Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Giftermål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
GIF
GIF
någon blifvit gift. Han har fåll g. från
Spanien, rikt g.
GIFTERMÅL, n. B. i) Äktenskaps ingående.
Före, efter giftermålet. Delta g. lofvar lycka
för framliden. G. af kärlek. Eli hemligt g.
— Syn. Gifte, (för furstliga personer) Förmätning,
Biläger.
GIFTERMÅLSANBUD, n. B. Anbud, som
gö-res någon, om äktenskaps ingående med en person.
GIFTERMÅLSBALK, m. 2. Den
hufvudafdel-ning af svenska lagen, som handlar om hvad
iakttagas bör vid hjonelags byggande.
GIFTERMÅLS-KONTRAKT,–––––-känntråckt,
n. 3. o. B. Se Äklenskapskonlrakl.
GIFTERMÅLSTANKAR, m. 2. pl. Se
Gif-lastankar.
GIFTIG, a. 2. 4) Som i sig har, innehåller
förgift. G-l djur. G. orm, växt, planta, frukt,
saft. G. egenskap. — Syn, Förgiftig. — 2)
Säges om vissa farliga smittämnen. En rasande
hunds spott är g. — 3) (lig.) Smädande,
förtalande, belackande. En g. lunga.
GIFTIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara giftig.
GIFTKIS, m. 3. Se Arsenikkis.
GIFTOMAN, m. B. pl. — män. Den
släg-ting, som är ogift qvinnas naturliga rådgifvare
vid frågan om giftermål, och utan hvars bifall
hon oj får ingå ett sådant.
GIFTORÄTT, m. 3. Den andel i tvenne
makars gemensamma egendom, som lagen efter den
enas död tillerkänner den eftcrlefvande.
GIFTSÄCK, m. 2. Se Giflblåsa.
GIFTTAND, f. 3. pl. — länder. Huggtand
på ormar, hvarur efter bett gift utpressas i såret.
GIFTTRÄD, n. 5. Ett trädslag på ön Java,
som innehåller en högst giftig mjölksaft.
Antia-ris toxicaria. Kallas äfv. Bohon Upas eller
Upas-trödet.
GIFTVUXEN, a. 2. neutr. — el. Säges om
en ung person af någotdera könet, som uppnått
nödig ålder och utbildning all träda i gifte.
GIFTVÄXT, f. 3. Sådan slags växt, som
innehåller gift.
GIFVA, v. a. 3. Indik. pres. sing. Gifver;
pl. Gifva. Impf. Gaf; pl. Gåfvo. Imper. sing.
Gif; pl. Gifven. Konj. impf. Gåfve. Sup.
Gifvit. Part. akt. Gifvandc; part. pass. Gifven.
Sammandrages i pres. sing. till Ger, i pl. till Ge; i
imper. till Ge, gen; Sup. Gett. 4) (i allmänhet)
Lern-na något åt någon. G. någon handen. Gif mig
hallen. G. en någol all dricka. Gif oss ail
äta. Han har gifvit mig handen derpå, lolvat
mig det med handslag. G. eméllan, se
Emellan, B. G. fram, se Framgifva. G. ifrå’n sig,
lemna ifrån sig, utlemna; äfv. utånga, utspy,
uppkasta, t. ex.: G. ifrån sig någol, som man har
i händerna, i sin ägo. G. ifrån sig en elak
lukt, o. s. v. G. igén: a) lemna tillbaka; b)
gifva emellan (vid byte). G. in • a) låta någon
intaga (medikamenter eller gift); b) se Ingifva. —
G. omkring, servera (med tallrikar, glas, mat)
rundt omkring vid ett bord, i ett rum. — G.
till: a) lemna något för, till en saks
förfärdigande, o. s. v.; b) tillägga; c) gifva, t. ex.: Jag ville
g. myckel till, om det hände. — G. tillbaka:
a) återlemna; b) lemna igen (pengar) vid vexling,
l. ex.: Han gaf mig tre skilling tillbaka på
riksdalern. — G. upp, ut, seUppgifva.Ulaifva.
— G. ö’fver: a) lemna mer än: b) se Uppkasta,
Kräkas. — Syn. Lemna, Allemna, Afgifva,
Aflå-la, Afhända sig. — 2) Betala. Jag har g-vit tio
riksdaler derför. Huru mycket skall jag g.
er, för att få del der ur el? G. skall, rånla.
