Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Grosshandel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRO
. GROSSHANDEL, m. sing. Handel, som
idkas i gross, i stort. — Motsats: Minuthandel.
GROSSHANDLARE, m. 3. Handlande, som
idkar grosshandel. — Kallas Äfv. Grossör.
GROSSHANDLARFRU, f 2. En
grosshandlares fru. — Äfv. Grossörfru, Grossörska.
GROSSKÄLLARE. m. 3. Se Lagerkällare..
GROSSÖR, -ö’r, m. 3. (t. Grossirer eller
Grossier) Sc Grosshandlare. [Grosseur.]
GROSSÖRSFRU, - ö rsfrü, f. 2. Se
Gross-handlarfru.
GROSSÖRSKA, f. 1. 1) Se
Grosshandlar-fru. — 2) Enka, som idkar grosshandel.
GROTESK, gröta ssk, a. 2. (ital. Grollesco)
i) I form och figur onaturlig, förvriden, underlig.
— 2) (estet, o. skön konst) Fantastisk. —
Sub-stanlivt brukas i estetik o. skön konst Det G-a:
en art af det komiska, som uppslår genom en till
utseendet onaturlig, dock icke meningslös
sammanställning af olika föremål, åsigter och idéer.
— S. m. 3. (i målningskonsten) Ett eget och
fantastiskt slag af målning eller af målade prydnader
i vissa rum. bestående vanligtvis i små figurer
af menniskor och djur, med blommor och löfverk
in- och sammanflätade. Brukas mest i plur. — G-er
upptäcktes först af J. de Udine i ruinerna utaf
Titi bad i Rom, och sedan i flera andra der
varande grottor, hvaraf benämningen kommit. Jfr.
Arabesker. — Skrifves af somliga äfv. Grotlesk^
GROTTA, grå’tta, f. 4. (ital. Grotta, af grek.
Kryptä) Af naturen eller med konst bildad
underjordisk håla. Bildar flera sammansättningar,
såsom Droppstens-, Sandslensgrotla, m. fl. [Gråtta.]
GROTTVERK, n. sing. Af musslor, snäckor,
kristaller, stenar o. d. sammansatta prydnader,
hvarmed väggar i grottor o. d. beklädas.
GROVÄDER, n. sing. Väderlek, tjenlig för
sädens bergning.
GRUBBEL, n. sing. Se Grubblande.
GRUBBLA, v. n. 4. (af Grafva) Ängsligt och
oaflåtligt fundera, grunda på något. G. på
någol. Gå och g. Han bara g-r på, huru han
skall kunna bli rik. — Syn. Se Fundera.
GRUBBLANDE, n. 4. Själens oaflåtliga och
ängsliga sysselsättning med någon viss tanke,
något visst syfle, förslag; förhållandet,
omständigheten, att man grubblar på något. — Syn.
Grubbel, Grubbleri, Funderande. — Adj. 4. (egentl.
part, pres.) 4) Som grubblar. — 2) Fallen för alt
grubbla.
GRUBBLARE, m. 5. En, som är fallen för
grubbleri.
GRUBBLERI, n. 3. 1) Se Grubblande. —
2) (endast i plur.) Tanke, idé, föreställning,
uppkommen genom grubblande.
GRUFBRAND, m. sing. Brand i en grufva.
GRUFBROTT, n. 5. eller GRUFBRYTNING,
f. 2. Upptagning eller bearbetning af en grufva.
Se äfv. Skärpning.
GRUFBYGGNAD, m. 3. Byggnad för
maskineriet till en grufva, eller som eljest begagnas
i och för grufdriften.
GRÜFDRIFT, f. 3. En grufvas eller
grufvor-nas i ett visst distrikt, land, bearbetande.
GRUFDRÄNG, m. 2. Arbetare i en grufva.
GRUFFOGDE, m. 2. pl. — fogdar. Person,
som har tillsyn öfver arbetet i en grufva.
GRUFFÄLT, n. 3. Vidden af den mark, en
grufva upptager.
