sall brukas
stundom absolut och betyder då: Låtom oss
förutsätta, om man förutsätter, t. ex.: F., all denna
händelse inträffar, så är ni förlorad. — Syn.
I den händelse, I det fall.
FÖRUTSÄTTANDE, n. 4. Den förståndets
handling, hvarigenom något förulsättes.
FÖRUTSÄTTNING, f. 2. 4) Se
Förutsättande. — 2) Hvad som förutsätles. Denna f. är
uppenbarligen orimlig. — Syn. Antagande,
Sup-posilion, Hvpotes. — 3) Förmodan.
FÖRVART, fö’rvåckt, f. o. m. 3. Se Förpost.
FÖRVALTA, förvållla, v. a. 4. (t. verwallen
af Gewall, makt, således egentl. Hafva makt öfver
något) Handhafva andras angelägenheter,
offentliga eller enskilta. F. regeringen, statens
finanser, ell embele, en persons egendom,
angelägenheter. — Syn. Se Föreslå; äfv.
Administrera.
FÖRVALTANDE, n. 4. Se Förvaltning. —
Adj. 4. (egentl. part, akt.) Som förvaltar. F.
verk, embetsverk, hvarigenom en del af statens
angelägenheter förvaltas. — Syn. Administrativ.
FÖRVALTARE, m. 5. Den, som förvaltar
något. Brukas nästan endast i enskilt mening.
I fråga orn statens angelägenheter säges
Administratör. F. af en persons angelägenheter,
egendom. — Ingår i några sammansättningar, såsom:
Egendoms-, Bruks-, Magasinsförvaltare. — För
feminin brukas äfv. stundom Förvaltarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