— 3) Lemna en sig tillhörig sak ål någon till
ägande, utan att han bchöfver lemna någol
tillbaka. G. någon en ring, en skänk, en gåfva.
Herr N. har gifvit mig alla dessa dyrbara
saker. G. bort, se Borlgifva. G. igén, lemna
en något som gåfva, till erkänsla för en förut
erhållen sådan. — Syn. Skänka, Bortskänka, Bortgifta,
Förära, Begåfva, Benåda med, Beskära, Förläna,
Förunna, Donera, Dotera. — 4) Utdela korten i
kortspel. Brukas mest absolut, dock äfven
stundom med objekt, t. ex.: Hvem skall g. (vanligast
ge)? Jag skall g. Gif (ge) mig nu goda korl.
— G. ikri ng, utdela korten till alla spelarn?.
G. öm, ånyo utdela korten, sedan del förut
blifvit orätt gifvet. — B) Tilldela. G. någon en
pension, en syssla. G. ell hugg, ell slag på
mun. G. en någol all göra. G. befallning
om någol. G. slryk, på pelsen, se Slryk, Pels.
— 6) Lemna i afkastning, i ränta. Gården ger
1000 r;dr om årel. Eli kapital, som ger 6
proc, i ränta. — 7) Förorsaka, alt någon får,
bekommer något. Denna sak g-ver honom
myckel bekymmer. Del gräset ger korna mycken
mjölk. — 8) I öfversättning återgifva. Delta ord
i originalet är ganska väl g-vel. G. ell ord
med ell motsvarande. G. en mening ord för ord.
— 9) Vilja, tillåta. Endast i uttrycken: Gud
g-ve del! Gud g-ve, all • ..! betecknande en
önskan till Gud, att något måtte hända. — 10) G.
förekommer dessutom i följande uttryck och
talesätt: G. en bal, en konsert, en (eaterpjes,
tillställa och gifva tillfälle för allmänheten att
bivi-sta en bal &c. G. någol förloradl, uppgifvaallt
hopp om något. (Farn.) G. tappt, erkänna sig
öfvervunnen. G. någon goda ord, tala vänligt
med någon. G. en någol all förslå, se Förslå.
G. ell ljud, en lon, ell läte, säges oni person
eller sak, när de låta höra ett ljud, &c. G. lukt,
änga o. d., sprida från sig lukt, ånga. G.
exempel, göra något, för alt visa andra, huru det skall
göras; äfv. gifva efterdöme. G. ån, se Angifva.
G. efter, före, se Eflergifva, Föregifva. G.
méd sig: a) Dela ined sig åt andra; b) till en
del eller helt och hållet afstå från sina anspråk,
blifva medgörligare, billigare, mindre stolt, låta
beveka sig. (Pop. o. fam.) Ge på Örat, gif’3
örtilar. Ge på ryggen, slå. piska på ryggen. G.
på hand, se Hand. Ge på’, gifva stryk, piska
på, slå någon. Ge på med hela laget, skjuta
med hela kanonlaget. Ge på med ovelt,
öfver-hopa med ovelt. Del ger på och regnar, det
regnar starkt. G. ti’ll, se Tillgifva. G. Ull dt
anskri, upphäfva, uppgifva &c. G. upp staten,
afträda sin egendom åt sina borgenärer. G. vid
handen, meddela. — G. sig, v. r. 4)
öfverlem-na sig. I denna bem. brukligt t. ex. i den nya
romanstilen, men egentligen en germanism. G.
sig åt någon. — 2) (om stad, fästning, trupper)
öfverlemna sig åt fienden, kapitulera; lägga ned
vapen för fienden. G. sig på nåd och onåd.
G. sig fången, låta taga sig till fånga. — 5)
Sakta sig, aftaga. Kölden ger sig. Febern har
gifvit sig. Del ger sig väl med liden. — Syn.
Se Minskas. — 4) Begifva sig ifrån ett ställe.
G. sig på resan. G. sig ul på hafvel. G. sig
på flykten. G. sia i fäll. G. sig i slagsmål,
inlåta sig i slagsmal. Ge sig åf, begifva sig bort.
Ge sig ifrån, Jemna, öfvergifva. G. sig ihop
med, gripa sig an med: äfv. inlåta sig med
någon. G. sig nöd: a) begifva sig ned; b) slappa*
och nedfalla, så att formen förloras: c) tillplalln^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
