Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gruföppning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650
GRU
GRU
GRUFÖPPNING, f. 2. 4) öppningen i
marken till cn grufva. — 2) Se Skärpning.
GRUMLA, v. a. 4. 4) Göra grumlig. G.
källans klara vatten. G. upp, se Uppgrunda. —
2) (fig.) Göra oklar. Passionen villade hans
förnuft och g-de hans tankar. — G-s, v. d. o.
G. sig, v. r. Blifva grumlig. Brukas både i
egentlig o. fig. mening.
GRUMLANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något grumlas.
GRUMLIG, a. 2. 4) Oklar till följe af
grum-mel. G vätska, källa, bäck. G-t vatten. (Fig.
fam.) Fiska i g-t vallen, draga fördel af
villervalla, tvist, strid, oenighet, oordningar.
oroligheter eller sin nästas olycka. — 2) (fig.) Oklar,
oredig. otydlig. En g. tanke. G-a idéer, ullryck,
meningar. G-l skrifsält. G. slil.
GRUMLIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
grumlig.
GRUMLIGT, adv. Oklart, otydligt, oredigt.
Brukas mest i fig. mening. Se, tänka, skrifva g.
GRUMLING, f. 2. Se Grumlande.
GRUMMEL, n. sing. Främmande partiklar i
en vätska, som göra den oklar, men vanligen,
om den får stå stilla, lägga sig på bottnen. Låta
qrumlel sätta sig (sjunka till bottnen). Uppröra
grumlet ifrån botlncn i ell kärl.
GRUMS, n. sing. Hopblandad orcnlighel,
bestående af Irmningar efter något ur djur- eller
växtriket, som användes till föda. G. af pressade
drufvor. G, som blifver vid Irankokericr. Se
Sillgrums. — Syn. Draf
GRUMSA, v. n. 4. (fam.) Halfhögt knota eller
hota. — Syn. Se Knota.
GRUMSIG. a. 2. Full af grums.
GRUND, a. 2. Föga djup. G-t vallen. G.
flod, d, sjö. G-t ställe i flod, sjö, hafvet.
GRUND, n. 5. Grundt ställe i haf, sjö eller
flod. Segla, stöta, fastna, råka på g.
Styrmannen, strömmen satte oss på g. Skepp, som
slår på g. Hjelpa någon, ell fartyg af g.
Komma, vara af g., blifva eller vara loss ifrån
grund. Bildar åtskilliga sammansättningar, såsom:
Sten-, Sand-, Fiskargrund, m. fi. — Syn. Bank.
GRUND, m. 3. 4) (utan plur.) a) Det
understa, fasta af något, isynnerhet af haf, sjö eller
flod. Oftare säges Bollen. Sandig, stenig, hård,
lös g. Gå i g., segla i g., gå lill botten, segla
i qvaf, förolyckas. (Fig.) Gå i g., blifva förstörd,
ruinerad, gå under. Skjuta i g., gifva ett fartyg
grundskott, så alt det sjunker till botten. (Fig.)
Slå på fast g., vara tryggad, säker i sin
ställning. — b) Mark, såsom tillhörande ell särskilt
lands område. På svensk, främmande g. —
Syn. Se Botten, 3. a. — c) Jordmån. I denna
bem. mindre ofta förekommande. — d) Den mark,
hvarpå ett hus är uppfördt. Del husel slår på
fasl g. Bygga på lös g. — Syn. Mark, Botten.
— e) Mark, som tillhör cn gårdstomt eller någon
viss ägare. Äga gård och g. i en stad. Min
gård ligger på stadens g., på annans g.
Bygga på annans g. och mark. (Fig.) Slå på
f,gen g, ej bero af någon annan. — f) Grundval
till hus eller annan byggnad. G-en lill ell hus.
Lägga g-en (ell. g.) till en byggnad. Bygga
från g-en, ända från grundvalen. Nedrifva ett
hus ända lill g-en. (Fig.) Gå lill g-en med
något, fullkomligt, grundligt undersöka, utforska,
studera, utransaka o. s. v. Ilägga g., se
Grundlägga. Lägga* g. till ens välfärd, genom sina
omsorger och åtgärder vara första upphofvel
derlill. Af hjcrtans g., af själ och bjerta, af allt
sitt hjerta, hjertligt gerna. I q., adverbialt
uttryck, som betyder: helt och hållet, fullkomligt,
t. ex.: I g. ärlig. Känna någon eller något
i g. Undersöka, studera, lära i g. Bota i g.
