Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Garnbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
GAR
GAT
GARNBOM. m. 2. (fabr.) Bom på en
k!A-desväfstol. hvarpå garnet hr uppvindadt.
GARNERA, v. a. 1. (fr. Garnir) 1) Kanta,
besätta, pryda (kläder) med band, sleifer, spetsar,
bårder, o. d. — 2) Till prydnad lägga något på
kanten af fat o. s. V., omkring mat eller äfven
ofvanpå densamma. — 3) Infatta (dosor, fickur,
ringar, bröstnålar o. d. med juveler, o. s. v.). —
4) (skepp.) Bekläda inre sidan af ett fartygs
timmer med plankor. — Garnerande, n. 4.
GARNERING, f. 2. i) Förfarandet, arbetet,
då man garnerar (i alla bem.). — 2) Det, hvarmed
något blifvit garneradt; infattning; kanlning, bräm,
(skepp.) plankbeklädning, på inre sidan af ett
fartygs timmer; äfv. bräder eller bastmattor, som
läggas öfver den förut planerade barlasten, för
alt hindra fuktighet att skada lasten. — (för
bem. 2. (skepp.) G-splanka.
GARNFISKE, n. 4. Fiske med nät.
GÄRNING, f. 2. Förfarandet, då man garar
koppar.
GARNISON, –sön, m. 3. (fr.) Besättning i
fästning eller stad. Lägga en g. i en fästning.
TÅgga i g., göra tjenst i garnison. — Ss.
G-s-församling, -skyrka, -spredikant ell.
-sprest, -sregemente, -ssjukhus,
-ssko-la, - s stad, -st j ens t.
GARN1TUR, –tyr, n. 3. o. 5. (fr.
Garni-ture) Fullständig samling eller sats af vissa saker,
som höra tillsammans.
GARNSILL, f. 2. Sill, fångad i garn (nät).
GARNTRÄD, m. 2. Se Garnändc, 2.
GARNÄNDE, m. 2. pl. — ändar. 4) Ände
af garn (en garnhärfva o. s. v.). — 2) Helt kort
stycke garn.
GARSJUDNING, f. 2. (tekn.) Renkokning
(t. ex. af lut).
GARUGN, gårünng’n, m. 2. Ugn, hvari
koppar garas.
GAS, m. 3. I. (kem, fr. Gax) I luflform
förvandladt flytande ämne, så fint, att det är
omärkligt för synen. Luftart. Jfr. Ånga.
Bildar en mängd sammansättningar, såsom: Syr-,
Qväf-, Kolsyregas, m. fl. — Ss. G-ar t.
GAS, m. 3. II. (fr. Gazc) Florsduk. — Har sitt
namn af staden Gaza i Syrien. Skrifvcs äfven
Gaz.
GASARTAD, a. 2. (kem.) Som har egenskap
af gas (I). .
GASELL, se Gazell.
GASFORMIG, a. 2. (kem.) Luftformig.
GASHALTIG, a. 2. (kem.) Som håller gas (I).
GASHÄLLARE, m. 3. (fys.) Instrument till
gasers upptagande och förvaring.
GASLJUS, n. 5. Ljus, som undcrhålles af
brinnande gas (isynnerhet slenkolsgas).
GASLYSNING, f. 2. Belysning med gas (I),
t. ci. gatornas i en stad, rummens i en större
byggnad, o. s. v.
GASOMETER, gasåméCr, m. 2. pl. — metrar.
4) (egentl.) Instrument att mäta gasers volym. —
2) Se Gashållare.
GASRESERVOIR, gåsresärrvåår, m. 3. Se
Gashållare.
GAS8, m. sing. örtslägtet Orobas.
GASS, n. sing. (pop. o. fam.) 4) Stark
vürm-ning vid eld. — 2) (fig.) Se Stryk.
GASSA, v. a. 4. (pop. o. fam.) 4) Starkt
uppvärma (i solen eller vid eld). G. sin lata
lekamen i solen, för eldbrasan. — Syn. Se
Värma. — 2) (fig.) G. ell. g. på’, gifva stryk.
— G. sig, v. r. Med välbehag utsälta sig för
hettan af solen eller brinnande eld. G. sig t
solen, vid eldbrasan. — Gassande, n. 4.
