Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Grofhårig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628 GRO
GROFHÅRIG, a. 2. Som bar groft tår. —
Grof hår ighel, f. 3.
GROFHÄCKLA, v, a. i Häckla (lin, hampa)
endast groft. — Grof häcklande, n. 4. o.
Grofhäckling, f. 2.
GROFHÄCKLA, f. 1. Häckla, hvarpå häcklas
groft.
GROFKALK, m. sing. Elt slags ljust gra.
brun eller gul kalk, utgörande en blandning af
kalkdclar och qvarlzig sand.
GROFKORN, n. sing. i) Fyrradigl ell. smått
korn (Hordeum vulgäre). — 2) Se Gumrik.
GROFKORNTG, a. 2. 4) Beslående af grofva
korn. G-l krut. — 2) (om mineralier) Som i
brottet visar grofva korn. — 3) (fig.) Rå, plump,
grof. En g. gvickhet. — Syn. Se Rå.
GROFKORNIGHET, f. 3. Egenskapen alt
vara grofkornig (i alla bem.).
GROFLEK, m. sing. 4) Det större eller
mindre måttet af ett föremåls grofhet (tjocklek).
Trävirkes, timmers, mastämnens g. — 2) Grof
kroppsbyggnad.
GROFLEMMAD. a. 2. Som har grofva
lemmar. grof kroppsbyggnad.
GROFMALA, v. a. 3. (Impf. — malde. Sup.
— malit.) Mala groft. — Grofmalande, n. 4.
o. Gr of målning, f. 2.
GROFMÅLA, v. a. 4. Måla någonting endast
groft, rätt och slätt.
GROFRANDIG, a. 2. Som har grofva ränder.
— Gr of randig hel, f. 3.
GR0FS4ND, m. sing. Grof sand.
GROFSIKT, m. 2. Sådan slags sikt, som
begagnas liil grofsiktning. — S. n. sing. indef.
Grofsiktadt mjöl.
GROFSIKTA, v. a. i. Sikta ett ämne (mjöl,
krut o. s. v.) endast groft, medelst begagnande af
grofsikt. — Gr of siktande, n. 4. o.
Grofsiktning, f. 2.
GROFSKINNAD, a. 2. Som har groft skinn.
GROFSKUREN, a. 2. neutr. — et. (egentl.
part. pass, af obrukliga verbet Grofskära)
Sönderskuren endast i grofva bilar eller stycken.
GROFSLIPA, v. a. 4. Slipa endast groft. —
Grofslipande, n. 4. o. Grofslipning, f. 2.
GROFSMED, m. 3. Smed, som förfärdigar
endast grofsmide.
GROFSMIDE, n. 4. Grofva smidesvaror,
såsom yxor, liar, m. m. — Kallasäfv.
Grofsmeds-arbele.
GROFSTRIMMIG, a. 2. Som har grofva
strimmor.
GROFSTÖTA, v. a. 2. Stöta ett ämne i
mortel endast groft. — Part. pass. Gr of stött
brukas nästan som adjektiv. — Gr of stötande,
n. 4. o. Grofslölning, f. 2.
GROFSÅGAD, a. 2. (egentl. part. pass, af
obrukl. verbet Grofsåga) (bot.) Så kallas ett
så-gadt blad, då taggarne eller tänderna äro mycket
stora.
GROFT, adv. (I allm. motsatsen till Fint)
På groft sätt: 4) I sitt slag tjockt, bredl eller
trubbigt. G. spunnet garn. G. tillspetsad. —
2) I större partiklar, bilar, stycken. G.
pulveri-serad Hacka, stöta, mala g. Skrifva g. —
3) Jemförelsevis med mindre omsorg. G.
arbetad, förgylld. — Syn. Plumpt. — 4) (üg.) a) I
högsta måtto, ganska svårt eller illa. Vinna,
ljuga g. G. förolämpa någon. Synda g. Ni
misstar er g. Taga g. till, taga eller begära,
fordra allt för myckel. — Syn. Sc Mycket. — b)
På ett rått, obyfsadt sätt. G. sinlig. Bära sig
GRO
g. åt emol någon. — Syn. Rått, Plumpt,
Ohyf-sadt, Obelefvadt, Obotligt, Brutalt. — c) Utan
förställning, konst eller list. Han gör del för g.