1 g. förstöra. 1 g-en, adverbialt uttryck, som
betyder: hufvudsakligen, egentligen, i sjelfva
verket, t. ex.: I g-en kommer det på ell ut, i det
hela, egentligen &c. Han är i g-en god. fastän
han är knarrig. Saken är i g-en den, all....
— g) (i målning) Första anstrykningen. — Syn.
Griindning, Grundfärg. — h) (tekn.) Det, som
an-strykes på ytan af en sak, för att bättre fästa ett
ämne, hvanned den sedan skall Öfverdragas eller
beläggas. G-en till en förgyllning. — 2) (fig..
med plur.) a) Det första och väsendtliga. hvarpå
kunskap, vetande stöder sig. (Ideel grund,
Kun-skapsgrund.) Hafva god g. i en vetenskap.
Han har ingen g. för sitt velande. Första
g-erna af cn vetenskap. Der äro inga g-er
all gå efter, man har inga grundsatser ell.
grund-reglor all följa. — Syn. (för plur.) Se Element, 3.
— b) Upphof, orsak, anledning. (Rcel grund.)
Den sagan har någon g., är icke utan q. —
c) Del, hvarpå man slöder en sats, ett påstående,
en mening, ett utlåtande, yttrande, o. s. v.
Stöda sig på skäl och g-er. Anföra vigliga g-ev.
Jag säger det icke ulan g. Taga något lill g.
för sill påslående. På denna g., till följe af
detta skäl. t. ex.: På denna g. är min tanke,
all ... . Han påstår på samma g., all ... .
Jag vet ej, på hvad g. han påstår dct. Jag
behåller dct på samma g. som min företrädare.
Lägga något lill g. för elt påslående, slöda
det på något, hvilket anföres sorn skäl. För det
påslåendet ligger lill g., att....det
påståendet slöder sig derpå, att . . . /
GRUNDA, v. a. 4. I. 4) Lägga första
grunden till något. G. en stad, börja uppbygga den.
(Fig.) G. ell rike, gifva första uppkomsten deråt.
— Syn. Se Anlägga. — 2) (i målning) a) Bereda
duken genom påläggandet af någon färg,
hvarigenom den lättare mottar dem. som målaren vill
använda vid sill arbete. — b) (vid
handtverks-målning) Anstryka grundfärgen på något. G.
något. Brukas äfv. ofla absolut. — Syn. Anstryka.
Anlägga. — 3) (fig.) Stödja på något såsom grund.
G. sin tanka, sill omdöme, sin uppgift, sin
rätt, sin förmodan, sill hopp på något. —
Syn. Stödja, Fota, Basera, Bygga. — G. sig,
v. r. (fig.) 4) Stödja sig på något såsom grund.
Har både person och sak till subjekt. Han g-r
sig på dcn omständigheten. Jag g-r mig på
hans ord. utsago. Delta påslående g-r sig på
del förhållandet, all ... . — Syn. Stödja sig.
Fota sig. — 2) (med sak till subjekt) Hafva sin
orsak i något. Denna nyhel g-r sig på ell
falskt rykte. Derpå g-r sig hela saken. —
Syn. Härröra, Komma, Härflyta, Bero (af). — 3)
(med person till subjekt) Förlita, förlrösta sig (på).
Han g-r sig på andra menniskors hjclp.
GRUNDÅ, v. n. IL GRUNDAS, v. d. eller
GRUNDA SIG, v. r. 4. Blifva grund. Oftare
säges Uppgrundas.
GRUNDA, v. n. 4. III. G. på, se Begrunda
(begge bem.). a) G. på ett ämne, en fråga. —
b) G. på elt förslag, en plan. — G. ut, se
Utgrunda.
GRUNDAD, a. 2. (egentl. part. pass, af
Grunda, I.) Som har grund, orsak, skäl, anledning.
Hafva g-e anspråk på ens erkänsla. Elt väl
g-t hopp. Hafva g. anledning alt tro ... .
Jag har g-e skäl lill den förmodan, atl ... .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