GAST, m. 2. 4) a) (ursprungl.) Ande, spöke.
(Beslägtadl med det tyska Geist och det engelska
Ghosl). G-ar skola der springa (Esa. 43, 24).
— b) (enligt allmogens vidskepliga föreställning)
Benämning på vålnader af mördade, odöpta barn,
hvilka iros nattetid upphäfva klagorop ifrån kärr
och andra öde trakter (egentligen lätet af någon
fågel af ufsläglet). Skrika som en g. — 2) (fig.)
Stojande menniska, bullerbas; äfv. nattsvärmare.
— 3) (t. Gast) Sjöman, sorn har någon särskilt
förrättning ombord och uteslutande är dcrtill
indelad, bestämd. Deraf sammansättningarne
Sjögast, Märs-, Backs-, Styrbordsgast, m. fl. (utom
det förslnämda, mest nyitjade i plur.).
GASTA, v. n. 4. (pop. o. fam.) 4) Skrika
Öf-verljudt. — 2) Gå uppe om nätterna som ett
spöke, gå och spöka. — Gastande, n. 4.
GASTERALGI, - - allschi’, f. 3. (med.)
Mag-värk.
GASTKRAMA, v. a. 4. 4) Brukas egentligen
endast i passiv, om personer, som tros hafva
blifvit kramade af ett spöke, då efter nattsömn en
gul fläck bcflnnes någonstädes på deras kropp,
liknande märket efter en kramning. Han har
blifvit g-d. — 2) (fig. fam.) Pläga, q välja. —
Syn. Se Plåga. — Gastkramande, n. 4. o.
G a s t k r a m n i n g. f. 2.
GASTRANSPORTÖR, gåstrannspårrtö’r, m. 3.
(fys.) Instrument, som begagnas att flytta gaser
ur ell kärl i elt annat. [— porleur.]
GASTRERA, v. a. 4. (tekn.) G. band, förse
dem genom pressning med figurer. —
Gastrering, f. 2.
GASTRISK. a. 2. (af grek. Gastär, mage)
Som angår, tillhör underlifvet eller magen. G-t
system, samteliga de kroppens delar, som göra
matsmältningen möjlig. G. sjukdom, sådan, i
hvilken matsmältningen är störd. G. feber, ett
slags farlig febersjukdom, med besk smak, häftig
hufvudvärk, och uppdrifvet, spändl, stundom ömt
underlif, knip och buller i magen samt
förstoppning.
GASTRONOM. gasstrånå m, m. 3. (gr.)
Grundlig kännare af den finare matlagningen, läckermun.
GASTSKRI, n. 4. Klagande rop af en gast
(bem. 4, b).
GASUPPLYSNING, f. 2. Upplysning med
brännbar gas.
GASVANNA, f. 4. (fys.) Det kärl, hvari man
vid försök med gas har det vatten eller
qvicksilf-ver, hvaröfver gasen skall uppfångas.
GATA, f. 4. (af gamla ordet Ga, gå) I
allmänhet: Väg, på ömse sidor omgifven af lätt
stående, likartade föremål. 4) Väg emellan hus,
murar (i stad, by). Slenlagd g. Gå ut på g-n.
Stryka omkring g-orna. Kasta, köra ut på
g-n, köra ut någon. (Talesätt) Gammal som
g-n, mycket gammal. Gå sin egen g., vid sina
handlingar ej bry sig om någon annans råd,
in-gifvelser eller omdömen. (Fig.) Slå i g-n, slå
omkull, i backen. — Ingår i åtskilliga
sammansättningar, såsom: Stads-, By-, Sten-, Jordgata,
m. fl. — 2) Väg emellan tältrader i ett låger,
gärdesgårdar, rader af inanskap (t. ex. vid gatlopp).
— Har sammansättningen Tältgata. — 3)
Upphuggen, lång och smal öppning i skog, liknande en
väg eller gata (vid landtmätning, till betecknande
af ägoskilnad, gräns, eller för utsigts erhållande t.
cx. ifrån en herrgård, genom en skog, till någon
af-lägsen vacker synpunkt). Upphugga en g. i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