GROFTRÅDIG, a. 2. Som har grofva trådar.
— Groflrådighet, f. 3.
GROFTÄRNIG, a. 2. (mineral.) Bildad i stora,
grofva tärningar. G. kristall.
GROFULLIG, a. 2. Som har grof ull. G-a
får. — Grofullighet, f. 3.
GROFVEN, gröv’n, m. sing. def. (pop. o. fam.,
af Grof) Brukas, då man vill uttrycka sin
förvåning öfver något: äfv. skämtvis i lindrigare
svor-domsullryck, t. ex.: Det var g.! Del är g. till
karl att vara stark. — Någon gång får man
äfven höra Grofvingen.
GROFÄDRIG, a. 2. Som har grofva ådror.
G-l träslag. — Grofådrighet, f. 3.
GROGG, grågg, m. 2. (eng.) Dryck af rom
och kallt vatten.
GROLL, n. sing. (fam.) Lindrigare grad af
agg. Gammalt g. Hysa g. emol någon. —
Syn. Se Hal.
GROLLE, se Grålle.
GRONDERA, grånngdèra, ▼. n. 4. (fr.
Gron-der) Knota.
GRONING, f. 2. 4) Den naturlifvets verkning,
då elt frö gror. Jfr. Gro, 4. — 2) Tiden, då i
allmänhet frön gro eller ett frö särskilt gror. —
Ss. G-skrafl, -slid.
GROP. f. 2. (af Gräfva) 4) Större eller mindre
fördjupning i jorden, antingen af naturen eller en
tillfällighet tillkommen, eller gräfd, och vidare
upptill än nedtill. Stor, liten, djup g. G-ar t en
väg. Falla i en g. Gräfva en g. (Ordspr.)
Den, som gräfver en g. för annan, faller ofta
sjelf deri, den, som söker en annans skada eller
förderf, bereder derigenom ofta sin egen ofärd. —
2) Benämning på åtskilliga föremål, som likna en
grop. G-ar i kinderna. G. i hakan. — 3)
(anat.) Benämning på vissa kaviteter, mer eller
mindre djupa, då de upptill äro vidare än nedtill.
— 4) (jäg.) Gräfd, fyrkantig fördjupning i
jorden, af 4 å 3 alnars djup, med lodräta väggar,
att deri fånga djur.
GROPA SIG, v. r. 1. (pop. o. fam.) Blifva
gropig. Vägen g-r sig
GROPIG, a. 2. 4)’ Som har gropar, uppfylld
med gropar. G. väg. — 2) (bot.) G-l blad, hvars
yta har emellan bladådrorna små groplika
fördjupningar.
GROPIGHET. f. 3. 4) Egenskapen alt vara
gropig. — 2) Groplik fördjupning.
GROPKORALL, - - all. m. 3. (nat. hist.) Ett
slags korallpolyp med groplika fördjupningar.
Cel-lepora.
GROPLAF, m. 2. pl. — lafvar. Ett lafslägte.
Urceolaria.
GROPÖRT, f. 3. örtslägtet Tillæa.
GROSCHEN, grå’ssch’n, m. 3. indef. Tyskt
mynt = J44 Reichsthaler, och indeladt i 42
Pfennige.
GROSPOJS. gråpå js, n. sing. Ett slags
hasardspel med kort.
GROSS, gråss, m. o. n. 3. (t.) 4) Tolf
dussin af vissa handelsvaror. — 2) Större mängd af
varor. Handla i g., köpa och sälja endast i
större partier (motsats: i minut). (Fig.. fam.) /
g., i myckenhet.
GROSSA, grå’ssa, v. n. 4. (fam.) Handla i
gross.
GROSSESS, gråsä’ss, f. 3. (fr. Grossesse)
Haf-vande tillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