GRUFGAS, m. 3. Ett slags ganska farlig
gas i grufvor, bestående förnämligast af
kolbun-den välgas.
GRU 629
GRUFGÅNG, m. 2. Bruten malmgång i en
grufva.
GRUFKARL, m. 2. Se Grufdräng.
GRUFKOMPASS, grüvkåmmpåss, m. 3.
Kompass, som nyttjas i bergverk, till bestämmande af
en iinies eller ytas riktning.
GRUFLAMPA, f. 4. Eget slags lampa, som
begagnas af arbetare i grufvor.
GRUFLIG, a. 2. (af Grufva sig) 4) Som
väcker, inger fasa. En g. menniska. G.
gärning, händelse. Del är g-l all länka på. —
Syn. Se Förskräcklig. — 2) Ytterst svår. G.
smärta. G. köld, hella. G-l väder. G-a lider.
En g. död. — 3) (fam.) öfverdrifven, omåttlig.
Han är g. all äta. En g. hop folk. Han är
g., d. v. s. faslig (se d. o. 3).
GRUFLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
gruflig.
GRUFLIGT, adv. (fam.) I högsta grad. G.
god, beskedlig, elak, arg. Han snusar
alldeles g. — Syn. Se Ganska, Mycket.
GRUFLINA, f. 4. Jernlina, som begagnas i
grufvor till uppfordring af malmen.
GRUFOS, grüvös, n. 3. Giftiga dunsler i
grufvor.
GRUFPUMP, m. 2. Pump att uppfordra
grufvatten.
GRUFRA^, n. 3. Ras ifrån väggarna i en
grufva.
GRUFREDSKAP, n. 3. Redskap, som nyttjas
vid arbetet i grufvor. — S. m. sing. Samteliga
sådana redskaper vid en grufva.
GRUFSAM, a. 2. (pop. o. fam.) Fallen för
att grufva sig för allt, äfven del obetydligaste. —
Gr uf samhet, f. 3.
GRUFSCHAKT, grüvschäckt, se Schakt.
GRUFSTALP, n. 5. Händelsen, när en eller
flera väggar till en grufva instörta.
GRUFTAK, n. 5. Tak öfver en grufva.
GRUFVA, f. 4. (af Grafva) Uti jorden
genom gräfning eller sprängning åstadkommen djup
öppning, för alt vinna malmer eller andra nyttiga
mineralier. Upptaga, bearbeta en g. — Har
flera sammansättningar, såsom: Jern-, Koppar-,
Silfver-, Guldgrufva, m. fl. — Ss. Grufandel,
-arbetare, -arbete, -bollen, -kläder,
-körslor, -vägg.
GRUFVA SIG, v. r. 4. 4) Erfara en känsla
af obehag, blandad med bekymmer vid tanken på
något kommande. G. sig för någol. Han g-r
sig för allting, som skall göras. G. sig för
någon, erfara ängslan, oro, bekymmer för någon.
— 2) Betagas af häpnad, fasa, afsky för något,
som händt. Hon g-de sig vid denna förfärliga
nyhet. Jag g-de mig, då jag hörde deras
hädelser. Jag g-r mig, när jag tänker derpå.
GRUFVARP, n. 3. Samling, hög af ur en
grufva utsprängd och uppfordrad sten.
GRUFVATTEN, n. 3. Vatten, som samlar
sig på bottnen af grufvor.
GRUFVELAG, n. 3. Förening, bolag till en
grufvas bearbetande.
GRÜFVELIG, m. fl., se Gruflig. &c.
GRUFVURÄTT, m. 3. Benämning på en
domstol vid Sala och Falu grufvor, som upptager
sådana mål, hvilka angå grufvans angelägenheter.
GRUFVUSTÄMMA, f. 4. Sammankomst
emellan delägare i en grufva.
GRUFVUTINGSRÄTT, m. 3. Särskilt
doms-rätt vid Stora Kopparberget, som upptager frågor
om lagfart och fasta, m. fl. rättegångsmål, hvilka
ej höra till den vanliga grufvurätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
