Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gry ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÜRY GRÅ 653
GRY, n. sing. 1) Den korniga
sammansättningen i metall eller andra mineralier, med
afseende på deras mer eller mindre duglighet till det
bruk, hvartill de i allmänhet användas. Godt g.
i jern, i en qvarnslen. — 2) (fig.) Naturlig
beskaffenhet, art. naturliga anlag. Del är godt g.
i honom. — Uttalas i allmänhet Gryt.
GRY, v. n. 2. 4) Dagen g-r ell. irnpersonelt
del g-r, säges, då solen om morgonen ännu är
under horisonten, men kastar sina strålar redan
i den öfre luflkretsen samt upplyser den. — 2)
(fig.) Börja att låta känna sig. Hoppet, glädjen
g-r åter i mitt hjerla.
GRYM, a. 2. 1) Som utan all anledning eller
åtminstone ulan tillräckligt skäl har begär och
finner nöje i alt tillfoga andra lefvande varelser
plåga, eller med nöje ser andra lida. En g.
menniska. En g. tyrann. Eli vildl och g-l folk.
Man säger äfv.: En g. själ, ell g-l hjerla,
sinnelag, en g. karaklcr, o. s. v. Ulsträckes äfven
till vissa djur, t. ex.: Tigern är ett g-l djur. —
Hans g-masle fiender, dödligaste, farligaste
fiender. (Fig.) Ell g-l öde, cn g. lott, ganska hårdt.
— Syn. Omensklig, Obarmhertig, Känslolös,
Barbarisk. — 2) (i utsträckt mening) Hård, allt för
sträng, obeveklig. En g. fader. G. husbonde.
Brukas i denna betydelse dock mindre ofta. —
3) (fam.) Säges om ett frunlimmer, som icke vill
lyssna till en älskare. En g. skönhet. — 4)
(om sak) a) Som röjer, utmärker, lillkännagifver
grymhet. En g. handling, befallning. Eli g-l
hal. En g. politik. En g. glädje. — Syn. Se 4.
— b) (fig.) Ytterst svår, pinsam. En g. olycka,
ett g-l stra/f, en g. död. Det var för oss ell
g-l Ögonblick. G. smärta. G-ma plågor,
lidanden. G. köld. — Syn. Se Plågsam, Svår.
— Ordet brukas äfv. stundom substantivt, om
personer, t. ex.: De vilja skilja oss åt, deg-me!
Den g-ma är döf för mina böner. G-me, ni
öfver ger mig!
GRYMHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
grym (i alla bem., utom 4, b). Öfva sin g. på
oskyldiga. Hans g. känner inga gränser.
Tigerns, lejonets g. Eli fruntimmers g. emot
sina älskare. (Fig.) Ödets g. — Syn.
Ömensk-lighel, Obarmbcrtighet, Känslolöshet. — 2) Grym
handling. Öfva g-er emot oskyldiga. — 3)
Säges i utsträckt mening om hvarje hård, sträng,
orättvis handling. Del är en g. atl skilja två
älskande hjerlan.
GRYMMEL1GEN, adv. (gam. o. skämtv.) Se
Grymt.
GRYMT, adv. På ett grymt sätt, med
grymhet, hårdhet. G. behandla någon. Regera g.
Förfara g. emol någon.
GRYMTA, v. n. 4. 4) Säges om det läte, som
svinkreatur vanligtvis hafva. — 2) (fig. om
personer) Låta böra ett läte, som liknar svinkreaturens
grymtande. G. fram något, med ett sådant läte
framsäga något. — G ry ml an de, n. 4. o.
Grymtning. f. 2.
G RYMT AN, f. sing. indef. Grymtande läte.
GRYMTOXE, m. 2. pl. — oxar. Däggdjur
af de Tvåklöfvade, af en hästs storlek, med
hästlik man och svans, hvilken sednare för sina hvita
silkeslika hår värderas och brukas af Turkarna
att utmärka höga förtroendeemhelen (Pascha af
två, tre häsisvansar). Har sitt namn af sitt
grymtande läte, likt svinens, och är hemma på Tibets
berg i Asien. Bos grunniens. Kallas äfv. Yack.
GRYN, n. 5. 4) Litet korn af smått rnalen
säd. För mala säd till g. Eli titel g. G. af
korn, af hafre. Göra små som g. — Bildar
åtskilliga sammansättningar, såsom: Hel-, Perl-,
Kross-, Sago-, Manna-, Korn-, Hafregryn, m. fi.
— 2) (i utsträckt bem.) Benämning på
hvarjehan-da små, korniga partiklar, som likna gryn.
Bildar för denna bem. sammansättningen Sockergryn.
— 3) Brukas fig. o. fam. såsom smekord. Mitt
lilla g ! — Syn. Hjertegryn, Socker, Balsamin,
Snul, Eugel, m. fl. — 4) G. hos svin, se Dynl.
— Ss. G-han del, -handlare,
-handler-ska, -lik.
GRYNA, v. a. 4. Söndersmula till gryn (bem.
2). — G. sig, v. r. Söndersmula sig till gryn,
blifva grynig.
GRYNGRÖT, m. 2. Gröt, kokad af gryn.
GRYNHUFVUD, n. 5. Ett svampslägle, som
växer i röta. Aspergillus.
GRYNIG, a. 2. 4) Bestående af små grynlika
partiklar. — 2) (om mineralier) Som i brottet
visar liksom små gryn. — 3) (om vissa vätskor)
Som stelnat till små grynlika partiklar. G. olja.
— 4) (bot.) G. rot, när flera mycket små
stjclk-knölar äro gyttradc tillsammans vid basen af
sljelken. — Grynighel, f. 3.
GRYNING, f. 2. 4) Den lid på morgonen,
då dagen gryr. Jfr. Gry, 4. — 2) (fig.) Första
upphof, början, upprinnelse.
GRYNKORF, m. sing. Korf, tillagad af gryn
(till skilnad ifrån köttkorf, blodkorf, m. m.).
GRYNMJÖL, n. sing. Det mjöl, som blifver,
då man ma[ gryn.
GRYNPÅSE, m. 2. pl. — påsar, (sjöl.)
Kä-gelformig, med gryn fylld påse, som begagnas atl
tillstoppa hål, tillkomna genom grundskott.
GRYNQVARN, f. 2. Qvarn, hvarpå säd
för-males till gryn.
GRYNSOPPA, f. 4. Soppa, tillredd af gryn.
GRYNSÅLL, n. 5. Såll, hvarigenom gryn
sållas.
GRYNVÄLLING, m. 2. Välling, kokad af
gryn (till skilnad ifrån mjölvälling).
GRYT, n. 5. (i fornspråkel Griot, jordfast stor
slen, litet berg) 4) Stenig och bergig mark. —
2) (jäg.) Vissa vilda djurs bo i bergshålor. — 3)
Se Gry.
GRYTA, f. 4. Kokkärl, med föller, af gjutet
jern, malm, o. s. v. — Ss. Grytlock.
GRYTGJUTARE, m. 5. Arbetare, som vid
gjuterier gjuter grytor.
GRYTGJUTERI, n. 3. 4) Konsten atl gjuta
grytor och andra kärl; äfv. sjelfva arbetet och
förfarandel dervid. — 2) Ställe, der grytor gjutas.
GRYTKROK, m. 2. Jernkrok, som begagnas
atl dermed lyfta en gryta af elden.
GRYTRING, m. 2. Ring af jern, som fästes
i Öronen på en gryta, för alt dermedelst lättare
bära den, eller äfven för att låta den hänga
upp-öfver elden, då man vill koka.
GRYTSTEK, f. 2. Oxkött, stekt i gryta.
GRYTSTEN, m. 2. Sten i en eldstad,
hvarpå grytor ställas, då man vill koka.
GRYTÖRA, n. 4. pl. — öron, öra (se d. o.),
ett på hvardera sidan af en gryta, för alt deri
fästa grytkrok eller grytring.
GRÅ, a. 2. neutr. grått. 4) Af en färg,
hvilken i mer eller mindre mån utgör en blandning
af hvitt och svart, och allt efter blandningens
olikhet kallas Ljusgrå eller Mörkgrå. G-a
kläder. G-ll hår, skägg. (Fig.) Göra någon g-ll
(äfv. i pl. grå) hår, förorsaka någon svåra
bekymmer. — 2) (om person) Som har grått hår.
Brukas för denna bem. föga, utom i uttrycken
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
